Vad gör du om dagarna?

Av -
Att den frågan kan bli så svettig. Jag fick den igår och jag svamlade någonting. Sedan tänkte jag på den, vad är det jag ska lära mig under denna sjukskrivning egentligen? Jag kom på det och skickade det i ett sms till personen som frågade igår:

 Hej! Igår frågade du mig vad det är jag gör om dagarna och nu har jag ett svar. Jag tränar på att bara vara och duga ändå. Vara värdefull utan att prestera. Sedan gör jag saker som får mig att må bra och som rehabiliterar mig. Förhoppningsvis ska det få nyfikenheten att komma tillbaka och så småningom lusten att arbeta. Kram

 Svaret: Det låter som ett bra upplägg på dagarna!! Du och ditt mående och din energi till dina närmaste är viktigast. <3 Kram

 Man är van att svara så konkret på den där frågan om vad man gör, och det blir liksom lite löjligt när man ska svara nu: "ja, jo, jag vilar, kollar serier, övar mindfullness, lägger pussel och målar i målarbok. Sen går jag promenader, besöker vårdcentralen, terapeuten etc."

Kommentarer

Tant H sa…
Kan inte låta bli att skratta, det är så sant det du beskriver. I början då jag var sjukskriven och någon frågade vad gör du om dagarna var jag ärlig och sa att jag ligger i sängen, kan inget annat, klara inte av att gå upp. De tittade undrande sa inget och jag fick känslan av att de inte trodde mig.

Nu när jag får frågan hur mår du säger jag att vissa dagar går det framåt, jag ligger inte hela dagarna längre, jag läser tidningen på morgonen, jag kan äta och jag orkar oftast utföra någon aktivitet per dag och aktar mig mycket noga för att göra mer. De flesta ser fortfarande undrande ut och frågar om det inte blir tråkigt, och vad svarar men på det.

Den här sjukdomen har bidragit till att jag får lov att lära känna mig själv på ett helt nytt sätt och omvärdera det mesta i livet. Att förhålla mig till andra och mig själv på ett helt nytt sätt. Att hela tiden tänka på vad blir bäst för mig, jag törs inte göra något annat trots att det är jätte svårt för jag känner mig elak och självisk.
I bland kan jag tänka att det lidandet som det innebär att vara sjuk bidragit till att jag kommer få lov att bli bra på att lägga mitt kontrollbehov och omsorgsbehov på mig själv i första hand. Det är för mig ett arbete som upptar mina dagar och som tar oerhört med energi, men hur förklarar man det när man får frågan vad gör du om dagarna.
4 maj 2016 kl. 19:24
Fröken F sa…
:) Ja gud jag jobbar ständigt med att inte agera efter mitt kontrollbehov och omsorgsbehov. Jag har alltid varit den som vill hjälpa och underlätta för andra. Och nu känner jag inte igen mig själv. Men på ett sätt också skönt att få ett legitimt skäl att backa. Ingen ifrågasätter en när man är utmattad :) Jag möts tvärt om av stor förståelse. Och det är skönt att rå om sig själv. Ensamheten är helt underbar! Jag ÄLSKAR DEN!
4 maj 2016 kl. 19:47
Linnéa sa…
Klockrent! Ja, vad svarar man liksom? Någon undrade efter en månad om jag klättrade på väggarna (av tristess) då. Jag såg nog ut som ett frågetecken. Finns inte ork att ha tråkigt! Jag reser inom mig själv. Är det ett svar ;)
4 maj 2016 kl. 20:14
Fröken F sa…
Tack! Ja den har jag också hört... och då tänkte jag om det verkligen är okej att svara nej på den frågan. I början och dagar man mår piss då känns det legitimt att svara nej, det är en kamp att komma upp ur sängen så det finns inte tid eller ork att ha tråkigt. Men de dagar då man har lite energi - är det ok att säga att jag trivs hemma i lugnet då och att det ännu inte har hänt någon gång under dessa 6 månader att jag haft tråkigt?

