Jobbiga Jobbdrömmar

Nu börjar det närma sig det där datumet då jag bestämt med en vän och ex kollega att åka till mitt jobb och hämta en del saker. Det märks i stressnivå. Inatt drömde jag hela natten och att jag var på jobbet och skulle städa ur tre kontor. På ett av mina kontor hade jag en spis och där stod det en köttfärssoppa som jag lagat för 6 månader sedan och under min sjukskrivning hade ingen tagit hand om den och diskat kastrullen. 

Jag hade en känsla av att jag vill städa undan mig, min röra och att det var svårt, oändligt mycket svårare än vad jag trott. På mitt vanliga skrivbord var det andra som lagt anteckningspapper i högar och allt kändes jobbigt. Jag var där i flera timmar men blev aldrig klar med att plocka ihop mina saker och rensa bort sådant som skulle slängas. 

Min vän gick inte med mig in, hon passade på att gå upp en trappa och hälsa på en fd kollega som börjat jobba på en annan enhet. Så jag var ensam och kunde inte alls strukturera upp uppgiften och genomföra den. Vaknade med hjärtklappning och i sur svett. 

Min strategi är att jag inte kommer bestämma mig för att åka förrän en timme innan jag ska hämta upp henne på hennes nya jobb. Jag är mest rädd för mina egna känslor och hur jag kommer reagera. Det är så jobbigt att jag inte ens i fantasin kan föreställa mig hur det ska gå till att kliva över tröskeln. 

Det skulle vara jobbigt att stå i centrum samtidigt som det skulle vara jobbigt att inte alls bli uppmärksammad. Det är jobbigt att min arbetsplats är längst in i lokalen, så jag ska passera många skrivbord innan jag kommer till mitt.

Samtidigt lockar möjligheten till mina slipade solglasögon och mina sköna ballerinaskor. 
Och att få plocka ihop det som är mitt. Gillar inte ha det utspritt. Men jag är rädd att någon annan kanske sitter på min plats som jag måste be att flytta på sig ett tag. Jag är rädd att jag ska glömma vilka böcker i bokhyllan som är "mina". Nu när det verkar uppenbart att jag inte ska tillbaka ska jag ta med mina jobbgrejor hem eller ska de stå i förrådet där tills jag vet vart jag ska? Jag är rädd för att de redan plockat ihop mina saker - vilket skulle vara en kontrollförlust.

Men jag har också en strategi som går ut på att jag inte behöver göra allt vid första besöket. Jag skulle kunna bara ta med skorna och solglasögonen. Sedan komma tillbaka en annan dag för att plocka ihop resten, allt behöver inte ske på en och samma gång. Även om det är så mitt gamla jag hade resonerat, nu passar vi på, liksom. 

Detta är en nagelbitare....

Kommentarer

Tant H sa…
Kan förstå att det går åt mycket energi och vånda att besöka och plocka ihop på jobbet. Inte konstigt att du drömmer om det. Situationen går ju inte att kontrollera mer än att ha fokus på sig själv.

Känns det bara bra för dig att inte behöva börja jobba där igen eller har du blandade känslor?

Fröken F sa…
Tant H - Jag har släppt tankarna på jobbet ganska mycket och förhåller mig mer avslappnat. Nu tänker jag att det blir bra i slutändan. Jag kanske inte alls ska jobba med socialt arbete i framtiden. Eller så ska jag det på 50% och på 25% utveckla en dröm. Om det finns en tjänst som passar mig bättre där ute så har jag inte någon lust eller vilja att hålla fast vid min nuvarande tjänst. Det är skönt att jag ändå har en fast tjänst och de på HR ev ska hjälpa till att matcha mina behov mot de tjänster som finns att tillgå i kommunen.

Ja fokus på mig själv, det är det jag ska ha. Fördelarna överväger nackdelarna med att åka dit trots min ångest.

Eva Svärd sa…
Tänk vad vi arbetar och bearbetar på nätterna via våra drömmar. Jag har alltid drömt mardrömmar i perioder men nu sedan jag blev sjukskriven för utmattningssyndrom är den ena drömmen knasigare än den andra. Brukar säga till min psykolog att jag borde ha både högre lön och ob från FK då jag arbetar dygnet runt sju dagar i veckan. Stort lycka till när du ska ta dig till arbetet. Den tanken vill jag inte ta in i mitt huvud än. Kram
Fröken F sa…
Tack Eva! Ja jag drömmer så mycket knasigt men det mesta har inte varit jobbrelaterat. Hoppas det går bra på fredag, annars får jag försöka en annan dag och inte slå på mig själv för att jag inte fixade det. Kram
Tant H sa…
Hoppas verkligen att du får möjlighet att utveckla din dröm.
Skulle också mycket väl kunna tänka mig att sluta jobba med socialt arbete men känner att jag är för gammal.Har för svårt att lära mig något nytt. Önskar att jag de sista 6 åren får en arbetssituation som både kropp och själ klarar så jag kan avsluta mitt yrkesliv på ett bra och värdigt sätt.

Förstår att fördelarna överväger nackdelarna med att åka till jobbet men det är ju ingen ko på isen om dagsformen säger ifrån.



Fröken F sa…
Nej, Dagsformen är den som definitivt får avgöra! Ja jag hoppas jag kan öka på min självkänsla så jag vågar. Men annars tänker jag mig något liknande du tänker dig. Ett arbete som inte tär på en. Kram

Populära inlägg i den här bloggen

Inte i kontakt med känslolivet

Halvtid fram till oktober

jobb och framtid