Lägesrapport från super mom

Jag är smittad, sjuk, feber, ont i halsen, allmän sjukdomskänsla. Magen har pajat - så f ö r s t o p p a d - att jag inte ens kan sova. Nu skiter jag i sjukhus frukosten och har beställt annan mat som sambon får ta med. Blir lite mer meckigt för att jag måste till pentryt, men personalen ska kunna vakta barnet när så behövs. 

Jag är rent ut sagt enormt trött på allt jävla pipande av maskiner. Jag längtar efter gräs under bara fötter. Jag längtar efter min yogamatta, min säng, mitt hem, min trädgård. 

Jag längtar efter min vardag, att få krama om min dotter och sambo precis när andan faller på och tillfälle ges. 

Men vi blir kvar här lite till, då lilla E som förövrigt fyller ett år imorgon inte klarar sig utan syrgas ännu. 

Vi befinner oss i ett rum på ca 3,5 x 3,5 meter. Golvytan är minimal. Vi kan inte lämna rummet tillsammans då E är kopplad till syrgasmaskin och en annan som måste ha el. Dessutom får han inte lämna pga risken att han smittar andra. 

Vi är förvisade till vår lilla cell med tv, toa på rummet & pilatesboll vi studsar på tillsammans för att lösa E:s slem.

Det ligger för det mesta en mer eller mindre diskret pruttdoft i rummet. Jag försöker inte skämmas. Det är naturligt, slutar jag prutta sprängs jag nog.... 

Det är jobbigt att vara så inaktiv, när tillfället ges organiserar jag om i föräldrapentryt. Brickor, fria ytor, stapla tallrikar så inte alla staplar innehåller både djupa, flata och små tallrikar. Det är både lite sjukt och friskt känner jag. 

Glömde berätta att fönstret bara går att öppna 5 cm, rummet är original 70-tal, ingen ventilation. Rummet har en sluss och när den inre dörren är öppen (som den egentligen inte ska vara) får vi luft. Och än mer när yttre dörren öppnas samtidigt som den inre är öppen. Då får man passa på att andas.

Andas andas andas - livet är livet. 


Kommentarer

KÄMPA SUPERMOM! Snart är du och lillen fria! Ni har varit så himla duktiga båda två. Cocteau sa att klokhet är att vara galen när omständigheterna motiverar det!

Populära inlägg i den här bloggen

Inte i kontakt med känslolivet

Halvtid fram till oktober

jobb och framtid