Utmattningsparentesen

Som rubriken lider har min sambo varit ledig i helgen och därmed har vi alla varit samlade. Underbart. Fredag var jag på dejt med sambon medan dottern sov över hos nätverket. Det var skönt att få egen tid och tillsammanstid. Vi var ute och åt på en restaurang i skogen sedan såg vi dokumentären om Olle Ljungström.  Sovmorgon, frukost ute på altanen, skrota hemma, hämta dottern, glädjas åt att ha henne hemma igen. Fantastiskt väder, härliga känslor i kroppen, spirande... Vi fick ett spontant förslag på lördagen som hade varit trevligt om vi inte haft planer redan. Avböjde det med ganska gott samvete. Förut har jag inte kunnat avböja utan att göra nya planer på en gång för att typ kompensera att jag inte kunde, inte göra andra ledsna. Men det gjorde jag inte nu. Det finns en liten svag röst som ger ont i magen i mig, men den är så liten att jag inte behöver lyssna på den.  På söndagen hade vi gjort upp planer att en familj med två barn skulle komma och hälsa på på...

Det är fruktansvärt att inte orka vara med sitt barn under en hel dag utan att dippa. Det är verkligen det svåraste just nu kan jag känna. Barn begriper ju inte att det inte handlar om dem. Även om det är något vi ofta pratar om. Trots det blir kontentan: Mamma orkar inte leka med mig. Jag får tankar om hur jag ska kompensera det hela alla framtida år när jag mår bättre. Men jag vet inte om det går. Jag är glad att vi har så fina människor i våra liv som avlastar och som sysselsätter min dotter. Hon är ändå glad, hon får det hon behöver. Och då får även jag  vila och mina behov blir tillgodosedda. En gladare mamma ger ett gladare barn.   Jag tänker också på vad jag lär mitt barn genom att vår vardag är mer långsam och där vila är en naturlig del av dagen. Jag hoppas det får henne att i framtiden värdesätta återhämtning mer än vad jag gjort.  Jag blir illa berörd av familjer som hittar på saker efter saker varenda dag. Jag får ont i magen. Jag kommer...

Här kommer en lista på symptom som är enormt vanliga när man har drabbats av utmattning. Alla har inte alla symptom. Listan har skribenter i forumet: Utbrändas grupp för återhämtning på Facebook sammanställt. Det finns garanterat fler. Men det är bra läsning om man känner sig ensam eller att det är fel på en själv. Titta det är fler som har samma symptom som jag, liksom! #1 Man är så väldigt trött. Vissa sover hela tiden, och är ändå trötta, andra sover knappt alls... #2 Hjärnan fungerar inte som den brukar (kognitativa problem), det är liksom gröt i huvudet. Man kan inte tänka klart, saker man vet hur man gör har man helt plötsligt glömt bort hur man gjorde. Man kan sitta med en penna och papper och stirra och fastän du vet vad du ska göra, kan du inte förmå dig att ta upp pennan... #3 Man glömmer saker, minnet fungerar inte som det borde! #4 Man reagerar mycket lättare och man reagerar mer. Minsta lilla motgång och du blir jätteirriterad, eller jättearg, eller jä...

Efter att ha sovit drygt två timmar nu efter middag kan jag säga att jag är lite mer i balans än innan. Dagen har varit bra, men vi var på dop och hur trevligt det än var så var det också väldigt påfrestande. På vägen hem blev jag irriterad för minsta lilla (stackars min lilla dotter) och jag kände verkligen att jag var mentalt och kroppsligt helt slut.  Så slut att jag inte orkade bli tilltalad. Måste få göra en sak i taget för att kunna koncentrera mig. Ex: jag sms:ade med en person som skulle hämta sambons gamla cykel och min dotter pratade med mig samtidigt - KORTSLUTNING. Men jag tog ett beslut som skyddade mig själv från ytterligare påfrestning. Jag förvändandes ringa ett samtal till en person i vårt nätverk som ska ha min dotter sovandes hos sig fre-lör. Vi skulle planera lite och under veckan har det inte känts ansträngande, men idag... Så jag sms:ade och sa att jag var galet trött, det var bättre att ringa Sambon. Det fina är att ju mer jag delar på ansvar d...

Att den frågan kan bli så svettig. Jag fick den igår och jag svamlade någonting. Sedan tänkte jag på den, vad är det jag ska lära mig under denna sjukskrivning egentligen? Jag kom på det och skickade det i ett sms till personen som frågade igår: Hej! Igår frågade du mig vad det är jag gör om dagarna och nu har jag ett svar. Jag tränar på att bara vara och duga ändå. Vara värdefull utan att prestera. Sedan gör jag saker som får mig att må bra och som rehabiliterar mig. Förhoppningsvis ska det få nyfikenheten att komma tillbaka och så småningom lusten att arbeta. Kram Svaret: Det låter som ett bra upplägg på dagarna!! Du och ditt mående och din energi till dina närmaste är viktigast. <3 Kram Man är van att svara så konkret på den där frågan om vad man gör, och det blir liksom lite löjligt när man ska svara nu: "ja, jo, jag vilar, kollar serier, övar mindfullness, lägger pussel och målar i målarbok. Sen går jag promenader, besöker vårdcentralen, terapeuten etc."

Jag funderar mycket på hur jag ska jobba i framtiden. När jag nu smakar på tanken att jag ska jobba i framtiden så får jag ångest och det känns som en omöjlig uppgift. För mig är arbete lika med prestation. Och prestation lika med ångest.  Jag har lagt mitt värde i prestation men vill nu ändra det. Jag vill känna mig värdefull bara för att jag är jag. Jag kanske inte behöver veta eller kunna förklara i ord vem jag är. Det kanske räcker med att säga att jag är den jag är. Så är det för andra att upptäcka.  Ett jag innehåller så många dimensioner att det inte kan rymmas i några meningar, så egentligen är frågan: vem är du? - meningslös. Den går inte att svara på. Det går att säga sitt namn, sin titel, sin ålder, rabbla upp olika roller. Men hur ska man berätta vem man är på djupet. Orden räcker inte till.  Jag är den jag är. Jag vill inte mätas i prestationer längre. Jag vill inte vara beroende av omgivningens godkännande och beröm. Jag vill på riktigt känna att jag...

Kan ni må dåligt de dagarna ni mår lite bättre? Som att det är fult att njuta trots sjukskrivning? Jag har sådana tankar ibland, när jag vaknar och känner mig tillfreds. Trots att ingen natt är lugn och kul så är det som att det inte spelar någon roll när morgonen kommer.  Idag var det till och med en mamma som tyckte jag såg fräsch ut när jag lämnade på dagis. Då blir jag lite glad, men samtidigt ängslig - hur sjuk har jag sett ut egentligen? Jag har inte kollat mig så noga i spegeln. Inatt fick jag ångest, kan ärligt säga att jag vet inte varför. Men plötsligt kändes det som jag skulle kvävas, att jag inte fick luft. Jag försökte svälja undan saliven men ju mer jag gjorde blev det värre. Tror läkaren kan ha rätt om mina "halsproblem". Det är intressant att upptäcka att jag har en förkroppsligad ångest.  Inte kom jag mig för att träna några tekniker mitt i natten heller. Men tillslut somnade jag om.  Och för ovanlighetens skull minns jag inget av nattens ...