Idag är jag liten

Vad är meningen med allt egentligen? Jag sitter i soffan stirrar ut mot fönstret och har en så enorm tomhet inombords. Jag vacklar i beslutet om jag vågar leva fullt ut med risken att förlora allt. Det är bara i relation till människorna jag älskar livet känns meningsfullt. Ansvaret för mitt liv och för mina barns känns enormt tungt just idag. 

Jag förstår att det inte är meningen att människan ska känna så här någon längre tid. Jag förstår att jag troligtvis är deprimerad, men jag vill inte acceptera det. Jag vågar inte släppa kontrollen och verkligen beskriva de tankar jag har i kombination med tomheten jag känner, orkeslösheten, huvudvärken, koncentrationsvårigheterna och de korta black outerna jag upplever.

För att jag ska känna hopp måste jag liksom förneka mina känslor. Något jag borde insett vid det här laget inte fungerar. Jag stänger av för att fungera som mamma. Och har samtidigt ångest för att jag är en avstängd mamma. Mina barn förtjänar bättre. 

Fast jag är oerhört elak mot mig själv eftersom jag ger allt i relation till mina barn. Där är jag så närvarande jag förmår vara.

Jag ver inte vad jag vill med detta inlägg mer än att få lite tröst och igenkännande tror jag. Livet är ingen dans på rosor. 


Kommentarer

Linnea sa…
❤️❤️❤️

Populära inlägg i den här bloggen

Inte i kontakt med känslolivet

Halvtid fram till oktober

jobb och framtid