jobb och framtid

Nästa vecka har jag samtal med chefen. Min månadsanställning löper ut sista juni men kommer troligtvis att bli erbjuden en tillsvidare tjänst. Jag trivs väldigt bra med att jobba halvtid och varje vecka balanserar jag på gränsen för vad som är bra för mig. För även om jag jobbar halvtid, blir det alltid lite mer och i engagemang ligger jag ändå på 100 %. Det fungerar för mig för jag får återhämtning de dagar jag inte jobbar.

Jag är rädd för att ta diskussionen med min chef då jag nästan förväntar mig av henne att hon kommer  försöka pressa mig att gå upp i tid. Tillsvidare tjänster är alltid på 100 % och då ska jag i så fall tacka ja till hundra men sedan ansöka om att få gå ner i tid. Kommunen strävar efter att alla ska jobba heltid. Men jag kan inte det utan att på riktigt äventyra min hälsa.

Trots att det gått 4 år sedan min krasch så måste jag sova på dagtid för att orka med. Har jag för mycket stimuli runt mig blir jag så trött. Jag kan inte ens sitta upp. Jag lägger mig under mitt bolltäcke och slumrar en stund. När jag är uppe i varv blir jag enormt glömsk, har svårt att varva ner. Sover illa, har mardrömmar. Enklaste sakerna känns plötsligt väldigt svåra.

Jag balanserar så bra jag kan och med mer arbete så är risken att jag faller större. Jag har sagt att jag så småningom skulle kunna testa 60%.

Jag vet att jag är bra på mitt jobb och att de är nöjda med mig som person och mina prestationer så rimligtvis har jag något att förhandla med när det gäller framtida anställning och lön.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Inte i kontakt med känslolivet

Halvtid fram till oktober