Medlidande - fortsatta funderingar
När någon säger: Jag lider med dig (medlidande), så upplever jag en förstärkning av mina känslor, eller ofta en förvrängning. Jag är rätt pragmatisk till hur jag förhåller mig till mig själv och mina närmsta och utgår mer utifrån att Det Är som det Är. Jag accepterar och går vidare.
"Jag lider med dig" - blir därför en värdering på hur jag borde känna. Jag menar att även om min vardag utåt sätt kan verka tuff så är det min vardag och inte lider jag i min vardag. Jag hanterar den för att det är min vardag - den är som den är.
Om jag skulle lida är det samma sak som att ge upp, lägga sig ner och inte mera orka. Det kanske jag gör i kortare stunder (på sin höjd några timmar om dagen när det är riktigt jobbigt) men jag hanterar både mig själv och vardagen ändå. Att någon då säger "att de lider med mig" ger mig ingenting. Jaha.... liksom.
Du begriper ingenting. Du vill att det ska vara svart eller vitt, det är det inte. Det finns lite av allt mest hela tiden. Ett medlidande är nått ytligt, påklistrat och lite slemmigt.
Ett medkännande är mer neutralt och kan innefatta både ett lidande, men också en sorts glädje, ett lugn och andra känslor. Ett medkännande utgår från mig, medan ett medlidande utgår från den personen som känner medlidande. Det brukar inte ge någon rättvis spegling av mina känslor.
Medlidande kan också vara att någon tycker synd om mig - det tycker jag inte om. Det är inte heller särskilt produktivt.
Medkännande är någon som håller ens hand i upp och nedgångar
Medlidande är någon som står bredvid och tittar på med ledsen mun
Tydligare än så kan jag inte beskriva det. Jag har hellre någon som håller mig i handen.
"Jag lider med dig" - blir därför en värdering på hur jag borde känna. Jag menar att även om min vardag utåt sätt kan verka tuff så är det min vardag och inte lider jag i min vardag. Jag hanterar den för att det är min vardag - den är som den är.
Om jag skulle lida är det samma sak som att ge upp, lägga sig ner och inte mera orka. Det kanske jag gör i kortare stunder (på sin höjd några timmar om dagen när det är riktigt jobbigt) men jag hanterar både mig själv och vardagen ändå. Att någon då säger "att de lider med mig" ger mig ingenting. Jaha.... liksom.
Du begriper ingenting. Du vill att det ska vara svart eller vitt, det är det inte. Det finns lite av allt mest hela tiden. Ett medlidande är nått ytligt, påklistrat och lite slemmigt.
Ett medkännande är mer neutralt och kan innefatta både ett lidande, men också en sorts glädje, ett lugn och andra känslor. Ett medkännande utgår från mig, medan ett medlidande utgår från den personen som känner medlidande. Det brukar inte ge någon rättvis spegling av mina känslor.
Medlidande kan också vara att någon tycker synd om mig - det tycker jag inte om. Det är inte heller särskilt produktivt.
Medkännande är någon som håller ens hand i upp och nedgångar
Medlidande är någon som står bredvid och tittar på med ledsen mun
Tydligare än så kan jag inte beskriva det. Jag har hellre någon som håller mig i handen.
Kommentarer