Artikel i DN
DN idag: "Mindfulness och självhjälp räcker inte. För att förhindra allvarlig utbrändhet krävs mer drastiska åtgärder, säger professor Torbjörn Åkerstedt.
”Ju längre tid man låter det pågå, desto längre tid tar det att komma tillbaka.”
Varför hamnar man i utbrändhet trots tidiga varningssignaler?
– Ofta vill man visa sig duktig och få ett bra rykte eller bli ansedd. Det fungerar ofta så länge som allt går bra, men om något går snett och man måste lägga in extra energi så kan det snabbt gå utför.
Trots att det kan vara svårt är lösningen på en ansträngd situation att minska arbetsbelastningen.
– Har man en svår situation är det nästan omöjligt att hantera med mindfulness och individbehandling. Det är inget fel på de metoderna, men man måste plocka bort orsaken till problemen, säger Torbjörn Åkerstedt.
Därför tänker jag att en sjukskrivning blir nödvändig och kanske även ett byte av arbetsplats. Men sen kan en utmattning ha andra orsaker också, den behöver ju inte enbart vara arbetsrelaterad. Det var den inte i mitt fall. Jag hade en annan belastning också i mitt liv som jag fick ta beslut att släppa helt för att kunna fokusera på mig själv. Men det är inte alltid det är så enkelt heller. Jag känner människor som fått utmattningssyndrom efter sjukdomsbesked de inte kunnat hantera utan bara kört på som vanligt. Jag känner även andra som pga av flera personliga sorger hamnar i samma tillstånd. Eller föräldrar till barn med funktionshinder. Så att "plocka bort orsaken" är inte så enkelt. Däremot kan man få hjälp att hantera orsaken. Andra människor kanske kan kliva in och avlasta en del ansvar.
Jag tror det handlar om att se över sin livssituation genom exempelvis den övningen vi gjorde på aktivitetsbalansen. Ibland räcker det inte med att se över sin egen, ibland behöver partners och barn bli delaktiga. Det väcker ofta viktiga frågor som vad är viktigt vår familj, hur återhämtar vi oss och vad kan vi skala bort.
Kanske klarar man av att skala bort och inser hur livet blir mer genuint när man gör det man bestämt sig för att göra och inte bara för att man alltid gjort det. När man gör aktiva val och inte bara gör sådant som man tror att andra förväntar sig. Så blev det för oss i alla fall. Plötsligt känns det som jag lever mitt liv och inte bara överlever.
Kommentarer
Har ett stort hopp till den generation som är födda på slutet av 80-talet och 90-talet att de kommer förändra den samhällsyn som råder idag. Min erfarenhet är att det är en generation där många tycker att det är tillräckligt med att de finns, inte vill arbeta sig till döds, vilar hellre än har massor av aktiviteter, konsumerar inte mer än vad de behöver, säger i från och godtar inte vad som helst, förstår att samhällen aldrig bättre än dess svagaste länk, har inte alla det socialt bra finns det ingen som har det. Tänker mer på miljön än att jaga status genom konsumtion.
De kommer nog att se till att sjuktalen avseende utmattning sjunker.
Tant H - ja vi måste hålla hoppet högt. Jag tror också på en förändring. Vi glömmer ofta att vi individer är samhället. Så förändringen börjar hos oss själva och våra medmänniskor!