Intervju

På näst intill årsdagen av den sämsta tiden i mitt liv ska jag imorgon på intervju. Jag har sökt ett jobb som ledsagare/avlösare för barn och ungdomar. Jag är inte så nervös, men jag biter på läpparna och vill äta hela tiden - så kroppen är nog nervös. Jag pendlar mellan skräck och spänning och försöker att inte föreställa mig varken intervjun eller framtida arbetet. Jag är där jag är - i nuet. Jag är ödmjuk mot mig själv samtidigt som jag pushar mig framåt i maklig takt. Jag är redo. och ja det är läskigt. Det är okej liksom. Det är klart det är okej. Jag sitter och kramar mig själv i min famn. Jag är min bästa vän.

Fröken F

Tillägg: Säger till sambon att medvetandet inte hänger med kroppen alltid. Jag säger att jag inte är nervös, men jag biter på mina läppar och vill äta hela tiden. Han säger ja och du har inte tid att sitta ner och äta innan du vill tillbaka till soffan och du har varit arg på mig hela dagen. Ja, jag är nog lite nervös. Han: Nog?

Kommentarer

Tant H sa…
Det kommer att gå så bra tror jag. Har lite att berätta för dig om utredningen jag gjort och överläkarens önskan gällande sjukskrivning. Vi hörs.Kram.

Populära inlägg i den här bloggen

Inte i kontakt med känslolivet

Halvtid fram till oktober

jobb och framtid