Jag reser inom mig själv - är också ett bra svar tycker jag! :)
4 maj 2016 kl. 20:58
Tant H sa…
Jaaa, ensamheten är verkligen helt underbar. Har kommit på att jag aldrig tidigare har uppskattat ensamhet som jag gör nu. Jag MÅSTE vara ensam en stund varje dag det är bästa medicin, ger energi.

I dag var jag själv ute på landet hela eftermiddagen, fram på kvällskvisten kom en mycket nära vän, vi fikade och bara var,så skönt.
4 maj 2016 kl. 20:59
Tant H sa…
Mycket bra svar tycker jag, för det är verkligen en resa inom sig själv. Så tråkigt är väl det minsta det är däremot jäkligt slitsamt och omvälvande.
4 maj 2016 kl. 21:05
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Inte i kontakt med känslolivet

Av -
Pendlar mellan avstängdhet, stark ångest och nedstämdhet. Där avstängdhet är normaltillståndet. Väntar på en reaktion på allt som varit. Förstår av symptom i kroppen att avstängdheten inte ska förväxlas med att allt är bra. Tänker på vad jag fick lära mig under stressbehandlingen. Att vårt känsloliv är som en hand där fingrarna symboliserar de olika känslorna. Slutar man tillåta sig att känna en känsla så haltar tillslut även de andra. Fortsätter man så lever man tillslut avstängd med liten förmåga att känna känslor på riktigt, genuin glädje, ordentlig ledsenhet, brinnande ilska. Och jag tror jag skulle bli bitter.  Jag får panik av att vara själv, när min sambo inte är hemma. Nu när han är hemma och avlastar kan jag ta hand om mig själv bättre igen & har inte känt mig galet trött eller nedstämd. Håller mig själv inom ramen som inte äventyrar min hälsa.  Att han är hemma är en investering i vår familj så som en renovering av huset är. Och jag hoppas sjukskrivningen blir förlängd. V
Läs mer

Halvtid fram till oktober

Av -
Jag skrev på för månadsanställning till 31/10 på 50 %. Som jag befarade ville chefen att jag skulle skriva på för 75% men jag stod på mig och beskrev hur jag tänker och känner. Att det är skillnad på att jobba 50% och välja att lägga på en växel än att jobba 75% och vara tvungen att lägga på en växel + ytterligare ett arbetspass till i veckan. Nu kan jag dra mig undan med gott samvete när jag är trött och landa i min 50% tjänst. Jag fick över henne på min sida. Ny diskussion kommer ske i samband med att tjänsten går ut i höst. Efter vissa arbetspass tar det 2 dagar för mig att komma ner i varv. Eftersom vi har ett barn i behov av särskilt stöd tar detta också kraft från oss föräldrar på så många plan. Han är väldens mest underbara lilla pojke och vi älskar honom precis för den han är. Men när orken tryter så händer saker som skapar ännu mer arbete. Imorse tvättade jag alla sängkläder igen för 2 ggr på en vecka för att avföring läkt från blöjan och han kladdat med den. Skönt uppvakn
Läs mer

jobb och framtid

Av -
Nästa vecka har jag samtal med chefen. Min månadsanställning löper ut sista juni men kommer troligtvis att bli erbjuden en tillsvidare tjänst. Jag trivs väldigt bra med att jobba halvtid och varje vecka balanserar jag på gränsen för vad som är bra för mig. För även om jag jobbar halvtid, blir det alltid lite mer och i engagemang ligger jag ändå på 100 %. Det fungerar för mig för jag får återhämtning de dagar jag inte jobbar. Jag är rädd för att ta diskussionen med min chef då jag nästan förväntar mig av henne att hon kommer  försöka pressa mig att gå upp i tid. Tillsvidare tjänster är alltid på 100 % och då ska jag i så fall tacka ja till hundra men sedan ansöka om att få gå ner i tid. Kommunen strävar efter att alla ska jobba heltid. Men jag kan inte det utan att på riktigt äventyra min hälsa. Trots att det gått 4 år sedan min krasch så måste jag sova på dagtid för att orka med. Har jag för mycket stimuli runt mig blir jag så trött. Jag kan inte ens sitta upp. Jag lägger mig under
Läs mer