När vi är stressade under lång tid och lever med upplevd tidspress och känslan av att inte räcka till slutar vi göra saker som tar tid från det som vi upplever att vi inte hinner med. Så från att ha vigt tid till träning, träffa kompisar, gå på konserter, shoppa etc, börjar vi istället ha ett dygn som bara går ut på att sova, ta hand om hushållet, djur och barn ev även andra närstående och jobba. Det gör att vår behållare av lust och vilja sakta dräneras. I början märks det inte så mycket på oss att den sinar. Men när vi når symptomgränsen kan man uppleva att allt kommer på samma gång. Värk i axlar och rygg, problem med tarmen, hjärtklappning, ytlig andning, multitasking på hög nivå, minnesstörningar, irritation, humörsvängningar, känslan av att vara annorlunda. Man drar sig undan ännu mer, skapar distans. Man upplever att man inte kan koncentrera sig. Fortsätter man ändå pressa sig själv så väntar en utmattning och då har du helt dränerat behållaren ...
Kommentarer
Ska börja jobba två timmar om dagen 1 september. Det känns oftast bra men oroar mig över vissa saker som jag inledningsvis måste skydda mig ifrån. Är inte mogen för att vistas i fikarummet eller äta lunch på arbetsplatsen. Förstår inte hur jag ska orka 5 dagar i veckan men det är ett antal veckor innan det är dags så hoppas att orken förbättras. Tar det hela som en utmaning och funkar det inte så gör det inte det. Tänker inte spela duktig utan vara mycket observant på vad jag känner och orkar med. Utmanar inte min hälsa då jag är livrädd för att bli sjuk igen.
Citerar Bo Kaspers "Man tror man vet, man lever lär, man trampar snett, blir den man är." Så himla fint tycker jag.