Orolig måndag

Av -
Usch här ligger jag sjuk igen. Förra gången, se inlägg 19/2, slutade det med inläggning för lilla E, dubbelsidig öron- och lunginflammation. Just nu är det bara jag som är dålig och eventuellt även lilla E. Svårt att veta om dagarna, men i natt var han täppt och luktade infekterad som jag. 

Jag är i en nyorienteringsfas. E börjar förskolan om ett par veckor och jag har förbrilt sökt jobb sedan en månad tillbaka ungefär. Lagt ut krokar där jag kan. Ska på intervju den 3:e och träffa chef för daglig verksamhet. Känns jättekul och spännande. Ändå ligger jag och oroar mig för framtiden och ekonomin och att det "bara" är ett sommarjobb. Det är den trygghetssökande delen i mig som har panik. Som inte vill nolla SGI:n som inte vet om föräldraledighetsdagarna kommer räcka att täcka upp en halvtid. Det är den utmattningsskadade hjärnan som inte vet hur man ansöker hos försäkringskassan när man inte vet hur mycket man kommer få jobba. 

Samtidigt håller jag på med en ansökan om studier till hösten, halvtidsstudier till stödpedagog på distans, lärosäte i Västerås. Av rent personliga själ men även yrkesmässiga känner jag att utbildningen passar mig. Får se hur det blir. 

Jag jobbar ju även som ledsagare för att dryga ut kassan lite och för att det just är väldigt lärorikt och roligt. Men som det sett ut har det inte varit så förutbestämt hur mycket jag ska jobba. Så det är inget jag tagit upp med FK eftersom jag fortfarande tar minst 5 dagar föräldraledigt i veckan. 

Livet är ju så här, ett delande, man pytsar lite här och lite där. Man känner sig splittrad. Jag gillar det inte, men accepterar det. Jag försöker att inte stressa över det. Jag vet ju typ vad jag gör ändå. Försöker minska riskerna att köra ekonomin helt i botten - kombinerat med att ta vara på hälsan och fungera här och nu. 

Målet är att jobba deltid så länge ungarna är små. 
Målet är att ändå ha en ekonomi som går runt.
Målet är att fortsätta utvecklas i min kreativitet.
Målet är att vara en närvarande och kärleksfull mamma och partner.
Målet är att inte göra avkall på mina fritidsintressen.
Målet är att hålla balansen mellan aktivitet och återhämtning.

Hur lyckas ni andra? 

Fröken F

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Inte i kontakt med känslolivet

Av -
Pendlar mellan avstängdhet, stark ångest och nedstämdhet. Där avstängdhet är normaltillståndet. Väntar på en reaktion på allt som varit. Förstår av symptom i kroppen att avstängdheten inte ska förväxlas med att allt är bra. Tänker på vad jag fick lära mig under stressbehandlingen. Att vårt känsloliv är som en hand där fingrarna symboliserar de olika känslorna. Slutar man tillåta sig att känna en känsla så haltar tillslut även de andra. Fortsätter man så lever man tillslut avstängd med liten förmåga att känna känslor på riktigt, genuin glädje, ordentlig ledsenhet, brinnande ilska. Och jag tror jag skulle bli bitter.  Jag får panik av att vara själv, när min sambo inte är hemma. Nu när han är hemma och avlastar kan jag ta hand om mig själv bättre igen & har inte känt mig galet trött eller nedstämd. Håller mig själv inom ramen som inte äventyrar min hälsa.  Att han är hemma är en investering i vår familj så som en renovering av huset är. Och jag hoppas sjukskrivningen blir förlängd. V
Läs mer

Halvtid fram till oktober

Av -
Jag skrev på för månadsanställning till 31/10 på 50 %. Som jag befarade ville chefen att jag skulle skriva på för 75% men jag stod på mig och beskrev hur jag tänker och känner. Att det är skillnad på att jobba 50% och välja att lägga på en växel än att jobba 75% och vara tvungen att lägga på en växel + ytterligare ett arbetspass till i veckan. Nu kan jag dra mig undan med gott samvete när jag är trött och landa i min 50% tjänst. Jag fick över henne på min sida. Ny diskussion kommer ske i samband med att tjänsten går ut i höst. Efter vissa arbetspass tar det 2 dagar för mig att komma ner i varv. Eftersom vi har ett barn i behov av särskilt stöd tar detta också kraft från oss föräldrar på så många plan. Han är väldens mest underbara lilla pojke och vi älskar honom precis för den han är. Men när orken tryter så händer saker som skapar ännu mer arbete. Imorse tvättade jag alla sängkläder igen för 2 ggr på en vecka för att avföring läkt från blöjan och han kladdat med den. Skönt uppvakn
Läs mer

jobb och framtid

Av -
Nästa vecka har jag samtal med chefen. Min månadsanställning löper ut sista juni men kommer troligtvis att bli erbjuden en tillsvidare tjänst. Jag trivs väldigt bra med att jobba halvtid och varje vecka balanserar jag på gränsen för vad som är bra för mig. För även om jag jobbar halvtid, blir det alltid lite mer och i engagemang ligger jag ändå på 100 %. Det fungerar för mig för jag får återhämtning de dagar jag inte jobbar. Jag är rädd för att ta diskussionen med min chef då jag nästan förväntar mig av henne att hon kommer  försöka pressa mig att gå upp i tid. Tillsvidare tjänster är alltid på 100 % och då ska jag i så fall tacka ja till hundra men sedan ansöka om att få gå ner i tid. Kommunen strävar efter att alla ska jobba heltid. Men jag kan inte det utan att på riktigt äventyra min hälsa. Trots att det gått 4 år sedan min krasch så måste jag sova på dagtid för att orka med. Har jag för mycket stimuli runt mig blir jag så trött. Jag kan inte ens sitta upp. Jag lägger mig under
Läs mer