Jobbiga Jobbdrömmar
Nu börjar det närma sig det där datumet då jag bestämt med en vän och ex kollega att åka till mitt jobb och hämta en del saker. Det märks i stressnivå. Inatt drömde jag hela natten och att jag var på jobbet och skulle städa ur tre kontor. På ett av mina kontor hade jag en spis och där stod det en köttfärssoppa som jag lagat för 6 månader sedan och under min sjukskrivning hade ingen tagit hand om den och diskat kastrullen.
Jag hade en känsla av att jag vill städa undan mig, min röra och att det var svårt, oändligt mycket svårare än vad jag trott. På mitt vanliga skrivbord var det andra som lagt anteckningspapper i högar och allt kändes jobbigt. Jag var där i flera timmar men blev aldrig klar med att plocka ihop mina saker och rensa bort sådant som skulle slängas.
Min vän gick inte med mig in, hon passade på att gå upp en trappa och hälsa på en fd kollega som börjat jobba på en annan enhet. Så jag var ensam och kunde inte alls strukturera upp uppgiften och genomföra den. Vaknade med hjärtklappning och i sur svett.
Min strategi är att jag inte kommer bestämma mig för att åka förrän en timme innan jag ska hämta upp henne på hennes nya jobb. Jag är mest rädd för mina egna känslor och hur jag kommer reagera. Det är så jobbigt att jag inte ens i fantasin kan föreställa mig hur det ska gå till att kliva över tröskeln.
Det skulle vara jobbigt att stå i centrum samtidigt som det skulle vara jobbigt att inte alls bli uppmärksammad. Det är jobbigt att min arbetsplats är längst in i lokalen, så jag ska passera många skrivbord innan jag kommer till mitt.
Samtidigt lockar möjligheten till mina slipade solglasögon och mina sköna ballerinaskor.
Och att få plocka ihop det som är mitt. Gillar inte ha det utspritt. Men jag är rädd att någon annan kanske sitter på min plats som jag måste be att flytta på sig ett tag. Jag är rädd att jag ska glömma vilka böcker i bokhyllan som är "mina". Nu när det verkar uppenbart att jag inte ska tillbaka ska jag ta med mina jobbgrejor hem eller ska de stå i förrådet där tills jag vet vart jag ska? Jag är rädd för att de redan plockat ihop mina saker - vilket skulle vara en kontrollförlust.
Men jag har också en strategi som går ut på att jag inte behöver göra allt vid första besöket. Jag skulle kunna bara ta med skorna och solglasögonen. Sedan komma tillbaka en annan dag för att plocka ihop resten, allt behöver inte ske på en och samma gång. Även om det är så mitt gamla jag hade resonerat, nu passar vi på, liksom.
Detta är en nagelbitare....
Jag hade en känsla av att jag vill städa undan mig, min röra och att det var svårt, oändligt mycket svårare än vad jag trott. På mitt vanliga skrivbord var det andra som lagt anteckningspapper i högar och allt kändes jobbigt. Jag var där i flera timmar men blev aldrig klar med att plocka ihop mina saker och rensa bort sådant som skulle slängas.
Min vän gick inte med mig in, hon passade på att gå upp en trappa och hälsa på en fd kollega som börjat jobba på en annan enhet. Så jag var ensam och kunde inte alls strukturera upp uppgiften och genomföra den. Vaknade med hjärtklappning och i sur svett.
Min strategi är att jag inte kommer bestämma mig för att åka förrän en timme innan jag ska hämta upp henne på hennes nya jobb. Jag är mest rädd för mina egna känslor och hur jag kommer reagera. Det är så jobbigt att jag inte ens i fantasin kan föreställa mig hur det ska gå till att kliva över tröskeln.
Det skulle vara jobbigt att stå i centrum samtidigt som det skulle vara jobbigt att inte alls bli uppmärksammad. Det är jobbigt att min arbetsplats är längst in i lokalen, så jag ska passera många skrivbord innan jag kommer till mitt.
Samtidigt lockar möjligheten till mina slipade solglasögon och mina sköna ballerinaskor.
Och att få plocka ihop det som är mitt. Gillar inte ha det utspritt. Men jag är rädd att någon annan kanske sitter på min plats som jag måste be att flytta på sig ett tag. Jag är rädd att jag ska glömma vilka böcker i bokhyllan som är "mina". Nu när det verkar uppenbart att jag inte ska tillbaka ska jag ta med mina jobbgrejor hem eller ska de stå i förrådet där tills jag vet vart jag ska? Jag är rädd för att de redan plockat ihop mina saker - vilket skulle vara en kontrollförlust.
Men jag har också en strategi som går ut på att jag inte behöver göra allt vid första besöket. Jag skulle kunna bara ta med skorna och solglasögonen. Sedan komma tillbaka en annan dag för att plocka ihop resten, allt behöver inte ske på en och samma gång. Även om det är så mitt gamla jag hade resonerat, nu passar vi på, liksom.
Detta är en nagelbitare....
Kommentarer
Känns det bara bra för dig att inte behöva börja jobba där igen eller har du blandade känslor?
Ja fokus på mig själv, det är det jag ska ha. Fördelarna överväger nackdelarna med att åka dit trots min ångest.
Skulle också mycket väl kunna tänka mig att sluta jobba med socialt arbete men känner att jag är för gammal.Har för svårt att lära mig något nytt. Önskar att jag de sista 6 åren får en arbetssituation som både kropp och själ klarar så jag kan avsluta mitt yrkesliv på ett bra och värdigt sätt.
Förstår att fördelarna överväger nackdelarna med att åka till jobbet men det är ju ingen ko på isen om dagsformen säger ifrån.