Främlingar är vänner man inte känner

Av -
Här kommer lite bilder från min härliga sommarkväll på altanen. Sommar när den är som bäst. Lugn och ro, nöjd fyraåring och sambo ute på promenad. 

Min sambo känner sig stressad inför en massa projekt han hade tänkt ägna semestern åt. Jag kan känna mig orolig för att han inte njuter nu när han har semester. Jag ser varningstecken på ohälsosam stress överallt. 

Vi har en del drömmar och att göra, men om jag enbart kunde bestämma skulle jag besluta att vi inte påbörjar något under hans semester. I mina ögon är det han redan slutfört nog. Men han har större krav på sig. Han mår dåligt av att inte påbörja det han tänkt sig och samlar på hinder istället för att göra upp en plan. 

Jag känner igen tecken från det året han var i obalans och mådde dåligt. Jag försöker ge honom råd, men vet att det ibland är lönlöst. Det jag kan ge är tid, tid att vila och aktivera sig på olika sätt. För om han känner stress men samtidigt kan få påfyllnaden så kanske inte hans behållare dräneras helt som min gjorde. 

Jag försöker hålla min rädsla i koppel också. Jag hoppas det är en tillfällig svacka han är i, då han haft flera månader av aktivitetslusta, mod och bra självkänsla. 

Jag vet att inget håller i sig för evigt, det går upp o ner. Men Gud vad jag unnar honom att må bra. Men det är ändå bra att han dippar nu när jag mår bra, för jag orkar mer nu och kan avlasta honom när det behövs. 

En alkoholfri drink på lime, apelsin, vattenmelon, jordgubbar, is, sockerdricka och mynta. Mums!

Mitt bästa inköp: Solsäng!

Här syns odlingarna i våra pallkragar: gurka, tomat och sockerärtor. Växer så det knakar! 

Det står på skylten: Tänk på att främlingar är vänner som man inte känner. Min mobilkamera gav lite dålig skärpa ser jag!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Inte i kontakt med känslolivet

Av -
Pendlar mellan avstängdhet, stark ångest och nedstämdhet. Där avstängdhet är normaltillståndet. Väntar på en reaktion på allt som varit. Förstår av symptom i kroppen att avstängdheten inte ska förväxlas med att allt är bra. Tänker på vad jag fick lära mig under stressbehandlingen. Att vårt känsloliv är som en hand där fingrarna symboliserar de olika känslorna. Slutar man tillåta sig att känna en känsla så haltar tillslut även de andra. Fortsätter man så lever man tillslut avstängd med liten förmåga att känna känslor på riktigt, genuin glädje, ordentlig ledsenhet, brinnande ilska. Och jag tror jag skulle bli bitter.  Jag får panik av att vara själv, när min sambo inte är hemma. Nu när han är hemma och avlastar kan jag ta hand om mig själv bättre igen & har inte känt mig galet trött eller nedstämd. Håller mig själv inom ramen som inte äventyrar min hälsa.  Att han är hemma är en investering i vår familj så som en renovering av huset är. Och jag hoppas sjukskrivningen blir förlängd. V
Läs mer

Halvtid fram till oktober

Av -
Jag skrev på för månadsanställning till 31/10 på 50 %. Som jag befarade ville chefen att jag skulle skriva på för 75% men jag stod på mig och beskrev hur jag tänker och känner. Att det är skillnad på att jobba 50% och välja att lägga på en växel än att jobba 75% och vara tvungen att lägga på en växel + ytterligare ett arbetspass till i veckan. Nu kan jag dra mig undan med gott samvete när jag är trött och landa i min 50% tjänst. Jag fick över henne på min sida. Ny diskussion kommer ske i samband med att tjänsten går ut i höst. Efter vissa arbetspass tar det 2 dagar för mig att komma ner i varv. Eftersom vi har ett barn i behov av särskilt stöd tar detta också kraft från oss föräldrar på så många plan. Han är väldens mest underbara lilla pojke och vi älskar honom precis för den han är. Men när orken tryter så händer saker som skapar ännu mer arbete. Imorse tvättade jag alla sängkläder igen för 2 ggr på en vecka för att avföring läkt från blöjan och han kladdat med den. Skönt uppvakn
Läs mer

jobb och framtid

Av -
Nästa vecka har jag samtal med chefen. Min månadsanställning löper ut sista juni men kommer troligtvis att bli erbjuden en tillsvidare tjänst. Jag trivs väldigt bra med att jobba halvtid och varje vecka balanserar jag på gränsen för vad som är bra för mig. För även om jag jobbar halvtid, blir det alltid lite mer och i engagemang ligger jag ändå på 100 %. Det fungerar för mig för jag får återhämtning de dagar jag inte jobbar. Jag är rädd för att ta diskussionen med min chef då jag nästan förväntar mig av henne att hon kommer  försöka pressa mig att gå upp i tid. Tillsvidare tjänster är alltid på 100 % och då ska jag i så fall tacka ja till hundra men sedan ansöka om att få gå ner i tid. Kommunen strävar efter att alla ska jobba heltid. Men jag kan inte det utan att på riktigt äventyra min hälsa. Trots att det gått 4 år sedan min krasch så måste jag sova på dagtid för att orka med. Har jag för mycket stimuli runt mig blir jag så trött. Jag kan inte ens sitta upp. Jag lägger mig under
Läs mer