Svett, blod och tårar
Det är det som tagit mig dit jag är. Och det som är viktigt här i världen är främst mina barn, min sambo och vår hälsa. Sedan kommer mycket på andra plats också, som mina fantastiska vänner och släkten och så. Men det finns en ordning även om det inte är utan obehag som jag rangordnar människor då det går emot min natur.
Senaste två månaderna har det varit kaos i vårt hem på grund av renovering och jag slutade med yogan. Det fanns liksom varken plats eller utrymme, varken psykisk eller fysisk. Är inte det så knäppt att man slutar med det man verkligen behöver när man behöver det som mest?
Idag har jag yogat två ggr. Första ggr med båda barnen hemma och den ena i samma rum. Jag hade svårt att andas djupt och insåg hur mycket jag saknat de lugna stunderna. Min kropp mådde bra av att sträckas ut, att få andas djupt och otvunget. Andra ggr var efter att jag bett om egen tid, min sambo tog då ut båda barnen på promenad och jag installerade mig igen på mattan och körde samma pass. Kände det lättare att andas denna gång. Kroppen kom ner i varv och gjorde inte lika ont.
I helgen ska vi döpa vår son. Och även om jag inte känner mig stressad inför dopet så känner jag mig stressad. Haha... spänd menar jag. En anspänning som känns i kroppen. Jag har tagit så mycket hjälp det går och det kommer gå bra, det kommer gå ihop sig. Jag ska inte glömma att njuta men gud vad jag kommer pusta ut på söndag när dopet är över. Vi får se om migrän delux kommer då.
Jag ska försöka vara en avslappnad katt. I sköna och oömma amningsvänliga kläder. Att inte lägga på ett fejs och därmed dölja det som är jag. Jag är en halvt överviktig tvåbarnsmorsa som är stolt över sig själv och vad min kropp har åstadkommit. Jag vill inte vara någon annan än mig själv. Jag gillar mig själv och mitt utseende.
((Jag ska inte snegla på min perfekt smala släkting och avundas hur hennes gravidkilon bara rann av.))
Nu kommer barnen in igen, friden är slut. Klart slut - titt ut!
Hälsningar Fröken F
Senaste två månaderna har det varit kaos i vårt hem på grund av renovering och jag slutade med yogan. Det fanns liksom varken plats eller utrymme, varken psykisk eller fysisk. Är inte det så knäppt att man slutar med det man verkligen behöver när man behöver det som mest?
Idag har jag yogat två ggr. Första ggr med båda barnen hemma och den ena i samma rum. Jag hade svårt att andas djupt och insåg hur mycket jag saknat de lugna stunderna. Min kropp mådde bra av att sträckas ut, att få andas djupt och otvunget. Andra ggr var efter att jag bett om egen tid, min sambo tog då ut båda barnen på promenad och jag installerade mig igen på mattan och körde samma pass. Kände det lättare att andas denna gång. Kroppen kom ner i varv och gjorde inte lika ont.
I helgen ska vi döpa vår son. Och även om jag inte känner mig stressad inför dopet så känner jag mig stressad. Haha... spänd menar jag. En anspänning som känns i kroppen. Jag har tagit så mycket hjälp det går och det kommer gå bra, det kommer gå ihop sig. Jag ska inte glömma att njuta men gud vad jag kommer pusta ut på söndag när dopet är över. Vi får se om migrän delux kommer då.
Jag ska försöka vara en avslappnad katt. I sköna och oömma amningsvänliga kläder. Att inte lägga på ett fejs och därmed dölja det som är jag. Jag är en halvt överviktig tvåbarnsmorsa som är stolt över sig själv och vad min kropp har åstadkommit. Jag vill inte vara någon annan än mig själv. Jag gillar mig själv och mitt utseende.
((Jag ska inte snegla på min perfekt smala släkting och avundas hur hennes gravidkilon bara rann av.))
Nu kommer barnen in igen, friden är slut. Klart slut - titt ut!
Hälsningar Fröken F
Kommentarer