Inlägg

Ångestlandet

Jag befinner mig på randen till ångestlandet. Jag trampar snett hela tiden. Ångesten suger tag i mig som en sugklocka och försöker dra mig till sig. Men jag stretar emot. Jag vill inte ut i det där hala landskapet igen. Jag gör vad jag kan för att stanna i landet här och nu. 
Det låter kanske lite cheesy men det är precis så det känns. 
Ångest för att livet är meningslöst. För att det är så jäkla hårt att leva. För att inte tillräckligt med människor/politiker/företag jobbar för att vi - människor - ska må bra. För att - jorden - ska må bra. För att - resistenta bakterier - ska sluta härja fritt. 
Målet är pengar, tjäna och spara pengar. Det är det vi lever efter. Och jag tänker att pengar bara är något som vi kommit på. Vi förstör oss själva, vår jord och natur för något som vi kommit på ska finnas. 
Vet ni att läkemedelsindustrin inte finansierar forskning för nya antibiotikapreparat för att det är en medicin som inte skapar så stora intäkter. Därav hinner vi inte ta fram nya antibi…

To be just to be

återhämtande aktiviteter - vi hör detta begrepp hela tiden. Men vad menas med det egentligen?
Jag tyckte att spela mobilspel och ligga i soffan var väldigt avkopplande eftersom min hjärna tömdes på tankar under tiden. Men ur hjärnans synpunkt är mobilspel inte så avkopplande. Ur kroppens synpunkt inte heller då det kan uppstå förslitningsskador. Det kan också få andra effekter som att man gör köp i spelen som inte känns så stora just då men som i slutändan blir några hundralappar. 
Under min sjukskrivning gick min resa genom återhämtande aktiviteter så här:
ligga och spela mobilspel lyssna på böcker och rita i målarböcker ligga i komaliknande tillstånd i mörkret strecktitta serier prata med kompis på telefon kort och långsam promenad utan hörlurar i skogen Meditation mjuk yoga övningar i medveten närvaro medveten närvaro i aktiviteter brodera sy gå lite längre promenader äta frukost på altanen utan hörlurar sitta och titta in i skogen utan hörlurar sykurs bowling
Och för att iscensätt…

Obehagliga känslor och acceptans

Ännu bättre!! Jag kunde frysa kursen. Så nu känns det lite lättare i bröstet. En sak justerad för att ge mig mer tid för återhämtning.

Och i samma veva blir lilla E sjuk igen. Denna vinters virusinfektioner liknar ingen annan i hans 2,5 åriga liv. Det är i och för sig hans första vinter på förskola.

Jag har tänkt mycket på det här med strategier att hantera obehagliga känslor. Jag är en presterare. Jag har presterat mig ur mitt dåliga mående gång på en annan tills jag blev riktigt utmattad och inte kunde prestera mig ur det utan var tvungen att möta "de inre demonerna" medan jag vilade mig tillbaka till ett liv.

En annan jag känner väl är en kapitulerare. Personen sticker huvudet i sanden och gör ingenting. Flyr känslorna åt andra hållet. Genom att ignorera de.

Båda dessa sätt hjälper föga att hantera jobbiga känslor. De snarare själper den med dessa beteenden. De är lika ohälsosamma fast de är varandras motpoler.

Någonstans i mitten mellan dessa poler är där du bör befinn…

Mina utmaningar

För att inte bli utmattad igen under tiden jag gör en kurs om vad jag lärt mig under/efter min utmattning (smily med svettdroppar i pannan)

- har jag kommit fram till att jag ska ska gå kursen utan att snickra på en utbildning under tiden.

Livets förutsättningar förändras ibland och just nu behöver jag frigöra mer tid för vila och återhämtning.

Att lära mig grunderna för hur man gör en utbildning som är webbaserad, hur man lanserar och säljer den är ovärderlig kunskap, jag fokuserar just nu på att få den och förvalta den. Sedan plocka fram den  när jag har mer energi till att faktiskt skapa själva kursen.

