Uppdatering på dagens aber

Av -
Det gick jättebra att skjutsa till aktiviteten och hålla sina känslor i schack. Väl där mötte jag en gammal kompis som själv lider av ångest så det kändes bra att vara två i samma båt. Jag är glad att min sambo inte kunde följa med och jag fick lov att fixa detta själv med båda barnen. För det gick ju bra.

Jag kommer på mig själv allt oftare, jag vill undvika sådant som stressar mig. Men jag tänker att mitt framtida liv kan inte vara utan stress. Jag måste lära mig stressa utan att bli sjuk. Lära mig handskas med stress genom att alltid prioritera återhämtning. Som nu, nu ligger jag i sängen och funderar, med hörselkåpor på. Jag klappar mig på axeln och känner genuint - bra gjort! Du vågade och du vann över rädslan.

Risken om jag undviker sådant som ger mig obehag är att jag utvecklar en social fobi istället. Och då kommer jag ändå behöva träna på att göra de saker som gör mig rädd.

Kommentarer

Eva Svärd - Blogg om utmattningssyndrom sa…
Klokt att du bestämmer dig för att ta kommandot över din ångest. inte lätt men ett bra och klokt beslut. KRAM
1 februari 2017 kl. 21:44
Bylittlenea sa…
Härligt att du tig dig igenom det. Känner igen mig exakt i dina tankegångar. Var ska man parkera, hur kommer man dit osv. Så mycket stress som kanske är helt onödig. Men jag är sån jag med. För varje gång jag tar mig över ett sånt hinder tar jag med mig lite mer styrka och trygghet inför nästa gång. Det minskar rädslan. Snart kanske vi gör de där sakerna utan oro :) Stor kram!
4 februari 2017 kl. 15:46
Tant H sa…
Starkt gjort, känner igen känslan och för mig är det viktigt med mycket återhämtning efteråt. Då går det även bra nästa gång.
5 februari 2017 kl. 14:33
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Inte i kontakt med känslolivet

Av -
Pendlar mellan avstängdhet, stark ångest och nedstämdhet. Där avstängdhet är normaltillståndet. Väntar på en reaktion på allt som varit. Förstår av symptom i kroppen att avstängdheten inte ska förväxlas med att allt är bra. Tänker på vad jag fick lära mig under stressbehandlingen. Att vårt känsloliv är som en hand där fingrarna symboliserar de olika känslorna. Slutar man tillåta sig att känna en känsla så haltar tillslut även de andra. Fortsätter man så lever man tillslut avstängd med liten förmåga att känna känslor på riktigt, genuin glädje, ordentlig ledsenhet, brinnande ilska. Och jag tror jag skulle bli bitter.  Jag får panik av att vara själv, när min sambo inte är hemma. Nu när han är hemma och avlastar kan jag ta hand om mig själv bättre igen & har inte känt mig galet trött eller nedstämd. Håller mig själv inom ramen som inte äventyrar min hälsa.  Att han är hemma är en investering i vår familj så som en renovering av huset är. Och jag hoppas sjukskrivningen blir förlängd. V
Läs mer

Halvtid fram till oktober

Av -
Jag skrev på för månadsanställning till 31/10 på 50 %. Som jag befarade ville chefen att jag skulle skriva på för 75% men jag stod på mig och beskrev hur jag tänker och känner. Att det är skillnad på att jobba 50% och välja att lägga på en växel än att jobba 75% och vara tvungen att lägga på en växel + ytterligare ett arbetspass till i veckan. Nu kan jag dra mig undan med gott samvete när jag är trött och landa i min 50% tjänst. Jag fick över henne på min sida. Ny diskussion kommer ske i samband med att tjänsten går ut i höst. Efter vissa arbetspass tar det 2 dagar för mig att komma ner i varv. Eftersom vi har ett barn i behov av särskilt stöd tar detta också kraft från oss föräldrar på så många plan. Han är väldens mest underbara lilla pojke och vi älskar honom precis för den han är. Men när orken tryter så händer saker som skapar ännu mer arbete. Imorse tvättade jag alla sängkläder igen för 2 ggr på en vecka för att avföring läkt från blöjan och han kladdat med den. Skönt uppvakn
Läs mer

jobb och framtid

Av -
Nästa vecka har jag samtal med chefen. Min månadsanställning löper ut sista juni men kommer troligtvis att bli erbjuden en tillsvidare tjänst. Jag trivs väldigt bra med att jobba halvtid och varje vecka balanserar jag på gränsen för vad som är bra för mig. För även om jag jobbar halvtid, blir det alltid lite mer och i engagemang ligger jag ändå på 100 %. Det fungerar för mig för jag får återhämtning de dagar jag inte jobbar. Jag är rädd för att ta diskussionen med min chef då jag nästan förväntar mig av henne att hon kommer  försöka pressa mig att gå upp i tid. Tillsvidare tjänster är alltid på 100 % och då ska jag i så fall tacka ja till hundra men sedan ansöka om att få gå ner i tid. Kommunen strävar efter att alla ska jobba heltid. Men jag kan inte det utan att på riktigt äventyra min hälsa. Trots att det gått 4 år sedan min krasch så måste jag sova på dagtid för att orka med. Har jag för mycket stimuli runt mig blir jag så trött. Jag kan inte ens sitta upp. Jag lägger mig under
Läs mer