POST utmattning
Oj vad bra jag mår inser jag efter att ha läst lite inlägg här. Jag är stabil i måendet har har de allra flesta veckorna en balans i livet som känns underbar. Vissa veckor är det ekorrehjul igen, men det varar inte mer än en vecka. Hittills iaf.
Jag jobbar 50 % på det jobbet jag fick i juni, det blir ca 18,5 timmar i veckan fördelat på tre dagar. Utöver det jobbar jag på timmar 3h varannan vecka ibland varje vecka. Jag sköter för det mesta lämningen av barnen på förskolan och skolan som ligger inom en radie på 10 min från hemmet. Jag har då som rutin att gå en timme i spåret efter lämning.
Mindfullness eller medveten närvaro och omtanke om mig själv är två änglar som sitter på varsin axel hos mig. De skapar jämnvikt till kontrollbehovet, stressen och uppvarvningen som kommer utav arbetsflow.
Jag tycker det är roligt att arbeta igen. På riktigt trodde jag aldrig att jag skulle känna arbetsglädje mer. Jag är väldigt glad för det. Samtidigt sätter det press på mig att prioritera återhämtning. Att bli sjuk igen är inget jag vill eller har råd nu. Driver just nu ett överklagande med FK som beslutat att jag inte har rätt till SGI. Men jag hävdar att min 50% tjänst berättigar SGI 80% av 50%. Det är under arbete med handläggningstid hos FK nu. Det innebär i praktiken att jag inte skulle få sjuklön eller ersättning för vab.
Det stressar mig inte så mycket. Inte de bra veckorna med balans iaf. De sämre veckorna med mycket stress och lite återhämtning är det värre. Fast det fungerar lite som ett wake up call också: Nu är du här i verkligheten, det är skarpt läge och du måste skapa tid för återhämtning annars blir du utmattad igen.
Och jag lyckas gång på gång skapa tid för återhämtning. Jag lyckas vara min egen bästa vän de flesta ggr. Jag är medveten om när jag tänker kritiserande tankar om mig själv. Och kan vara medveten i det. Acceptera och släppa. Och kan jag inte släppa på en gång, så kan jag oftast det inom en dag i alla fall.
Jag syr, broderar och städar här hemma. Jag är med ungarna. Katten får sig en klapp då och då. Sambon med. Men lite för lite kroppskontakt för oss tycker jag. Vi kan bli bättre på att vardagskramas och prioritera lite tillsammanstid också.
Fröken F
Jag jobbar 50 % på det jobbet jag fick i juni, det blir ca 18,5 timmar i veckan fördelat på tre dagar. Utöver det jobbar jag på timmar 3h varannan vecka ibland varje vecka. Jag sköter för det mesta lämningen av barnen på förskolan och skolan som ligger inom en radie på 10 min från hemmet. Jag har då som rutin att gå en timme i spåret efter lämning.
Mindfullness eller medveten närvaro och omtanke om mig själv är två änglar som sitter på varsin axel hos mig. De skapar jämnvikt till kontrollbehovet, stressen och uppvarvningen som kommer utav arbetsflow.
Jag tycker det är roligt att arbeta igen. På riktigt trodde jag aldrig att jag skulle känna arbetsglädje mer. Jag är väldigt glad för det. Samtidigt sätter det press på mig att prioritera återhämtning. Att bli sjuk igen är inget jag vill eller har råd nu. Driver just nu ett överklagande med FK som beslutat att jag inte har rätt till SGI. Men jag hävdar att min 50% tjänst berättigar SGI 80% av 50%. Det är under arbete med handläggningstid hos FK nu. Det innebär i praktiken att jag inte skulle få sjuklön eller ersättning för vab.
Det stressar mig inte så mycket. Inte de bra veckorna med balans iaf. De sämre veckorna med mycket stress och lite återhämtning är det värre. Fast det fungerar lite som ett wake up call också: Nu är du här i verkligheten, det är skarpt läge och du måste skapa tid för återhämtning annars blir du utmattad igen.
Och jag lyckas gång på gång skapa tid för återhämtning. Jag lyckas vara min egen bästa vän de flesta ggr. Jag är medveten om när jag tänker kritiserande tankar om mig själv. Och kan vara medveten i det. Acceptera och släppa. Och kan jag inte släppa på en gång, så kan jag oftast det inom en dag i alla fall.
Jag syr, broderar och städar här hemma. Jag är med ungarna. Katten får sig en klapp då och då. Sambon med. Men lite för lite kroppskontakt för oss tycker jag. Vi kan bli bättre på att vardagskramas och prioritera lite tillsammanstid också.
Fröken F
Kommentarer