Utmattningsparentesen

Jag trodde aldrig att jag skulle finna arbetsglädje igen men här är jag nöjd som fisken i vattnet! Jag gillar att vara en del i ett sammanhang också. På mina tidigare arbetsplatser har de inte varit självklart. Det har känts kravfyllt och jobbigt att vara med arberskollegorna och jag har dragit mig undan. Idag kan jag fortfarande känna så ibland men oftare är jag stolt över att jag delar med mig och vågar visa mig sårbar. Jag hoppas jag förmedlar att jag är mänsklig, då jag lätt kan bli en plog som plöjer fram i vilken gyttja som helst. Jag har en urbota kraft som börjat göra sig påmind igen. Jag är som ett uråldrigt träd med starka rötter och tjock bark, med stor krona och löv i alla höstens färger. I mitt träd kan du gömma dig och jag skyddar dig. I mitt träd kan du hitta sockerdricka och ett lugn som vaggar dig i sömn. Jag är på en bra plats i livet just nu och njuter i nuets alla skepnader. Inget är för evigt. Tacksam för min man, mina barn, familj och vänner. Tacksam för att jag

Inget jag gör numera går på autopilot. Det är frustrerande ibland. men också bra, för då är man ju där i nuet och gör en sak i taget. Ska jag försöka göra flera då blir det pannkaka. Min hjärna är skadad. Har svårt med snabba omställningar. Det kan vara om barnen frågar något samtidigt som jag gör något annat. Då måste jag göra vördigt det jag håller på med innan jag kan svara dem. Jag är väldigt känslig för att bli avbruten med det jag håller på med. På jobbet kan jag ibland sitta som en fågelholk, har lång startsträcka att organisera och planera arbetet. Jag har en tanke, och så tappar jag den, så kommer den tillbaka och så tappar jag den. Jag delar upp dagen i aktiviteter, hackar sönder den och sätter alarm innan varje aktivitet som jag absolut inte får glömma. Jag tänker aktivister som tar och ger energi och vilar mellan. Ungarna lär sig att det är okej att vila när man är vuxen och mamma. Visst det kan bli maniskt med för mycket struktur, då jag är ett kontrollfreak, men ju

Oj vad bra jag mår inser jag efter att ha läst lite inlägg här. Jag är stabil i måendet har har de allra flesta veckorna en balans i livet som känns underbar. Vissa veckor är det ekorrehjul igen, men det varar inte mer än en vecka. Hittills iaf. Jag jobbar 50 % på det jobbet jag fick i juni, det blir ca 18,5 timmar i veckan fördelat på tre dagar. Utöver det jobbar jag på timmar 3h varannan vecka ibland varje vecka. Jag sköter för det mesta lämningen av barnen på förskolan och skolan som ligger inom en radie på 10 min från hemmet. Jag har då som rutin att gå en timme i spåret efter lämning. Mindfullness eller medveten närvaro och omtanke om mig själv är två änglar som sitter på varsin axel hos mig. De skapar jämnvikt till kontrollbehovet, stressen och uppvarvningen som kommer utav arbetsflow. Jag tycker det är roligt att arbeta igen. På riktigt trodde jag aldrig att jag skulle känna arbetsglädje mer. Jag är väldigt glad för det. Samtidigt sätter det press på mig att prioritera åte