Inlägg

Visar inlägg från maj, 2017

Om försoning

Det här inlägget ska handla om försoning på riktigt. Om att på riktigt ha bearbetat, släppt och gått vidare. Om att ha ett öppet hjärta som kan ta emot och känna kärlek. Om att verkligen känna sig älskad. Om att inte längre ha något tvivel och inget självhat. Jag kan verkligen säga att min utmattning har bidragit till att jag försonats med mycket. Med det som varit. Med mig själv. Med människor som gjort mig illa. Med min mamma. Jag har bearbetat, gråtit, varit rädd, arg och ledsen. Jag har varit avstängd och svart inuti. Men nu kan jag ärligt säga att mitt hjärta är fritt från bojor. Och jag känner mig älskad av mina föräldrar, min sambo, mina barn och mina vänner. Jag känner kärleken i kroppen på ett sätt som jag tvivlar på att jag tidigare känt. Jag kan älska innerligt och jag kan tillåta mig själv att bli älskad. Det öppnar nya dörrar. Hälsningar Fröken F

Att välja livet

Jag har ställt fram ett gjutet fat med stenar, snäckor och andra fina saker på. Det står mitt på köksbordet. Det ska få mig att sluta titta på mobilen vid matbordet. Det fungerar rätt bra. Det är bra att vila ögonen på något som inte är ett platt vitt bord. Dottern gillar det också, att plocka med stenarna, känna på de och lyssna till havet i snäckorna. I söndags var både jag och min sambo så trötta. I lördags gjorde jag en utflykt till Stockholm med två vänner. Det var precis lagom vad jag orkade och vi hade trevligt. Men jag märkte av skillnaden. Att vistas ute, bland mycket folk gjorde min hjärna mycket trött. Jag hängde inte riktigt med i diskussionerna, men till slut släppte jag försöken att göra det också. Jag tänkte att jag duger även om jag sitter som en fågelholk innerst inne. Igår var det grått grått grått. Jag kände att det var enormt skönt att jag inte hade en enda tid att passa. Jag tänkte inte tvinga mig själv att göra någonting. Jag började kolla på The Crown på netf

Tog tjuren vid hornen

Ringde upp chefen nyss och det blev ett bra samtal. Hon avkrävde inga svar avseende återgång i arbetet utan berättade istället om pengar de fått och att det kommer se lite annorlunda ut när jag ska komma tillbaka, men det tar vi då. Hon tyckte det var mycket bra att jag ska vara föräldraledig även i höst. Det kommer finnas andra förutsättningar var det enda hon sa. Sedan undrade hon om jag vill ha information från jobbet eller inte. Jag sa att de kan höra av sig om de ska göra trevliga saker. Jag fick ett bra påslag på lön. Det känns bra! Nu kan jag ta helg med en lättare hållning. Det är fredag 6,3 grader i skuggan, sol och vi är uppe tidigt jag och lillen. Snart blir det promenad i långsamt tempo - pga förkylning. Imorgon ska mamman på utflykt till Stockholm med kompisar. Vill klara mig på nässprej och ev en alvedon då. Ha en fin fredag! Hälsningar Fröken F

behovet av rutiner

Natten var ingen hit, vaknade 01:30, 2:30, 4:30 och 6:30. Mammans närhet och tutte behövdes många ggr för att söva den lille parveln. Vid 07.00 tar pappa över som är hemma med sjukdom idag. Mamman får sova och vaknar med tryckande huvudvärk kl: 10:30. Går upp och ser i kylen att den gapar tomt. Det finns ingen frukost. Det finns ingen mjölk. Jag gör våfflor på mix, det behövs bara vatten. Sylten är slut. Hittar frysta bär och syltsocker, gör egen. Familjen äter. Landar i soffan. båda barnen hemma. Den ena vill mysa och busa, men jag längtar efter den andra som inte kräver mamma på samma sätt. Huvudvärken tilltar. Klockan blir 13:00 och pappan och dottern åker och handlar. Äntligen själv med den lille. Nej då kommer katten in. Det är en sådan dag när kattens krav på umgänge blir för mycket. Vi sover i soffan alla tre. Katten på sin kant efter att jag motat bort henne från lillens huvud och rygg. Vaknar 15:00 sonen en halvtimme senare. Gör gröt och han äter bra. Sen tänker jag att nu

Facebook och Instagram kutym

Alltså ibland behöver jag en handbok känner jag. Hur gör man när det skaver, när man känner att man  är "vänner" med ickevänner på sociala medier. Hur gör man när man påverkas negativt och vill minimera exponeringen för vissa personer. Är det okej att ta bort "vänner"? Är det okej att sluta följa "vänner"? Är det okej att tacka nej till en följar-fråga av en i chefsposition? Eller skapas det bara onödiga konflikter? Får jag vara en sådan som sätter mina behov först även om det innebär att jag kanske sårar andra? Får jag vara lycklig på andras bekostnad? Får jag vara obekväm? Hur resonerar ni gällande er medverkan i sociala medier och "vänner" som i det verkliga livet är "ickevänner"? Hjälp! Hälsningar Fröken F

