Tankar om arbete

Av -
Igår fick jag hem min yrkestidning i brevlådan. I många år har jag antingen slängt den eller lagt den i att läsa-högen och sedan slängt den. Idag öppnade jag den och läste några artiklar. Jag har varit en stolt yrkeskvinna. Men idag känner jag ingen lust, jag känner bara hopplöshet. Det är fruktansvärt. Jag har tappat tron på vårt samhälle, på min yrkeskår, på vår organisation, på politikerna som bestämmer och på mig själv.

Det är dock nu beslutat att jag ska vara hemma med min son hela året ut, så det är inte så viktigt för mig att tänka på jobb ännu. Men det är ett bekymmer att jag ändå tappat tron. Jag brinner inte längre.

Att få sova hela nätter är ett minne blott. Brukar max bli 6 timmar uppdelat i 2 timmarsintervaller. Och under dessa intervaller drömmer jag de mest märkliga arbetsrelaterade drömmarna.

Jag smakar på tanken att unna mig att pröva något helt annat när det är dags. Något där min utbildning såklart bidrar men inte arbeta inom något för mig bekant område. Jag fnular på att pröva personlig assistent eller elevassistent. Och definitivt inte heltid - helst börja på 50 % För att max arbeta 75%. - om ekonomin tillåter.

Hur ser ni som är utmattade på framtiden och ev yrkesval. Har ni funderat på sadla om?

Hälsningar Fröken F

Kommentarer

Tant H sa…
Fick också hem yrkestidningen men jag kastade den genast.Tänkte nu är jag ledig och då har jag inget intresse av att läsa en hel tidning som är arbetsrelaterad. Det tycker jag man ska ha arbetstid till.

Däremot läste jag en notis om hur polisen i Malmö planerar hur de ska samarbeta med kriminella ungdomar,deras föräldrar, föräldrar som blivit drabbade tex förlorat sina barn i kriminalitet och droger. Då kände jag att det finns hopp, det sociala arbetet lever trots allt.

Kan fortfarande brinna för mitt arbete, men inte för allt vad det innehåller och innebär. Men vissa frågor som jag tycker är viktiga. Det finns tyvärr alldeles för lite utrymme att få tänka utanför boxen.
6 maj 2017 kl. 21:02
Fröken F sa…
Tant H, du är så klok!!! Tack för att du gjorde att mitt dåliga samvete försvann att jag bara kastat tidningarna. Jag håller med dig om polisens projekt i Malmö, men tänk att det är polisen som gör det sociala arbetet?! Ska man behöva börja som kommunpolis för att få ägna sig åt socialt arbete på riktigt? Kramar
8 maj 2017 kl. 12:03
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Inte i kontakt med känslolivet

Av -
Pendlar mellan avstängdhet, stark ångest och nedstämdhet. Där avstängdhet är normaltillståndet. Väntar på en reaktion på allt som varit. Förstår av symptom i kroppen att avstängdheten inte ska förväxlas med att allt är bra. Tänker på vad jag fick lära mig under stressbehandlingen. Att vårt känsloliv är som en hand där fingrarna symboliserar de olika känslorna. Slutar man tillåta sig att känna en känsla så haltar tillslut även de andra. Fortsätter man så lever man tillslut avstängd med liten förmåga att känna känslor på riktigt, genuin glädje, ordentlig ledsenhet, brinnande ilska. Och jag tror jag skulle bli bitter.  Jag får panik av att vara själv, när min sambo inte är hemma. Nu när han är hemma och avlastar kan jag ta hand om mig själv bättre igen & har inte känt mig galet trött eller nedstämd. Håller mig själv inom ramen som inte äventyrar min hälsa.  Att han är hemma är en investering i vår familj så som en renovering av huset är. Och jag hoppas sjukskrivningen blir förlängd. V
Läs mer

Halvtid fram till oktober

Av -
Jag skrev på för månadsanställning till 31/10 på 50 %. Som jag befarade ville chefen att jag skulle skriva på för 75% men jag stod på mig och beskrev hur jag tänker och känner. Att det är skillnad på att jobba 50% och välja att lägga på en växel än att jobba 75% och vara tvungen att lägga på en växel + ytterligare ett arbetspass till i veckan. Nu kan jag dra mig undan med gott samvete när jag är trött och landa i min 50% tjänst. Jag fick över henne på min sida. Ny diskussion kommer ske i samband med att tjänsten går ut i höst. Efter vissa arbetspass tar det 2 dagar för mig att komma ner i varv. Eftersom vi har ett barn i behov av särskilt stöd tar detta också kraft från oss föräldrar på så många plan. Han är väldens mest underbara lilla pojke och vi älskar honom precis för den han är. Men när orken tryter så händer saker som skapar ännu mer arbete. Imorse tvättade jag alla sängkläder igen för 2 ggr på en vecka för att avföring läkt från blöjan och han kladdat med den. Skönt uppvakn
Läs mer

jobb och framtid

Av -
Nästa vecka har jag samtal med chefen. Min månadsanställning löper ut sista juni men kommer troligtvis att bli erbjuden en tillsvidare tjänst. Jag trivs väldigt bra med att jobba halvtid och varje vecka balanserar jag på gränsen för vad som är bra för mig. För även om jag jobbar halvtid, blir det alltid lite mer och i engagemang ligger jag ändå på 100 %. Det fungerar för mig för jag får återhämtning de dagar jag inte jobbar. Jag är rädd för att ta diskussionen med min chef då jag nästan förväntar mig av henne att hon kommer  försöka pressa mig att gå upp i tid. Tillsvidare tjänster är alltid på 100 % och då ska jag i så fall tacka ja till hundra men sedan ansöka om att få gå ner i tid. Kommunen strävar efter att alla ska jobba heltid. Men jag kan inte det utan att på riktigt äventyra min hälsa. Trots att det gått 4 år sedan min krasch så måste jag sova på dagtid för att orka med. Har jag för mycket stimuli runt mig blir jag så trött. Jag kan inte ens sitta upp. Jag lägger mig under
Läs mer