Soligt i sinnet

Plötsligt kommer den där stunden då bebben sover på övervåningen och jag har tid att äta frukost i lugn och ro, till och med läsa en blogg. http://litenh.se Där en mamma skriver om vardagen med sin dotter som har en extra kromosom 21, precis som vår lillebror/bebbe har. Vår lilla E. 

Jag läser och myser. Känner igen, förundras och kommer på mig själv med att ha rätt mycket tillförsikt inför framtiden. Det blir bra. Vi är bra, vår familj är solid. Vi klarar motgångar. 
Vi klarar kaos. 

Just nu har vi materiellt kaos hemma eftersom snickarna varit här och satt upp väggar. Det är nästan omöjligt att hänga i vardagsrummet utan att få panik. Jag bor i vårt sovrum nu som vi röjt upp och fått så mycket feng shui som vi kan ha. Och i köket. Men där är det också lite kaos. 

Vardagen rullar på. Nästa vecka börjar sambon arbeta 50 %. Jag mår bra. Jag har lite ångest då och då. Jag broderar när jag har tid. Jag läser våga vara rädd, en bok om utmattning som en Emma skrivit. Jag minns aldrig vad jag läst. Lite jobbigt, men en påminnelse om att det är ok att inte lagra allt på minnet. Det är okej att njuta av en bok eller ett samtal i nuet och inte bära med sig den/det dagen efter. Det är okej. 

Det har alltid varit viktigt för mig att minnas. Ordagrant. Det har funnits mycket magiskt tänkande som styrt mig. Inte så mycket i handlingar men mer i tankar och känslor. 

Det är med lite skräckblandad förtjusning jag inser att att jag inte längre minns, jag tillåter mig att leva i nuet. Att få en ny början. 

Nu vaknar lilla E och en promenad i solen väntar. Därefter lunch och hämta storasyster på dagis. 

Kommentarer

Linnea sa…
Visst är det skönt att hitta andra vars berättelse man kan känna igen sig i :)

Vi skulle haft en badrumsrenovering i januari hos oss, men de kom aldrig. Vi har inte heller orkat påminna vår hyresvärd eftersom vi inser vilket stort projekt det är. Det kommer bli av framöver, men tydligen måste vi påminna om det och just nu har vi fullt upp med annat....det kan dröja lite till känner vi.

Fint att du börjar kunna landa lite mer i här och nu och ta det med ro. Jag gissar att vi kommer minnas det viktigaste och resten kan andra fylla i åt oss. Klok insikt :) Kram
Fröken F sa…
Mycket skönt :) Ah förstår känslan inför renoveringen av badrum dessutom.... Ja man kan ju hoppas att det är det viktiga man minns. :) Tack för att du tar dig tid att läsa och kommentera. Kramar
Tant H sa…
Vi får hoppas att vi minns det viktiga. Har vant mig vid mitt dåliga minne men det ställer till en del för andra har jag märk. Det kan skapa en del frustration på jobbet.

Populära inlägg i den här bloggen

Personlighet

Kvällsångest

Dermatillomani