Missat samtal

Ni som följt mig ett tag vet att jag inte varit så nöjd med kontakten med min arbetsplats. Idag hade jag ett missat samtal och meddelande från min chef - stort ångestpåslag med en massa symptom både kroppsliga på psykiska: Min mage är orolig, jag är spänd - huvudvärk, ont i sätessmusklerna upp mot ryggen. Jag har ont i skenbenen och i höger knä. Jag är rädd för att hon ska skälla ut mig på telefonsvararen. Jag vågar inte lyssna av. Jag blir irriterad, orkar inget. vill fly in i mobilspel. Jag blir sötsugen. Värst är dock oron i kroppen och smärtan i benen. Jag har galet kalla fötter. Och hungern.... Sjuk. Nu lyssnar jag av meddelandet och slås av hur sänkt hon låter, gammal och gråhårig, trött. Hon vill veta datum som jag glömde skriva på ledighetsansökan. Hon vill ge lönebesked. Hon säger att hon hittar en lucka att ringa mig - alltså ring inte mig - jag ringer dig. Och jag känner i hela kroppen att det blir min död om jag tvingas tillbaka dit. Det är helt enkelt inte möjligt. D

Möten

Idag träffade jag en deltagare från stresshanteringsgruppen när jag och E var på promenad. Hon mådde också bra nu och hade precis börjat arbeta på ett nytt jobb. Hon sa att när hon ser tillbaka på när vi gick i gruppen inser hon hur lång tid det tog för henne att acceptera och att hon därmed kämpade emot sitt tillfrisknande. Hon hjälpte mig att se att min mammas jobbiga sidor bottnade ur kärlek och inte ur något annat. Hon hjälpte mig att acceptera och gå vidare. Men det berättade jag inte för henne då, den insikten kom efter vårt möte. Igår hade vi en mamma och dotter dag som började med att skjutsa dottern till dansen sedan åt vi lunch och åkte till badhuset där vi spenderade 3 timmar i poolen. Dottern fick bestämma mat - blev våfflor. Dagen avslutades med att jag tog läggningen. Hon var supernöjd med dagen och upprepade hur mycket hon älskade mig. Den lilla gullstrumpan. Faktum är att jag själv också var supernöjd med dagen och insåg hur mycket jag saknat att bara vara med lilla H

Tankar om arbete

Igår fick jag hem min yrkestidning i brevlådan. I många år har jag antingen slängt den eller lagt den i att läsa-högen och sedan slängt den. Idag öppnade jag den och läste några artiklar. Jag har varit en stolt yrkeskvinna. Men idag känner jag ingen lust, jag känner bara hopplöshet. Det är fruktansvärt. Jag har tappat tron på vårt samhälle, på min yrkeskår, på vår organisation, på politikerna som bestämmer och på mig själv. Det är dock nu beslutat att jag ska vara hemma med min son hela året ut, så det är inte så viktigt för mig att tänka på jobb ännu. Men det är ett bekymmer att jag ändå tappat tron. Jag brinner inte längre. Att få sova hela nätter är ett minne blott. Brukar max bli 6 timmar uppdelat i 2 timmarsintervaller. Och under dessa intervaller drömmer jag de mest märkliga arbetsrelaterade drömmarna. Jag smakar på tanken att unna mig att pröva något helt annat när det är dags. Något där min utbildning såklart bidrar men inte arbeta inom något för mig bekant område. Jag fn

Konsekvenser

Valborg flöt på, vi hade bestämt att bara a det lugnt hemma och inte ens besöka en brasa. Vi hade köpt hem alkoholfri findricka och sambon lagade till oxfilé. Vi fick oväntat besök i ett par dagar, det blev utöver våra planer som vi redan gjort. Vi finns där för våra närmsta i vått och torrt och så vill jag att det ska vara. Men det fick konsekvenser. Och jag menar inte att jag kan fortsätta undvika människor för att inte trigga hjärntröttheten. Utan det gäller att göra lagom och vila utan dåligt samvete. Dra ner på kraven. Och känna att det är okej att det blir konsekvenser. Jag kommer nog aldrig bli helt konsekvensfri, även när jag trodde jag var det, så fick det konsekvenser. Jag menar alltså att jag inte vill ha något ogjort. Ingen ska behöva känna oj oj nu blev det för mycket. För det gick ju bra. Jag är på benen fortfarande. Konsekvenserna som blev var att jag gick och vilade efter middagen på valborgsmässoafton, struntade i desserten, då jag var galet trött. Jag tog sovmorgo