Soligt i sinnet

Av -
Plötsligt kommer den där stunden då bebben sover på övervåningen och jag har tid att äta frukost i lugn och ro, till och med läsa en blogg. http://litenh.se Där en mamma skriver om vardagen med sin dotter som har en extra kromosom 21, precis som vår lillebror/bebbe har. Vår lilla E. 

Jag läser och myser. Känner igen, förundras och kommer på mig själv med att ha rätt mycket tillförsikt inför framtiden. Det blir bra. Vi är bra, vår familj är solid. Vi klarar motgångar. 
Vi klarar kaos. 

Just nu har vi materiellt kaos hemma eftersom snickarna varit här och satt upp väggar. Det är nästan omöjligt att hänga i vardagsrummet utan att få panik. Jag bor i vårt sovrum nu som vi röjt upp och fått så mycket feng shui som vi kan ha. Och i köket. Men där är det också lite kaos. 

Vardagen rullar på. Nästa vecka börjar sambon arbeta 50 %. Jag mår bra. Jag har lite ångest då och då. Jag broderar när jag har tid. Jag läser våga vara rädd, en bok om utmattning som en Emma skrivit. Jag minns aldrig vad jag läst. Lite jobbigt, men en påminnelse om att det är ok att inte lagra allt på minnet. Det är okej att njuta av en bok eller ett samtal i nuet och inte bära med sig den/det dagen efter. Det är okej. 

Det har alltid varit viktigt för mig att minnas. Ordagrant. Det har funnits mycket magiskt tänkande som styrt mig. Inte så mycket i handlingar men mer i tankar och känslor. 

Det är med lite skräckblandad förtjusning jag inser att att jag inte längre minns, jag tillåter mig att leva i nuet. Att få en ny början. 

Nu vaknar lilla E och en promenad i solen väntar. Därefter lunch och hämta storasyster på dagis. 

Kommentarer

Linnea sa…
Visst är det skönt att hitta andra vars berättelse man kan känna igen sig i :)

Vi skulle haft en badrumsrenovering i januari hos oss, men de kom aldrig. Vi har inte heller orkat påminna vår hyresvärd eftersom vi inser vilket stort projekt det är. Det kommer bli av framöver, men tydligen måste vi påminna om det och just nu har vi fullt upp med annat....det kan dröja lite till känner vi.

Fint att du börjar kunna landa lite mer i här och nu och ta det med ro. Jag gissar att vi kommer minnas det viktigaste och resten kan andra fylla i åt oss. Klok insikt :) Kram
26 februari 2017 kl. 11:59
Fröken F sa…
Mycket skönt :) Ah förstår känslan inför renoveringen av badrum dessutom.... Ja man kan ju hoppas att det är det viktiga man minns. :) Tack för att du tar dig tid att läsa och kommentera. Kramar
26 februari 2017 kl. 20:05
Tant H sa…
Vi får hoppas att vi minns det viktiga. Har vant mig vid mitt dåliga minne men det ställer till en del för andra har jag märk. Det kan skapa en del frustration på jobbet.
27 februari 2017 kl. 21:41
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Inte i kontakt med känslolivet

Av -
Pendlar mellan avstängdhet, stark ångest och nedstämdhet. Där avstängdhet är normaltillståndet. Väntar på en reaktion på allt som varit. Förstår av symptom i kroppen att avstängdheten inte ska förväxlas med att allt är bra. Tänker på vad jag fick lära mig under stressbehandlingen. Att vårt känsloliv är som en hand där fingrarna symboliserar de olika känslorna. Slutar man tillåta sig att känna en känsla så haltar tillslut även de andra. Fortsätter man så lever man tillslut avstängd med liten förmåga att känna känslor på riktigt, genuin glädje, ordentlig ledsenhet, brinnande ilska. Och jag tror jag skulle bli bitter.  Jag får panik av att vara själv, när min sambo inte är hemma. Nu när han är hemma och avlastar kan jag ta hand om mig själv bättre igen & har inte känt mig galet trött eller nedstämd. Håller mig själv inom ramen som inte äventyrar min hälsa.  Att han är hemma är en investering i vår familj så som en renovering av huset är. Och jag hoppas sjukskrivningen blir förlängd. V
Läs mer

Halvtid fram till oktober

Av -
Jag skrev på för månadsanställning till 31/10 på 50 %. Som jag befarade ville chefen att jag skulle skriva på för 75% men jag stod på mig och beskrev hur jag tänker och känner. Att det är skillnad på att jobba 50% och välja att lägga på en växel än att jobba 75% och vara tvungen att lägga på en växel + ytterligare ett arbetspass till i veckan. Nu kan jag dra mig undan med gott samvete när jag är trött och landa i min 50% tjänst. Jag fick över henne på min sida. Ny diskussion kommer ske i samband med att tjänsten går ut i höst. Efter vissa arbetspass tar det 2 dagar för mig att komma ner i varv. Eftersom vi har ett barn i behov av särskilt stöd tar detta också kraft från oss föräldrar på så många plan. Han är väldens mest underbara lilla pojke och vi älskar honom precis för den han är. Men när orken tryter så händer saker som skapar ännu mer arbete. Imorse tvättade jag alla sängkläder igen för 2 ggr på en vecka för att avföring läkt från blöjan och han kladdat med den. Skönt uppvakn
Läs mer

jobb och framtid

Av -
Nästa vecka har jag samtal med chefen. Min månadsanställning löper ut sista juni men kommer troligtvis att bli erbjuden en tillsvidare tjänst. Jag trivs väldigt bra med att jobba halvtid och varje vecka balanserar jag på gränsen för vad som är bra för mig. För även om jag jobbar halvtid, blir det alltid lite mer och i engagemang ligger jag ändå på 100 %. Det fungerar för mig för jag får återhämtning de dagar jag inte jobbar. Jag är rädd för att ta diskussionen med min chef då jag nästan förväntar mig av henne att hon kommer  försöka pressa mig att gå upp i tid. Tillsvidare tjänster är alltid på 100 % och då ska jag i så fall tacka ja till hundra men sedan ansöka om att få gå ner i tid. Kommunen strävar efter att alla ska jobba heltid. Men jag kan inte det utan att på riktigt äventyra min hälsa. Trots att det gått 4 år sedan min krasch så måste jag sova på dagtid för att orka med. Har jag för mycket stimuli runt mig blir jag så trött. Jag kan inte ens sitta upp. Jag lägger mig under
Läs mer