Om försoning

Det här inlägget ska handla om försoning på riktigt. Om att på riktigt ha bearbetat, släppt och gått vidare. Om att ha ett öppet hjärta som kan ta emot och känna kärlek. Om att verkligen känna sig älskad. Om att inte längre ha något tvivel och inget självhat.

Jag kan verkligen säga att min utmattning har bidragit till att jag försonats med mycket. Med det som varit. Med mig själv. Med människor som gjort mig illa. Med min mamma. Jag har bearbetat, gråtit, varit rädd, arg och ledsen. Jag har varit avstängd och svart inuti.

Men nu kan jag ärligt säga att mitt hjärta är fritt från bojor. Och jag känner mig älskad av mina föräldrar, min sambo, mina barn och mina vänner. Jag känner kärleken i kroppen på ett sätt som jag tvivlar på att jag tidigare känt.

Jag kan älska innerligt och jag kan tillåta mig själv att bli älskad.

Det öppnar nya dörrar.

Hälsningar Fröken F

Kommentarer

Hurra! Välkommen ut ur buren! <3 Så härlig läsning!

Populära inlägg i den här bloggen

Personlighet

Ångestpåslag

Kvällsångest