Kärt (?) barn har många namn
Är du utbränd?
Vidbränd?
Gått in i väggen?
Utmattningsdeprimerad
Ja, det är jag. Förutom det sista, jag är inte deprimerad. Jag har utmattningssyndrom och ångestproblematik. Det är verkligen sant att man inte kan veta förrän man själv varit där. Jag minns att jag var så frustrerad på arbetsplatsen som inte riggade bättre för K så att hon slapp bli sjukskriven igen. Nu känner jag att det inte är ett misslyckande om jag blir sjuk igen efter att ha testat jobba. Ibland behöver man testa för att veta hur redo man är.
Jag minns att jag tyckte utmattning lät så läskigt, så vagt, så flummigt något som personer som drabbats av det kunde fastna i för flera år och som ingen annan begrep sig på. Men det är mycket mer konkret nu när jag själv drabbats. Men ändå på något sätt svårt att sätta ord på till någon som inte vet. Att klä upplevelser i ord är svårt ibland, särskilt när man märker att människan mitt emot inte riktigt vill förstå vidden av det hela.
"Ibland måste man bara köra"
"Kör hårt"
"Det blir bättre när det blir vår och ljust"
"Ska du inte med på yoga?"
"Du kan ju inte ligga o vila i sängen hela dagen, det blir du ju deprimerad av"
"Jag kan tänka mig att du bara vill komma igång och jobba" - eeeh nej. Jag vill bli frisk.
"två o en halv timme hinner man ju inget på" Fast 2,5 h ångest kan vara mycket att bita i...
Folk vill nog förstå och menar såklart väl, men det är bara den som är där jag är som förstår. Eller de som varit där jag är. Och det blir nog det som blir så svårt att komma tillbaka och stå upp för sitt sjukdomstillstånd. Förhoppningsvis blir jag expert på det så småningom. Antingen det eller så insjuknar jag igen tror jag. I det här fallet kan det faktiskt vara svart eller vitt.
Idag har jag efter lämning, gått en promenad med en kompis i 50 min och instruerat grannen som ska ta hand om katten, fixat köket och satt på en tvätt. Kl är 11:00 och jag är slut. Ligger i sängen igen med svag illamående känsla. Ska ligga här tills lunch och troligtvis efter lunch också. Därefter hämtning av dottern och packning inför vår resa.
Jag ligger och hoppas på att förkylningen ska hålla i sig och bli lite värre så att jag inte kan åka till jobbet på måndag. Hemskt va? Eller mänskligt? Jag är inte redo!
Vidbränd?
Gått in i väggen?
Utmattningsdeprimerad
Ja, det är jag. Förutom det sista, jag är inte deprimerad. Jag har utmattningssyndrom och ångestproblematik. Det är verkligen sant att man inte kan veta förrän man själv varit där. Jag minns att jag var så frustrerad på arbetsplatsen som inte riggade bättre för K så att hon slapp bli sjukskriven igen. Nu känner jag att det inte är ett misslyckande om jag blir sjuk igen efter att ha testat jobba. Ibland behöver man testa för att veta hur redo man är.
Jag minns att jag tyckte utmattning lät så läskigt, så vagt, så flummigt något som personer som drabbats av det kunde fastna i för flera år och som ingen annan begrep sig på. Men det är mycket mer konkret nu när jag själv drabbats. Men ändå på något sätt svårt att sätta ord på till någon som inte vet. Att klä upplevelser i ord är svårt ibland, särskilt när man märker att människan mitt emot inte riktigt vill förstå vidden av det hela.
"Ibland måste man bara köra"
"Kör hårt"
"Det blir bättre när det blir vår och ljust"
"Ska du inte med på yoga?"
"Du kan ju inte ligga o vila i sängen hela dagen, det blir du ju deprimerad av"
"Jag kan tänka mig att du bara vill komma igång och jobba" - eeeh nej. Jag vill bli frisk.
"två o en halv timme hinner man ju inget på" Fast 2,5 h ångest kan vara mycket att bita i...
Folk vill nog förstå och menar såklart väl, men det är bara den som är där jag är som förstår. Eller de som varit där jag är. Och det blir nog det som blir så svårt att komma tillbaka och stå upp för sitt sjukdomstillstånd. Förhoppningsvis blir jag expert på det så småningom. Antingen det eller så insjuknar jag igen tror jag. I det här fallet kan det faktiskt vara svart eller vitt.
Idag har jag efter lämning, gått en promenad med en kompis i 50 min och instruerat grannen som ska ta hand om katten, fixat köket och satt på en tvätt. Kl är 11:00 och jag är slut. Ligger i sängen igen med svag illamående känsla. Ska ligga här tills lunch och troligtvis efter lunch också. Därefter hämtning av dottern och packning inför vår resa.
Jag ligger och hoppas på att förkylningen ska hålla i sig och bli lite värre så att jag inte kan åka till jobbet på måndag. Hemskt va? Eller mänskligt? Jag är inte redo!
Kommentarer