För mycket prylar
Jag vet att ni känner igen er. Jag har varit i hushåll som inte haft en pinal framme, men dessa är inte så många jämfört med de som har det. Jag skulle vilja ha det så att varje sak har sin plats och att jag inte äger mer än vad jag använder. Men i ett hushåll med barn känns det som en ouppnåelig sak. Jag vill vara en sådan som använder en sak och lägger tillbaka den där den hör hemma. Men jag är en högsamlare. Sen flyttar jag högarna mellan rummen när jag plockar undan.
Jag rensar, kastar och lägger till återvinningen. Ger bort. Men det blir alltid stående lite för länge för att det ska kännas helt tillfredsställande. Som nu har vi typ 10 kassar i hallen som ska till röda korset eller liknande. Vilken rusch det blev på min annons om soffan - gratis mot upphämtning.
Snart blir vi av med vår gamla soffa, sen kommer det ta några veckor innan vi får den nya. Vi får ta in och sitta i utemöblerna så länge.
Ibland känner jag att det skulle vara skönt att kassera allt och få börja om. Lite som när man spelar Sims. Ett tomt hus som man börjar möblera.
Jag har sett några avsnitt av Marie Kondo på Netflix och tycker det är väldigt tillfredsställande att se henne fixa till hemma hos folk. Hon ger dem en metod och de gör läxan.
När man börjat vill man bara fortsätta. Det är väl det som stressar mig. Jag vill bli klar på en gång. Jag blir som en virvelvind som städar/plockar undan/kastar på tre ställen samtidigt...
Det kan jag tala om bara ökar stressen...
Vi blir snart av med en stor förvaringsmöbel som jag rensat. Alla sällskapsspel hamnade i klädkammaren. Mycket slängdes. Annat sparades för när barnen har vänner på besök. Jag tycker det är trevligt med att ha lite pyssel tillgängligt i köket.
Jag ser alla 30 målarböcker med pyssel och klistermärken och faller i dagdröm hur det var när man själv fick klistermärken. Hur man tog bort dom från arken och satte i en bok, hur man bläddrade i den där boken med andakt och var så glad över de man hade. Idag har varenda bok/tidning klistermärken. Om man ska spara alla klistermärken blir det inte bra. Det blir KAOS.
Hur samhället ser ut idag måste jag hela tiden lära mig att hänga med i. Jag kan inte göra som mina föräldrar gjorde eller hur jag som 6 åring såg på saker, godis etc. Det är så annorlunda nu. Vi lever i ett kopiöst överkonsumerat samhälle där man måste lära sig slänga saker även om det ger än grav ångest. Annars blir det KAOS.
2019 läxa till mig själv. Acceptera att hemmet inte ser ut som ett hem. Lär dig att kasta. Stå ut med ångesten när du ser världens sopor i höga berg. När du tänker på alla hav som är fulla med plast. När du tänker på isbergen som smälter.
Fröken F
Jag rensar, kastar och lägger till återvinningen. Ger bort. Men det blir alltid stående lite för länge för att det ska kännas helt tillfredsställande. Som nu har vi typ 10 kassar i hallen som ska till röda korset eller liknande. Vilken rusch det blev på min annons om soffan - gratis mot upphämtning.
Snart blir vi av med vår gamla soffa, sen kommer det ta några veckor innan vi får den nya. Vi får ta in och sitta i utemöblerna så länge.
Ibland känner jag att det skulle vara skönt att kassera allt och få börja om. Lite som när man spelar Sims. Ett tomt hus som man börjar möblera.
Jag har sett några avsnitt av Marie Kondo på Netflix och tycker det är väldigt tillfredsställande att se henne fixa till hemma hos folk. Hon ger dem en metod och de gör läxan.
När man börjat vill man bara fortsätta. Det är väl det som stressar mig. Jag vill bli klar på en gång. Jag blir som en virvelvind som städar/plockar undan/kastar på tre ställen samtidigt...
Det kan jag tala om bara ökar stressen...
Vi blir snart av med en stor förvaringsmöbel som jag rensat. Alla sällskapsspel hamnade i klädkammaren. Mycket slängdes. Annat sparades för när barnen har vänner på besök. Jag tycker det är trevligt med att ha lite pyssel tillgängligt i köket.
Jag ser alla 30 målarböcker med pyssel och klistermärken och faller i dagdröm hur det var när man själv fick klistermärken. Hur man tog bort dom från arken och satte i en bok, hur man bläddrade i den där boken med andakt och var så glad över de man hade. Idag har varenda bok/tidning klistermärken. Om man ska spara alla klistermärken blir det inte bra. Det blir KAOS.
Hur samhället ser ut idag måste jag hela tiden lära mig att hänga med i. Jag kan inte göra som mina föräldrar gjorde eller hur jag som 6 åring såg på saker, godis etc. Det är så annorlunda nu. Vi lever i ett kopiöst överkonsumerat samhälle där man måste lära sig slänga saker även om det ger än grav ångest. Annars blir det KAOS.
2019 läxa till mig själv. Acceptera att hemmet inte ser ut som ett hem. Lär dig att kasta. Stå ut med ångesten när du ser världens sopor i höga berg. När du tänker på alla hav som är fulla med plast. När du tänker på isbergen som smälter.
Fröken F
Kommentarer