Missat samtal

Ni som följt mig ett tag vet att jag inte varit så nöjd med kontakten med min arbetsplats. Idag hade jag ett missat samtal och meddelande från min chef - stort ångestpåslag med en massa symptom både kroppsliga på psykiska:

Min mage är orolig, jag är spänd - huvudvärk, ont i sätessmusklerna upp mot ryggen. Jag har ont i skenbenen och i höger knä. Jag är rädd för att hon ska skälla ut mig på telefonsvararen. Jag vågar inte lyssna av. Jag blir irriterad, orkar inget. vill fly in i mobilspel. Jag blir sötsugen. Värst är dock oron i kroppen och smärtan i benen. Jag har galet kalla fötter. Och hungern.... Sjuk.

Nu lyssnar jag av meddelandet och slås av hur sänkt hon låter, gammal och gråhårig, trött. Hon vill veta datum som jag glömde skriva på ledighetsansökan. Hon vill ge lönebesked. Hon säger att hon hittar en lucka att ringa mig - alltså ring inte mig - jag ringer dig.

Och jag känner i hela kroppen att det blir min död om jag tvingas tillbaka dit. Det är helt enkelt inte möjligt. Det är helt otänkbart.  Det är inte meningen att jag ska tillbaka dit. Vad säger jag om hon frågar. Sanningen? Modifierad sanning eller lögn? Kan min övertygelse ändras? Eller bör jag handla utifrån den tydliga känslan att jag inte ska tillbaka?

Och så funderar jag på vad man säger när man är på anställningsintervju för nytt jobb. Berättar man om utmattningen eller inte? Jag är rädd för att inte berätta och då känna samma krav på mig som jag gjort tidigare. Jag vill inte ljuga och säga att jag är stresstålig. Jag är också rädd för att berätta och då inte få jobbet. Hur tänker ni?

Jag klarar av stress om jag får återhämtning - så skulle man kunna säga i en framtida intervjusituation. Jag är ansvarstagande och vill göra ett bra jobb. Men jag kommer aldrig slå knut på mig själv igen. Min hälsa och Min familj är viktigast i mitt liv.

Hoppas på att få sova inatt. Men just nu kan jag inte förmå mig att gå och lägga mig även om det är sent.

Sena hälsningar från Fröken F

Kommentarer

Åh vet du vad jag tror? Jag tror starkt att du kommer känna dig lättare i hela kroppen när du säger du inte vill tillbaka till jobbet. :)

Nu är ju alla olika och olika strategier eller vad man ska säga funkar ju på olika personer, men personligen hade jag valt den rakaste vägen, (och jag tänker inte ens prata som att du funderar på att stanna kvar på jobbet, även om du inte är redo att säga "jag har bestämt mig" så känns det som du har bestämt dig i kroppen redan, och den där kroppen är smart.)

Anyway. Jag tänker det blir lättast och snällast för dig själv och chefen och man tar hänsyn till t.ex minnet, om man fortfarande har svårt att hitta orden. Ska man vara lite köpa-mig-tid-att-tvivla-på-mitt-beslut, eller "smart och finklänslig" så lägger man bara ännu mera press på sig.

Rakt alternativ svar 1: HEJ vad kul att höra av dig (fin lögn). Ja-a du, med tanke på det ångestpåslaget jag fick när du hörde av dig och pratade om jobbet så tror jag faktiskt det är bäst att jag ser mig om efter något annat. Jag tror inte längre jag passar för de uppgifter jag haft, det skulle bli lite för tufft.

Rakt alternativ svar 2, mindre avslöjande: Hej! Nu har jag haft lite tid och tänka och har kommit fram till att arbetsuppgifterna ni kan erbjuda inte längre passar mig. Så jag kommer leta annat jobb.

Man kan fråga: Går allt bra hos er annars? Bolla över lite prat till chefen och det går att vara mer eller mindre transparent när man är rak, vet inte vilken relation ni har till varandra numer liksom.

Angående hur man kommer tillbaka till jobb efter utmattning, ja där har du ju P att bolla med om du vill :)

Han har ju mest positiv erfarenhet, det enda som hände var att han blev nekad ett jobb hos sin gamla arbetsgivare pga chefens gamla agg kring hans stora frånvaro när han var sjuk (det var ju typ lagbrott att de tog upp sjukskrivning och all VAB eftersom man har rätt att vara sjuk och vabba, men så är den arbetsgivaren ett asshole och jag sa det var skitbra det gick som det gick och var bara lättad. Och han med. Men han fick väl också ett hjärnsläpp och bara skulle STRESSA tillbaka till vilket jobb som helst. Det slutade ju jättebra ändå, och 2 av 3 intervjuer sa NO PROBLEMO.

Tror det handlar om att man uppbådar så mycket tro man kan på sig själv och sin erfarenhet och vågar dela med sig av det på intervjuer.

"Det var bra det som hände, man landar i sin kropp igen, på ett väldigt hälsosamt sätt, tycker du inte?"

"Nu för tiden så känner jag bättre till mina egna begränsningar och försöker inte styra allt och göra allt på samma gång. Och vet du, det lustiga är ju att man fungerar så mycket bättre!"

Det handlar nog om att inte presentera sin utmattning som en cancer när man pratar om den, utan som en lättnad, en lektion man gick igenom och fick en master-examen i liksom.

Om du bara ler och berättar vad du kan erbjuda så kan du sen ducka frågor om stress. Det är ju bara att säga "Ingen gillar väl stress egentligen, men jag är bra på att planera numer"

Och i de yrken du funderar över så tror jag att man lägger mer värde i medmänsklighet och de kunskaper man bär med sig, hade du velat söka jobb på reklambyrå eller callcenter hade du nog fått höra mer stress-floskler.

Det kommer bli så bra! <3



Populära inlägg i den här bloggen

Personlighet

Kvällsångest

Dermatillomani