Fantastiska Marit Bergman

Av -
Klicka här och njut: Ibland gråter jag bara för att tiden går

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Inte i kontakt med känslolivet

Av -
Pendlar mellan avstängdhet, stark ångest och nedstämdhet. Där avstängdhet är normaltillståndet. Väntar på en reaktion på allt som varit. Förstår av symptom i kroppen att avstängdheten inte ska förväxlas med att allt är bra. Tänker på vad jag fick lära mig under stressbehandlingen. Att vårt känsloliv är som en hand där fingrarna symboliserar de olika känslorna. Slutar man tillåta sig att känna en känsla så haltar tillslut även de andra. Fortsätter man så lever man tillslut avstängd med liten förmåga att känna känslor på riktigt, genuin glädje, ordentlig ledsenhet, brinnande ilska. Och jag tror jag skulle bli bitter.  Jag får panik av att vara själv, när min sambo inte är hemma. Nu när han är hemma och avlastar kan jag ta hand om mig själv bättre igen & har inte känt mig galet trött eller nedstämd. Håller mig själv inom ramen som inte äventyrar min hälsa.  Att han är hemma är en investering i vår familj så som en renovering av huset är. Och jag hoppas sjukskrivningen blir fö...
Läs mer

Vår behållare av lust och vilja

Av -
Bild
När vi är stressade under lång tid och lever med upplevd tidspress och känslan av att inte räcka till slutar vi göra saker som tar tid från det som vi upplever att vi inte hinner med. Så från att ha vigt tid till träning, träffa kompisar, gå på konserter, shoppa etc, börjar vi istället ha ett dygn som bara går ut på att sova, ta hand om hushållet, djur och barn ev även andra närstående och jobba.  Det gör att vår behållare av lust och vilja sakta dräneras. I början märks det inte så mycket på oss att den sinar. Men när vi når symptomgränsen kan man uppleva att allt kommer på samma gång. Värk i axlar och rygg, problem med tarmen, hjärtklappning, ytlig andning, multitasking på hög nivå, minnesstörningar, irritation, humörsvängningar, känslan av att vara annorlunda. Man drar sig undan ännu mer, skapar distans. Man upplever att man inte kan koncentrera sig.  Fortsätter man ändå pressa sig själv så väntar en utmattning och då har du helt dränerat behållaren ...
Läs mer

Stöttandets konst

Av -
Svårigheten att vara medmänniska Jag fick tips från  http://bylittlenea.blogg.se  om ovanstående inlägg om svårigheten att stötta anhöriga som mår dåligt. Läste det och blev inspirerad av det att knåpa ihop något eget på samma tema.  Stöttandets konst alltså. Ja att kunna stötta ser jag nämligen som en konst. Vissa kan det, vissa kan det inte. Vissa kan stå ut med att möta jobbiga känslor utan att de väcker egna känslor. Andra blir rädda och vill kompensera svåra känslor med positiva känslor. En del är själva rädda för att känna starka känslor och kan därför inte stötta andra.  Hur man ska stötta är till största del individuellt tror jag och det har också att göra med hur nere någon är. Är det bara någon som slagit i tån (jag vet det gör galet ont, vill inte på något sätt förringa den smärtan, men i jämförelse med själslig smärta så är den rätt kortsiktig) då kanske det är okej att säga: det blir nog bättre snart, lägg på lite is etc. Men är det någon...
Läs mer