Utmattningsparentesen

När mitt självförtroende sviktar gör jag saker jag blir glad och boostad av. Jag lyssnar på bra musik. Pratar med en vän. Jag lyssnar även på en pod som heter Fannys förebilder, den blir jag alltid så pepprad av. På riktigt pepprad av "att ingenting är omöjligt" så länge man vågar pröva och jobbar hårt. Misslyckas är en del av livet. Hårt arbete och en stor portion mod så är inget omöjligt. Avseende kursen får den kreativa processen ha sin gång. Jag är fullt medveten om att jag kanske totalt misslyckas. (det kommer i så fall bli en mycket bra erfarenhet för mig) Men jag vågar iaf pröva. Jag är även medveten om att jag kanske inte når de personer jag tänker är min målgrupp. Eller att innehållet inte kommer uppfylla personernas förväntningarna. Men jag hoppas att någon kommer känna, wow vad intressant. Men är gensvaret svalt gör det inte så mycket, det är bara en indikator på att jag behöver justera ett och annat. Jag ljuger dock om jag skulle säga att inte självförtroend

Hej på er igen! Det har varit veckor av vab och stress för att jag inte hunnit plugga någonting. Men hela tiden har jag tänkt på den kurs jag skapat. Jag köpte officepaketet då jag jobbar bäst visuellt och behövde PP för att göra en presentation på webbkursen för att se vad jag kunde ändra och ta bort. Jag är även nöjd med att ha word istället för att sitta på MACs textredigerare och må dåligt. ;) Nu har jag kommit så långt att jag börjat leka runt med olika rubriker till kursen. Jag har redan kasserat minst 5 från det att jag började intressera mig för att göra en kurs till nu. Här nedan kommer några förslag. Jag behöver hjälp med vilken/vilka som tilltalar er och på vilket sätt. Kom igång med att ta medvetna beslut redan efter 7 dagar. Kom i kontakt med dig själv redan efter 7 dagar. Så får du en önskad tillvaro trots ett inhumant arbetsliv. Konsten att hitta din inre kompass och börja använda den. Hur jag skapade en tillvaro efter utmattningen trots ett oförändrat arbe

Senhösten 2015 var kulmen på flera år av stress, höga krav och låg tilltro till mig själv. Jag led psykiskt och fysiskt. Jag var en spillra av mig själv. Jag hade slutat skratta. Slutat umgås med mig själv och andra. Jag längtade mer och mer bort. Varje minut jag kunde hade jag lurarna i öronen och lyssnade på böcker. Varje krav var mig övermäktigt. Min kropp kändes gammal, trött och sliten. Jag hade så mycket olika krämpor. Sömnbehovet var omättligt. Jag kunde sova hur mycket som helst men blev ändå inte pigg. Att pendla var kämpigt. När jag körde på motorvägen var jag alltid nära att somna. Det tog all min energi att hålla mig vaken. På jobbet jobbade jag på och försökte maskera att jag mer och mer höll på att tappa kontrollen. Hjärtat klappade fort på morgonen när jag skulle iväg till jobbet. Jag hade tunnelseende. Kissade flera ggr i timmen, men var ändå lika kissnödig igen. Sötsuget var enormt.  Jag maskerade även mot mina närmaste att jag inte alls mådde dåligt. Att jag bara v