Ångest II

Kan ni må dåligt de dagarna ni mår lite bättre? Som att det är fult att njuta trots sjukskrivning? Jag har sådana tankar ibland, när jag vaknar och känner mig tillfreds. Trots att ingen natt är lugn och kul så är det som att det inte spelar någon roll när morgonen kommer. 

Idag var det till och med en mamma som tyckte jag såg fräsch ut när jag lämnade på dagis. Då blir jag lite glad, men samtidigt ängslig - hur sjuk har jag sett ut egentligen? Jag har inte kollat mig så noga i spegeln.

Inatt fick jag ångest, kan ärligt säga att jag vet inte varför. Men plötsligt kändes det som jag skulle kvävas, att jag inte fick luft. Jag försökte svälja undan saliven men ju mer jag gjorde blev det värre. Tror läkaren kan ha rätt om mina "halsproblem". Det är intressant att upptäcka att jag har en förkroppsligad ångest. 

Inte kom jag mig för att träna några tekniker mitt i natten heller. Men tillslut somnade jag om.  Och för ovanlighetens skull minns jag inget av nattens eventuella drömmar. Det börjar bli enklare att vakna på morgonen och jag mår heller inte illa efter att jag börjat äta medicin. Skönt att slippa känslan av att inte veta om man ska våga sig på en frukost eller inte. I förrgår glömde jag ta medicinen med följden att jag kräktes upp gårdagens frukost med besked i vasken. 

Nu sitter jag ute och äter knäckebröd, ska snart iväg på min stressbehandling. Men ingen stress än så länge. Solen värmer mig i nacken och fåglarna kvittrar. Det är vindstilla och katten cirkulerar kring mina leverpastejmackor. 

Hoppas ni får en rofylld dag!


Kommentarer

Linnéa sa…
Ja, jag känner igen det. Innan jag blev sjukskriven så kände jag att jag var tvungen att visa, på alla vis, hur dåligt det kändes inuti. Om jag skrattade för mycket, för ofta eller för högt skulle ju ingen ta mig på allvar när jag sedan sade ifrån. Jag blev väldigt allvarlig och det liksom bredde ut sig i mig. Samma sak i början av sjukskrivningen. Jag kände att jag nog borde gråta ännu mer, aldrig njuta av något eller så....men efter ett litet tag började det ändra sig för mig. Jag insåg att jag ville skratta. Varför skulle jag inte få skratta högt och hjärtligt om något kändes roligt? När jag gjorde det insåg jag att jag inte gjort det på väldigt länge, inte utan att banna mig själv för det.

Vägen ur eländet måste väl vara att hitta de fina sakerna igen. Det roliga, härliga, goda och fina. Så därför skrattar jag högt när jag känner för det. Jag njuter när något känns bra eller är allmänt fint eller gott. Det är en övning i att vara här och nu för mig. Just nu är det så jävla fint - visst jag är sjukskriven för en eländig jäkla sjukdom, har ont om pengar och ingen aning om hur framtiden ser ut...eller ens eftermiddagen. Men just nu är det så härligt att jag tänker suga upp varje droppe av det härliga innan det tar slut :)

Jag hoppas att din ångest lättar så du slipper obehaget med halsen. Det kanske kan vara till hjälp att veta hur de hänger ihop? Kram
Fröken F sa…
Hej, vad skönt att jag inte är ensam om att ha de där tankarna. Ja det är väl då den ultimata utmaningen kommer att träna på att vara i nuet. Jag har blivit mycket mer här och nu i och med sjukskrivningen, men ibland kämpar jag krig med mina tankar. Det pratade vi mycket om på stressbehandlingen idag, ska återge det i ett inlägg när det landat lite. Många bra metaforer - jag älskar metaforer och bilder.

Ja jag ska fråga läkaren nästa ggr jag träffar henne om hon kan förklara hur det hänger ihop. Kram
Tant H sa…
Känner tacksamhet över att jag lever i ett land där man har en rättighet att vara sjukskriven då man är sjuk. Är man inte sjuk blir man inte sjukskriven, vare sig man kan gråta eller skratta eller båda delarna. Det räcker för mig att jag känner och vet att jag är sjuk och därmed inte kan arbeta. Jag har blivit så gammal så jag bryr mig inte om vad andra tror eller tycker i det avseendet.

Jag har känt av att vissa andra betraktar utmattning som en svaghet och svagheter föraktas. Att det är väl bara att välja om man ska kliva upp ur sängen eller inte, kämpa på så löser det sig, att utmattning är snabbt övergående och att man mår bra av att börja jobba, träffa folk och få rutiner.
Jag brukar då svara att du ska vara lycklig som aldrig känt hur det är, för har du det skulle du förstå att det är allt det där jag gjort för mycket av alldeles för länge. Det är därför jag är sjuk.

Jag samlar på bra stunder och njuter i fulla drag över dem. Tyvärr är det inte så ofta som en hel dag brukar kännas bra därför samlar jag på stunderna. Jag noterar allt jag gör som var en omöjlighet för ett antal veckor sedan, som tex idag har jag cyklat vilket är en stor händelse för mig. Trodde aldrig mer jag skulle orka det.
Trots framsteg så har jag långt kvar tills jag är frisk, men min förhoppning är att jag under tiden kan njuta så mycket som möjligt annars kommer jag inte att bli frisk och jag hoppas verkligen att jag får vara sjukskriven ända tills jag känner mig mogen att försiktigt börja arbeta.

Då jag känner mig tillfreds, ingen oro eller ångest så slår mig tanken, jag kan nog snart börja jobba. Den tanken kommer oftast kvällstid. Då jag vaknar dagen därpå kan jag inte förstå hur jag kunde tänka så. Det tar mig flera timmar att börja tänka klart, att få lust och ork och vissa dagar infinner sig varken orken eller lusten på hela dagen. De stunder som jag kåner att jag kan njuta försöker jag leva på länge då de inger hopp om tillfrisknande.
Fröken F sa…
Tack för din fina kommentar som är som ett eko av mina andra tankar. Kram

Populära inlägg i den här bloggen

Personlighet

Kvällsångest

Ångestpåslag