Om de inre processerna

Av -
I bilen hem från dagislämningen idag satt jag och funderade på allt jag skulle göra när jag kom hem. För att sedan stoppa den mentala att göra-listan och känna hur kroppen kändes. Jag kände att den var trött och jag till och med gäspade. Bestämde mig för att inte göra något på listan förrän jag vilat. Väl hemma tog jag soppåsarna och gick de ca 200 m tur och retur till sopstationen för att sedan ta av mig alla kläder, sätta på mig en oöm klänning och lägga mig på sängen. Kl. 9:30 somnade jag och jag gick upp kl: 11:50. Jag hade sovit så tungt förutom en liten kisspaus. 

 Satte på en tvättmaskin, åt rester till lunch och plockade ur diskmaskinen. Efter lunch pysslade jag med mina växter och plantor ett tag innan jag la mig på altanen på alla våra stolsdynor på solbädden och lyssnade på min ljudbok. Där låg jag i två timmar. Sedan hängde jag upp tvätten och satte på en ny maskin. Därefter har jag ätit mellanmål och suttit i min fåtölj och lyssnat på ljudbok. Riktig maratonlysning idag. 

 Jag har försökt vila mina rinnande ögon från skärmar, men det är svårt. Ibland är det enda sättet att inte fara iväg i tankar att spela mobilspel samtidigt som jag lyssnar på bok. Det är då lättare för mig att hålla koncentrationen på det uppläsaren säger. 

 Trots de senaste dagarnas regn och blåst och att jag inte varit ute särskilt mycket - har jag idag plockat bort två fästingar på mig själv. Jag skyller på katten, det är dags att ge henne ytterligare en fästingbehandling. Det är irriterande att det kliar på ställen där jag inte själv kan undersöka mig eftersom magen är så stor nu. Det är ett alldeles särskilt kli när en fästing satt sig, jag brukar iaf känna skillnaden på en gång. 

 Jag har upplevt den senaste tiden att jag har svårare att slappna av. Jag andas ytligare och är spänd i käkarna igen. Jag är lite rastlös och orolig. Så idag har jag lyssnat på en avslappningsövning, det var ett tag sedan sist. Men det är svårt med en kelsjuk katt som kloar, spinner och lägger sig på ens ansikte. Det är svårt att koncentrera sig på andningen då. Jag tycker för övrigt att det är svårt att koncentrera sig på andningen ändå utan att forcera den. 


Så nu delar jag den gamla favoriten igen, som det var länge sedan jag själv deltog i. Men ikväll ska jag lyssna till den. Nu har familjen kommit hem från dagis och arbete. Jag tror jag ska be min sambo om han skulle vilja raka mina ben. Jag vill välkomna vår bebis med nyrakade ben :) 

Kommentarer

Alldamnstories sa…
Bra att du lyssnar på kroppen, säger den vila så är det raklång i solsängen som gäller! Och vad roligt att man inte kan raka benen själv som gravid, skrattade lite, tyckte det var kul! Har aldrig varit gravid men insåg nu att magen såklart är ivägen så man inte kan böja sig? :-) kul att läsa om din dag, man undrar alltid vad andra utbrända gör lixom :-) KRAM
12 augusti 2016 kl. 08:57
Fröken F sa…
Tack för dina ord Alldamnstories :) Ja en till anekdot är att jag tydligen snarkar så mycket att jag är öm i svalget på dagarna, kan knappt ta till orda på morgonen innan jag druckit vatten... Är det något du känner igen? Eller är det gravidsnarkningarna som är extra starka. Så förvånad att jag inte själv vaknar av dom. Han är snäll min sambo och rakade de, innan de hade dottern hjälpt mig tvätta håret. Blev en riktig spåupplevelse för mig igårkväll. Nu är jag redo, anythime nu.... KRAM!
12 augusti 2016 kl. 09:32
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Inte i kontakt med känslolivet

Av -
Pendlar mellan avstängdhet, stark ångest och nedstämdhet. Där avstängdhet är normaltillståndet. Väntar på en reaktion på allt som varit. Förstår av symptom i kroppen att avstängdheten inte ska förväxlas med att allt är bra. Tänker på vad jag fick lära mig under stressbehandlingen. Att vårt känsloliv är som en hand där fingrarna symboliserar de olika känslorna. Slutar man tillåta sig att känna en känsla så haltar tillslut även de andra. Fortsätter man så lever man tillslut avstängd med liten förmåga att känna känslor på riktigt, genuin glädje, ordentlig ledsenhet, brinnande ilska. Och jag tror jag skulle bli bitter.  Jag får panik av att vara själv, när min sambo inte är hemma. Nu när han är hemma och avlastar kan jag ta hand om mig själv bättre igen & har inte känt mig galet trött eller nedstämd. Håller mig själv inom ramen som inte äventyrar min hälsa.  Att han är hemma är en investering i vår familj så som en renovering av huset är. Och jag hoppas sjukskrivningen blir förlängd. V
Läs mer

Halvtid fram till oktober

Av -
Jag skrev på för månadsanställning till 31/10 på 50 %. Som jag befarade ville chefen att jag skulle skriva på för 75% men jag stod på mig och beskrev hur jag tänker och känner. Att det är skillnad på att jobba 50% och välja att lägga på en växel än att jobba 75% och vara tvungen att lägga på en växel + ytterligare ett arbetspass till i veckan. Nu kan jag dra mig undan med gott samvete när jag är trött och landa i min 50% tjänst. Jag fick över henne på min sida. Ny diskussion kommer ske i samband med att tjänsten går ut i höst. Efter vissa arbetspass tar det 2 dagar för mig att komma ner i varv. Eftersom vi har ett barn i behov av särskilt stöd tar detta också kraft från oss föräldrar på så många plan. Han är väldens mest underbara lilla pojke och vi älskar honom precis för den han är. Men när orken tryter så händer saker som skapar ännu mer arbete. Imorse tvättade jag alla sängkläder igen för 2 ggr på en vecka för att avföring läkt från blöjan och han kladdat med den. Skönt uppvakn
Läs mer

jobb och framtid

Av -
Nästa vecka har jag samtal med chefen. Min månadsanställning löper ut sista juni men kommer troligtvis att bli erbjuden en tillsvidare tjänst. Jag trivs väldigt bra med att jobba halvtid och varje vecka balanserar jag på gränsen för vad som är bra för mig. För även om jag jobbar halvtid, blir det alltid lite mer och i engagemang ligger jag ändå på 100 %. Det fungerar för mig för jag får återhämtning de dagar jag inte jobbar. Jag är rädd för att ta diskussionen med min chef då jag nästan förväntar mig av henne att hon kommer  försöka pressa mig att gå upp i tid. Tillsvidare tjänster är alltid på 100 % och då ska jag i så fall tacka ja till hundra men sedan ansöka om att få gå ner i tid. Kommunen strävar efter att alla ska jobba heltid. Men jag kan inte det utan att på riktigt äventyra min hälsa. Trots att det gått 4 år sedan min krasch så måste jag sova på dagtid för att orka med. Har jag för mycket stimuli runt mig blir jag så trött. Jag kan inte ens sitta upp. Jag lägger mig under
Läs mer