När vi är stressade under lång tid och lever med upplevd tidspress och känslan av att inte räcka till slutar vi göra saker som tar tid från det som vi upplever att vi inte hinner med. Så från att ha vigt tid till träning, träffa kompisar, gå på konserter, shoppa etc, börjar vi istället ha ett dygn som bara går ut på att sova, ta hand om hushållet, djur och barn ev även andra närstående och jobba. Det gör att vår behållare av lust och vilja sakta dräneras. I början märks det inte så mycket på oss att den sinar. Men när vi når symptomgränsen kan man uppleva att allt kommer på samma gång. Värk i axlar och rygg, problem med tarmen, hjärtklappning, ytlig andning, multitasking på hög nivå, minnesstörningar, irritation, humörsvängningar, känslan av att vara annorlunda. Man drar sig undan ännu mer, skapar distans. Man upplever att man inte kan koncentrera sig. Fortsätter man ändå pressa sig själv så väntar en utmattning och då har du helt dränerat behållaren ...
Kommentarer
Efter samtalet tänkte jag hur snabbt livet växlar och hur tärande långvarig oro är.Att ett telefonsamtal förändrar så mycket. Började fungera igen men känner nu hur mycket energi oron som pågått en längre tid har tagit. Nu vilar jag ut hos min son i Stockholm och ska återhämta mig till på måndag då jag ska arbeta 6 timmar för första gången på nästan ett år.Får se hur det går.
Många kramar.