Självtvivel
Jag tror att mitt självtvivel i mångt och mycket varit min värsta fiende. "Men inte kan väl jag, men inte ska väl jag... vem tror jag att jag är... jag är ingen talang... det är bara vissa som fixar att försörja sig så... osv."
Jag tror ni säkert känner igen er?
Hur handskas ni med ert självtvivel så att det inte hindrar er från att testa och genomföra nya grejor?
I ena stunden får jag briljanta idéer och känner mig oövervinnerlig och i nästa sekund är det som jag tryckt ner mig själv på jorden och hånler mot mig själv. Och så fastnar jag i den där sörjan som är mitt emellan när man ska göra val. Det är så enormt trist.
Jag tror ni säkert känner igen er?
Hur handskas ni med ert självtvivel så att det inte hindrar er från att testa och genomföra nya grejor?
I ena stunden får jag briljanta idéer och känner mig oövervinnerlig och i nästa sekund är det som jag tryckt ner mig själv på jorden och hånler mot mig själv. Och så fastnar jag i den där sörjan som är mitt emellan när man ska göra val. Det är så enormt trist.
Kommentarer
Och ja Mrs Catglasses vad skönt konstaterande! Ska tänka på det med. Och till och med sätta upp en lapp med de orden vid min skrivhörna/kreativitetshörna.
"Sanningen är att jag dricker morgonkaffe med självtvivlet och säger sen: nu går vi och jobbar."
Tant H - skönt att mycket matas av med åldern :) På ett sätt känner jag redan igen mig i det du skriver men tror det kommer bli ännu mer tydligt framöver.
Alldamnstories - ja hahaha lite självtvivel är nog bra.