Mina utmaningar som jag har just nu: 

Nu Nu Nu Nuet är det enda som spelar roll, vi lever i ett nu. ett föränderligt Nu.

Jag är en projektledare ut i fingerspetsarna. Min stora utmaning är att inte alltid inta projektledarrollen. Jag tränar på det och att ha tilltro till att det kan bli bra även om jag inte är där och styr upp och projektleder.

Det skapar så mycket fysiskt- och psykis…

Om ett sviktande självförtroende

När mitt självförtroende sviktar gör jag saker jag blir glad och boostad av. Jag lyssnar på bra musik. Pratar med en vän. Jag lyssnar även på en pod som heter Fannys förebilder, den blir jag alltid så pepprad av. På riktigt pepprad av "att ingenting är omöjligt" så länge man vågar pröva och jobbar hårt. Misslyckas är en del av livet. Hårt arbete och en stor portion mod så är inget omöjligt.

Avseende kursen får den kreativa processen ha sin gång. Jag är fullt medveten om att jag kanske totalt misslyckas. (det kommer i så fall bli en mycket bra erfarenhet för mig) Men jag vågar iaf pröva.

Jag är även medveten om att jag kanske inte når de personer jag tänker är min målgrupp. Eller att innehållet inte kommer uppfylla personernas förväntningarna. Men jag hoppas att någon kommer känna, wow vad intressant. Men är gensvaret svalt gör det inte så mycket, det är bara en indikator på att jag behöver justera ett och annat.

Jag ljuger dock om jag skulle säga att inte självförtroendet sk…

Rubriker till webbkurs

Hej på er igen!

Det har varit veckor av vab och stress för att jag inte hunnit plugga någonting. Men hela tiden har jag tänkt på den kurs jag skapat. Jag köpte officepaketet då jag jobbar bäst visuellt och behövde PP för att göra en presentation på webbkursen för att se vad jag kunde ändra och ta bort. Jag är även nöjd med att ha word istället för att sitta på MACs textredigerare och må dåligt. ;)

Nu har jag kommit så långt att jag börjat leka runt med olika rubriker till kursen. Jag har redan kasserat minst 5 från det att jag började intressera mig för att göra en kurs till nu. Här nedan kommer några förslag. Jag behöver hjälp med vilken/vilka som tilltalar er och på vilket sätt.

Kom igång med att ta medvetna beslut redan efter 7 dagar.

Kom i kontakt med dig själv redan efter 7 dagar.

Så får du en önskad tillvaro trots ett inhumant arbetsliv.

Konsten att hitta din inre kompass och börja använda den.

Hur jag skapade en tillvaro efter utmattningen trots ett oförändrat arbetsklimat.

Hur…

En ny idé / tanke tar form

Senhösten 2015 var kulmen på flera år av stress, höga krav och låg tilltro till mig själv. Jag led psykiskt och fysiskt. Jag var en spillra av mig själv. Jag hade slutat skratta. Slutat umgås med mig själv och andra. Jag längtade mer och mer bort. Varje minut jag kunde hade jag lurarna i öronen och lyssnade på böcker. Varje krav var mig övermäktigt. Min kropp kändes gammal, trött och sliten. Jag hade så mycket olika krämpor. Sömnbehovet var omättligt. Jag kunde sova hur mycket som helst men blev ändå inte pigg. Att pendla var kämpigt. När jag körde på motorvägen var jag alltid nära att somna. Det tog all min energi att hålla mig vaken. På jobbet jobbade jag på och försökte maskera att jag mer och mer höll på att tappa kontrollen. Hjärtat klappade fort på morgonen när jag skulle iväg till jobbet. Jag hade tunnelseende. Kissade flera ggr i timmen, men var ändå lika kissnödig igen. Sötsuget var enormt. 
Jag maskerade även mot mina närmaste att jag inte alls mådde dåligt. Att jag bara var…