FRAMSTEG

Just nu upplever jag att mitt randiga levnadssätt har blivit det normala. Jag ser aktiviter i olika färger, röd - för de som kommer kräva mycket energi, gul - för de som är vardagliga men som också kräver energi och grön för de som ger energi men som också tar. Det har blivit normalt att vila mellan aktiviteter och inte gå för långa pass där jag är aktiv. Det känns skönt att jag kan tillåta mig en annan dagsrytm för det mesta utan skam. Sambon är så förstående och kan också påminna mig "ska du inte gå och vila nu". 

Idag hade vi besök av en i nätverket på förmiddagen och sedan åkte vi ner och åt lunch på stan medan sambon och dottern var kvar hemma. Jag var lite speedad men positivt speedad när jag kom hem. Vi var inne i en skaparbutik och jag köpte fler färgpennor och ett block, med tomma blad... Jo det är så att lusten att skissa/rita har återfunnit sig :) Så en del av mig ville sätta igång genast. 

Men min sambos ord tog mig tillbaka till verkligheten och jag drog mig undan och lyssnade på ett sommarprat. Tog ett tag innan jag varvade ner men tillslut somnade jag och sov en dryg timma. När jag vaknade hade nästa besök kommit.

Ett till framsteg är att jag har fått tillbaka min lust, ork och kreativitet när det gäller att laga mat. Det är mycket sällan jag följer recept, jag får ofta ett flow av att se vad vi har och kasta ihop något och för det mesta blir det riktigt gott. Jag tror min sambo är glad att det inte är han som enbart måste tänka på mat längre. 

Vi har också gått tillbaka till ett varannan-kvälls-schema på att lägga dottern. Det känns som ett stort framsteg och det är sällan vi bryter det utifrån min utmattning. Ett tag tog sambon över alla moment i vardagen jag inte fixade eller orkade. Men nu är det mer jämlikt igen. De kvällar jag ska lägga ser jag till att vila innan kvällsbestyren ska sätta igång och jag börjar dessa en halvtimme tidigare än min sambo brukar göra för att jag ska orka vara en närvarande mamma, orka läsa, sjunga och ibland till och med komma på en saga. Dessa stunder med dottern är ovärderliga. 

Nu har jag varit uppe och ätit lite, glömde göra det innan vi gick och la oss, så nu hoppas jag att det går att somna om lite lättare. Sambon har sin sista jobbhelg framför sig och sedan börjar semestern. För första ggr är jag inte så orolig för att vara ensam med dottern. Det är för det första bra tider han jobbar, men sen är jag inte längre i en dip. Och min dotter har också vant sig vid att hennes mamma behöver vila, både utifrån utmattning och graviditet.