Inlägg

Visar inlägg från mars, 2019

Ångestlandet

Jag befinner mig på randen till ångestlandet. Jag trampar snett hela tiden. Ångesten suger tag i mig som en sugklocka och försöker dra mig till sig. Men jag stretar emot. Jag vill inte ut i det där hala landskapet igen. Jag gör vad jag kan för att stanna i landet här och nu. 
Det låter kanske lite cheesy men det är precis så det känns. 
Ångest för att livet är meningslöst. För att det är så jäkla hårt att leva. För att inte tillräckligt med människor/politiker/företag jobbar för att vi - människor - ska må bra. För att - jorden - ska må bra. För att - resistenta bakterier - ska sluta härja fritt. 
Målet är pengar, tjäna och spara pengar. Det är det vi lever efter. Och jag tänker att pengar bara är något som vi kommit på. Vi förstör oss själva, vår jord och natur för något som vi kommit på ska finnas. 
Vet ni att läkemedelsindustrin inte finansierar forskning för nya antibiotikapreparat för att det är en medicin som inte skapar så stora intäkter. Därav hinner vi inte ta fram nya antibi…

To be just to be

återhämtande aktiviteter - vi hör detta begrepp hela tiden. Men vad menas med det egentligen?
Jag tyckte att spela mobilspel och ligga i soffan var väldigt avkopplande eftersom min hjärna tömdes på tankar under tiden. Men ur hjärnans synpunkt är mobilspel inte så avkopplande. Ur kroppens synpunkt inte heller då det kan uppstå förslitningsskador. Det kan också få andra effekter som att man gör köp i spelen som inte känns så stora just då men som i slutändan blir några hundralappar. 
Under min sjukskrivning gick min resa genom återhämtande aktiviteter så här:
ligga och spela mobilspel lyssna på böcker och rita i målarböcker ligga i komaliknande tillstånd i mörkret strecktitta serier prata med kompis på telefon kort och långsam promenad utan hörlurar i skogen Meditation mjuk yoga övningar i medveten närvaro medveten närvaro i aktiviteter brodera sy gå lite längre promenader äta frukost på altanen utan hörlurar sitta och titta in i skogen utan hörlurar sykurs bowling
Och för att iscensätt…

Obehagliga känslor och acceptans

Ännu bättre!! Jag kunde frysa kursen. Så nu känns det lite lättare i bröstet. En sak justerad för att ge mig mer tid för återhämtning.

Och i samma veva blir lilla E sjuk igen. Denna vinters virusinfektioner liknar ingen annan i hans 2,5 åriga liv. Det är i och för sig hans första vinter på förskola.

Jag har tänkt mycket på det här med strategier att hantera obehagliga känslor. Jag är en presterare. Jag har presterat mig ur mitt dåliga mående gång på en annan tills jag blev riktigt utmattad och inte kunde prestera mig ur det utan var tvungen att möta "de inre demonerna" medan jag vilade mig tillbaka till ett liv.

En annan jag känner väl är en kapitulerare. Personen sticker huvudet i sanden och gör ingenting. Flyr känslorna åt andra hållet. Genom att ignorera de.

Båda dessa sätt hjälper föga att hantera jobbiga känslor. De snarare själper den med dessa beteenden. De är lika ohälsosamma fast de är varandras motpoler.

Någonstans i mitten mellan dessa poler är där du bör befinn…

Mina utmaningar

För att inte bli utmattad igen under tiden jag gör en kurs om vad jag lärt mig under/efter min utmattning (smily med svettdroppar i pannan)

- har jag kommit fram till att jag ska ska gå kursen utan att snickra på en utbildning under tiden.

Livets förutsättningar förändras ibland och just nu behöver jag frigöra mer tid för vila och återhämtning.

Att lära mig grunderna för hur man gör en utbildning som är webbaserad, hur man lanserar och säljer den är ovärderlig kunskap, jag fokuserar just nu på att få den och förvalta den. Sedan plocka fram den  när jag har mer energi till att faktiskt skapa själva kursen.

Mina utmaningar som jag har just nu: 

Nu Nu Nu Nuet är det enda som spelar roll, vi lever i ett nu. ett föränderligt Nu.

Jag är en projektledare ut i fingerspetsarna. Min stora utmaning är att inte alltid inta projektledarrollen. Jag tränar på det och att ha tilltro till att det kan bli bra även om jag inte är där och styr upp och projektleder.

Det skapar så mycket fysiskt- och psykis…