Jag har en plan

Av -
De senaste dagarna har verkligen varit tuffa för mig och min utmattningsskadade hjärna. Men allt föll ändå på plats igår, ja kanske inte allt men mycket. Efter panikångestattacker, gråt och panik så skrev jag ändå i ett samlat tillstånd på anställningspapper för ett tremånaders vikariat. Personen i fråga var mycket vänligare än dagen innan i telefon. Och jag träffade chefen som jag pratat med tidigare som upprepade att det inte är några problem att ta föräldraledigt de två veckorna det handlar om och att hon vill anställa mig som vikarie inte som timvikarie.

Några cigaretter senare landade jag i känslan av att fuldansa sig fram i livet just nu. Och att det är okej. Denna stress har fått mig att börja smygröka igen. Men inte varje dag, och kommer inte tillåta mig att bli beroende. Konstigt nog blir jag lugn av bara vetskapen att det finns ett paket här hemma. Det räcker ibland att tänka på det.

Jag fick tid till psykosociala teamet nästa vecka. En person som under sommaren kommer kunna följa mig och stötta mig på telefon medan jag hemma läser boken: Tid att Leva, som är en strukturerad manualbok för oss stresskänsliga. Detta upplägg känns så bra att jag bestämde mig för att avvakta att ringa läkaren. De finns ju alltid där.

Nu motar vi Olle i grind på annat sätt.

Jag kör mindfullness igen, ibland flera ggr om dagen. Jag har hittat gratisövningar jag gillar på Stresscoachen.nu. Snart kommer jag få en bollväst och ett bolltäcke utskrivet från VC också, längtar.

Plan ö är att höja medicinen.

Det är okej att krascha, falla och tappa fotfästet. Det händer inte så mycket mer än att man blir trött, ledsen och rädd. Världen går inte under för det. När jag kommer upp igen finns ni där som innan, min familj, mina vänner. Katten.

Fröken F


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Inte i kontakt med känslolivet

Av -
Pendlar mellan avstängdhet, stark ångest och nedstämdhet. Där avstängdhet är normaltillståndet. Väntar på en reaktion på allt som varit. Förstår av symptom i kroppen att avstängdheten inte ska förväxlas med att allt är bra. Tänker på vad jag fick lära mig under stressbehandlingen. Att vårt känsloliv är som en hand där fingrarna symboliserar de olika känslorna. Slutar man tillåta sig att känna en känsla så haltar tillslut även de andra. Fortsätter man så lever man tillslut avstängd med liten förmåga att känna känslor på riktigt, genuin glädje, ordentlig ledsenhet, brinnande ilska. Och jag tror jag skulle bli bitter.  Jag får panik av att vara själv, när min sambo inte är hemma. Nu när han är hemma och avlastar kan jag ta hand om mig själv bättre igen & har inte känt mig galet trött eller nedstämd. Håller mig själv inom ramen som inte äventyrar min hälsa.  Att han är hemma är en investering i vår familj så som en renovering av huset är. Och jag hoppas sjukskrivningen blir förlängd. V
Läs mer

Halvtid fram till oktober

Av -
Jag skrev på för månadsanställning till 31/10 på 50 %. Som jag befarade ville chefen att jag skulle skriva på för 75% men jag stod på mig och beskrev hur jag tänker och känner. Att det är skillnad på att jobba 50% och välja att lägga på en växel än att jobba 75% och vara tvungen att lägga på en växel + ytterligare ett arbetspass till i veckan. Nu kan jag dra mig undan med gott samvete när jag är trött och landa i min 50% tjänst. Jag fick över henne på min sida. Ny diskussion kommer ske i samband med att tjänsten går ut i höst. Efter vissa arbetspass tar det 2 dagar för mig att komma ner i varv. Eftersom vi har ett barn i behov av särskilt stöd tar detta också kraft från oss föräldrar på så många plan. Han är väldens mest underbara lilla pojke och vi älskar honom precis för den han är. Men när orken tryter så händer saker som skapar ännu mer arbete. Imorse tvättade jag alla sängkläder igen för 2 ggr på en vecka för att avföring läkt från blöjan och han kladdat med den. Skönt uppvakn
Läs mer

jobb och framtid

Av -
Nästa vecka har jag samtal med chefen. Min månadsanställning löper ut sista juni men kommer troligtvis att bli erbjuden en tillsvidare tjänst. Jag trivs väldigt bra med att jobba halvtid och varje vecka balanserar jag på gränsen för vad som är bra för mig. För även om jag jobbar halvtid, blir det alltid lite mer och i engagemang ligger jag ändå på 100 %. Det fungerar för mig för jag får återhämtning de dagar jag inte jobbar. Jag är rädd för att ta diskussionen med min chef då jag nästan förväntar mig av henne att hon kommer  försöka pressa mig att gå upp i tid. Tillsvidare tjänster är alltid på 100 % och då ska jag i så fall tacka ja till hundra men sedan ansöka om att få gå ner i tid. Kommunen strävar efter att alla ska jobba heltid. Men jag kan inte det utan att på riktigt äventyra min hälsa. Trots att det gått 4 år sedan min krasch så måste jag sova på dagtid för att orka med. Har jag för mycket stimuli runt mig blir jag så trött. Jag kan inte ens sitta upp. Jag lägger mig under
Läs mer