Inlägg

Visar inlägg från augusti, 2017

Super mom left the building

Jag är hemma med vår dotter i helgen. Igår när det blev klart att vi skulle byta blev jag så ambivalent att lämna sjukhuset. Men sedan när vi skulle åka så kändes det inte som vi kunde komna iväg snabbt nog. I bilen tänkte jag på allt jag ville göra, jag var riktigt uppe i varv. 
Inte bra uppe i varv... landade dock tillslut i soffan med dottern framför film. När jag vaknade imorse hade jag ont i huvudet, halsen, täppt och feber. Jahopp. Och dottern är snorig och har förhöjd temp. 
Inget besök på sjukhuset idag & jag har så galet dåligt samvete, känner mig så otillräcklig. Även mot dottern som fick hem en mamma som sov i 13 timmar med paus för att fixa henne frukost och sätta på en film. 
Livet just nu alltså. Ordet är otillräcklighet. Men det finns ingen vits med att önska att livet såg ut som innan. Det är lika bra att acceptera att det nu ser ut så här. Livet är i ständig förändring och snart har vi en fungerande vardag igen. Inte som innan men ändå lika fungerande. 
Super mom har …

Lägesrapport från super mom

Jag är smittad, sjuk, feber, ont i halsen, allmän sjukdomskänsla. Magen har pajat - så f ö r s t o p p a d - att jag inte ens kan sova. Nu skiter jag i sjukhus frukosten och har beställt annan mat som sambon får ta med. Blir lite mer meckigt för att jag måste till pentryt, men personalen ska kunna vakta barnet när så behövs. 
Jag är rent ut sagt enormt trött på allt jävla pipande av maskiner. Jag längtar efter gräs under bara fötter. Jag längtar efter min yogamatta, min säng, mitt hem, min trädgård. 
Jag längtar efter min vardag, att få krama om min dotter och sambo precis när andan faller på och tillfälle ges. 
Men vi blir kvar här lite till, då lilla E som förövrigt fyller ett år imorgon inte klarar sig utan syrgas ännu. 
Vi befinner oss i ett rum på ca 3,5 x 3,5 meter. Golvytan är minimal. Vi kan inte lämna rummet tillsammans då E är kopplad till syrgasmaskin och en annan som måste ha el. Dessutom får han inte lämna pga risken att han smittar andra. 
Vi är förvisade till vår lilla cell …

Läget och andningshål

Bild
Vi är kvar på sjukhuset i säkert några dagar till. Han får syrgas, antibiotika, ventoline, alvedon etc etc. Men det går åt rätt håll. Jag minns knappt hur han ser ut utan slangar. Vi tittar på filmklipp från semestern, när han badar, gungar & spelar piano. I vakna pigga stunder sjunger vi och leker med leksaker, läser böcker. Kramas, lyssnar på krakel och ser på babblarna. Vakna icke pigga stunder blir det tröst, sång, kram och gung. 
Jag får avlastning mellan ca 12:30-19:00 av min sambo och min mamma. Jag har fått ta en efterlängtad dusch, promenader, sovit och idag spenderat eftermiddagen med min älskade dotter. 
De stunder som ges tar jag hungrigt. Inga går till spillo. Fantastiskt att se hur lilla E lyste upp i ett stort leende nr storasyster kom ❤️

Super mom

Japp det är jag. Jag ligger för andra dygnet inlagd med min son som har lunginflammation. Han har sondmatning och syrgas kopplat på sig. Samt en sladd som mäter puls och syresättningsnivå. Den piper när värdet sjunker under 87%, tro mig den har pipit ofta. 
Han har varit sjuk drygt en vecka. Pipig andning, hög feber. Hans allmäntillstånd förvärrades i onsdags då han slutade helt att vilja ha mat och vätska förutom amning. Produktionen har dock börjat klinga av. Vi var igår till barnakuten på dagen, då var de inte speciellt oroliga, men han fick inhalera ventoline, luftrörsvidgande och Kåvepenin för begynnande öroninflammation. 
Vid 23:30 samma dag upplevde jag att han hade svårt att andas och hostade mycket. Vi gav honom ventoline oralt och konstaterade att han fortf hade feber trots alvedon. Ringde 1177 och sedan 112. Ambulans kom, konstaterade att det ej var ett livshotande tillstånd men att vi var välkomna att följa med. Kändes helt surrealistiskt att spegla sig i deras lugn. Som vi …