Brus och lugn i båten

Av -
För att distrahera hjärnan från alla tankar, för stt skapa mig ett eget brus lyssnar jag på denna skiva på Spotify, det är som jag är i mitt egna spa då utan att vara på spa. 

Idag har jag kontaktat vc - har teltid med läkaren på torsdag. Och BVC och fått telefonnummer till en psykolog. Jag har smsat och pratat i telefon med en vän som har stora egna erfarenheter och dessutom känner mig. Hon lockade ut mig ur avstängdheten. Och uttryckte det så bra - du behöver hjälp för att kunna sitta lugnt i båten. 
 
Jag vill inte bli sjukskriven men det är nog det jag behöver. Klarar mig inte ensam med båda barnen utan att må skit. Jag vill vara duktig och fixa detta. Inte skapa problem för sambon och hans jobb. 

Men risken om jag fortsätter simma i motströms är att Jag snart blir helt sängliggande igen. 

Vilken skam det ör att må psykiskt dåligt. Fyfan, så less på det. 

Kommentarer

Tankar om utmattning sa…
Åh, vad skönt att höra att du får hjälp att ta dig framåt. Det åter klokt av dig att lyssna på din vän och ta kontakt med vården. Jag tror nog att din sambo mest av allt vill ha en frisk mor till sina barn och en sambo som mår bra. Det är lätt att säga att man inte ställer till det pga att man är sjuk, men känslan inuti är en annan. Trots det tror jag det är bra att han hjälper dig nu, för det är lättare att komma på fötter om man inte kör slut på precis all energi. Allt gott! Kram!
1 november 2016 kl. 19:14
Mrs Catglasses sa…
Min man kände samma skam och stress över sin pyskiska sjukdom. Idag är det han som tar hand om mig, men jag gav honom fem-sex år kära vän, att få komma tillbaka. Det var vad han behövde, och jag får skörda frukterna av att han tog hand om sig och värnade om sin hälsa resten av våra liv nu (med naturliga upp och ned-turer såklart, men de lärdomar man får under den svåra perioden bär man med sig).

Jag är säker på att din sambo känner samma sak. Det är svårt för alla, i stunden, men i slutändan vill alla samma sak: att du ska få må bra. Och då är det bara finemang om du kan uttrycka vad du behöver. I det här fallet skita i vad folk på jobbet ska tro om att din sambo måste vara hemma, och istället hylla honom för att han är pappa-björnen som vaktar om sin familj.

Ha honom hemma, jag tror du skulle kunna känna du kan andas igen då. Det är mitt varmaste tips. Och så skickar jag så mycket kärlek jag kan eran väg! Ni kommer fixa det här, allihopa, och det börjar just nu med dig. <3
2 november 2016 kl. 08:49
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Inte i kontakt med känslolivet

Av -
Pendlar mellan avstängdhet, stark ångest och nedstämdhet. Där avstängdhet är normaltillståndet. Väntar på en reaktion på allt som varit. Förstår av symptom i kroppen att avstängdheten inte ska förväxlas med att allt är bra. Tänker på vad jag fick lära mig under stressbehandlingen. Att vårt känsloliv är som en hand där fingrarna symboliserar de olika känslorna. Slutar man tillåta sig att känna en känsla så haltar tillslut även de andra. Fortsätter man så lever man tillslut avstängd med liten förmåga att känna känslor på riktigt, genuin glädje, ordentlig ledsenhet, brinnande ilska. Och jag tror jag skulle bli bitter.  Jag får panik av att vara själv, när min sambo inte är hemma. Nu när han är hemma och avlastar kan jag ta hand om mig själv bättre igen & har inte känt mig galet trött eller nedstämd. Håller mig själv inom ramen som inte äventyrar min hälsa.  Att han är hemma är en investering i vår familj så som en renovering av huset är. Och jag hoppas sjukskrivningen blir förlängd. V
Läs mer

Halvtid fram till oktober

Av -
Jag skrev på för månadsanställning till 31/10 på 50 %. Som jag befarade ville chefen att jag skulle skriva på för 75% men jag stod på mig och beskrev hur jag tänker och känner. Att det är skillnad på att jobba 50% och välja att lägga på en växel än att jobba 75% och vara tvungen att lägga på en växel + ytterligare ett arbetspass till i veckan. Nu kan jag dra mig undan med gott samvete när jag är trött och landa i min 50% tjänst. Jag fick över henne på min sida. Ny diskussion kommer ske i samband med att tjänsten går ut i höst. Efter vissa arbetspass tar det 2 dagar för mig att komma ner i varv. Eftersom vi har ett barn i behov av särskilt stöd tar detta också kraft från oss föräldrar på så många plan. Han är väldens mest underbara lilla pojke och vi älskar honom precis för den han är. Men när orken tryter så händer saker som skapar ännu mer arbete. Imorse tvättade jag alla sängkläder igen för 2 ggr på en vecka för att avföring läkt från blöjan och han kladdat med den. Skönt uppvakn
Läs mer

jobb och framtid

Av -
Nästa vecka har jag samtal med chefen. Min månadsanställning löper ut sista juni men kommer troligtvis att bli erbjuden en tillsvidare tjänst. Jag trivs väldigt bra med att jobba halvtid och varje vecka balanserar jag på gränsen för vad som är bra för mig. För även om jag jobbar halvtid, blir det alltid lite mer och i engagemang ligger jag ändå på 100 %. Det fungerar för mig för jag får återhämtning de dagar jag inte jobbar. Jag är rädd för att ta diskussionen med min chef då jag nästan förväntar mig av henne att hon kommer  försöka pressa mig att gå upp i tid. Tillsvidare tjänster är alltid på 100 % och då ska jag i så fall tacka ja till hundra men sedan ansöka om att få gå ner i tid. Kommunen strävar efter att alla ska jobba heltid. Men jag kan inte det utan att på riktigt äventyra min hälsa. Trots att det gått 4 år sedan min krasch så måste jag sova på dagtid för att orka med. Har jag för mycket stimuli runt mig blir jag så trött. Jag kan inte ens sitta upp. Jag lägger mig under
Läs mer