Att tänka nytt

Av -
Tack och lov vaknade jag utan huvudvärk men bara 4 h sömn i kroppen. Jag släpade mig till stressbehandlingen och tvingade mig själv att inte prestera där och inte ta ansvar för andra. Jag ska lyssna och inte komma med förslag och tips. På slutet pratade vi om relationer och det var mycket intressant och givande, ska försöka återkomma till det här när jag har mer ork. Skriva av anteckningarna, kanske ta foto på teckningen. 

 Utifrån tips under behandlingen beslöt jag mig för att skriva ett mail till min chef med reflektioner från förra mötet med sektionschefen. Det tog ett tag att smälta samtalet och sedan får jag känslan att då är det liksom försent att ifrågasätta eller bara dementera vissa uppgifter. Men psykologen försäkrade mig om att det aldrig är försent. Jag har också haft ångest och mått dåligt över att det i nya sjukintyget står bristande stöd från arbetsgivaren. Därför ville jag att mic chef skulle förstå hur jag kände mig efter mötet och varför just det ordet står i intyget. Jag har haft tankar om att de nu tänker: Äh henne kan vi ge upp på, vi försöker anpassa och sedan känner hon ingen tacksamhet. Och jag vill ju vara alla till lags, jag vill inte göra andra ledsna eller svika någon. Så detta har varit jobbigt den senaste veckan. Nu känns det bättre när mailet är skrivet och iväg skickat. 

 Jag kan ibland bli så galet trött efter stressbehandlingen men idag skulle jag ensam ta hand om vår dotter och vi hade faktiskt en så mysig eftermiddag och kväll tillsammans. Jag vilade så mycket jag kunde och jag tror min dotter uppskattade att vi vilade tillsammans. Nu sover hon sedan ca 1 h tillbaka och jag ska gå ner och ta något att äta innan jag ska krypa till sängs. Sambon borde komma hem när som helst nu. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Inte i kontakt med känslolivet

Av -
Pendlar mellan avstängdhet, stark ångest och nedstämdhet. Där avstängdhet är normaltillståndet. Väntar på en reaktion på allt som varit. Förstår av symptom i kroppen att avstängdheten inte ska förväxlas med att allt är bra. Tänker på vad jag fick lära mig under stressbehandlingen. Att vårt känsloliv är som en hand där fingrarna symboliserar de olika känslorna. Slutar man tillåta sig att känna en känsla så haltar tillslut även de andra. Fortsätter man så lever man tillslut avstängd med liten förmåga att känna känslor på riktigt, genuin glädje, ordentlig ledsenhet, brinnande ilska. Och jag tror jag skulle bli bitter.  Jag får panik av att vara själv, när min sambo inte är hemma. Nu när han är hemma och avlastar kan jag ta hand om mig själv bättre igen & har inte känt mig galet trött eller nedstämd. Håller mig själv inom ramen som inte äventyrar min hälsa.  Att han är hemma är en investering i vår familj så som en renovering av huset är. Och jag hoppas sjukskrivningen blir förlängd. V
Läs mer

Halvtid fram till oktober

Av -
Jag skrev på för månadsanställning till 31/10 på 50 %. Som jag befarade ville chefen att jag skulle skriva på för 75% men jag stod på mig och beskrev hur jag tänker och känner. Att det är skillnad på att jobba 50% och välja att lägga på en växel än att jobba 75% och vara tvungen att lägga på en växel + ytterligare ett arbetspass till i veckan. Nu kan jag dra mig undan med gott samvete när jag är trött och landa i min 50% tjänst. Jag fick över henne på min sida. Ny diskussion kommer ske i samband med att tjänsten går ut i höst. Efter vissa arbetspass tar det 2 dagar för mig att komma ner i varv. Eftersom vi har ett barn i behov av särskilt stöd tar detta också kraft från oss föräldrar på så många plan. Han är väldens mest underbara lilla pojke och vi älskar honom precis för den han är. Men när orken tryter så händer saker som skapar ännu mer arbete. Imorse tvättade jag alla sängkläder igen för 2 ggr på en vecka för att avföring läkt från blöjan och han kladdat med den. Skönt uppvakn
Läs mer

jobb och framtid

Av -
Nästa vecka har jag samtal med chefen. Min månadsanställning löper ut sista juni men kommer troligtvis att bli erbjuden en tillsvidare tjänst. Jag trivs väldigt bra med att jobba halvtid och varje vecka balanserar jag på gränsen för vad som är bra för mig. För även om jag jobbar halvtid, blir det alltid lite mer och i engagemang ligger jag ändå på 100 %. Det fungerar för mig för jag får återhämtning de dagar jag inte jobbar. Jag är rädd för att ta diskussionen med min chef då jag nästan förväntar mig av henne att hon kommer  försöka pressa mig att gå upp i tid. Tillsvidare tjänster är alltid på 100 % och då ska jag i så fall tacka ja till hundra men sedan ansöka om att få gå ner i tid. Kommunen strävar efter att alla ska jobba heltid. Men jag kan inte det utan att på riktigt äventyra min hälsa. Trots att det gått 4 år sedan min krasch så måste jag sova på dagtid för att orka med. Har jag för mycket stimuli runt mig blir jag så trött. Jag kan inte ens sitta upp. Jag lägger mig under
Läs mer