Nedtrappning, återhämtning och recovery

Nej det där med att trappa ner medicinen har jag lagt på hyllan. Jag mår för bra på den för att våga äventyra mitt eget mående. Nog är det så att jag har andra strategier nu och jag borde kunna må så här även utan medicin. Men jag vågar helt enkelt inte försöka.

Idag hade jag en dag då jag hade alldeles för mycket aktiviteter och det tog ut sin rätt. Jag sov 2 timmar efter middagen som sambon fick köpa med sig hem från arbetet. Men jag kunde ändå gå upp sen för att lägga lillkillen och för att yoga 15 min. Ja, det blev lite för mycket idag. Trots det hade jag en bra balans på återhämtande aktiviteter också.

Fortfarande får jag dock påminna mig om att gå i makligt tempo i skogen, att inte stressa. Att det är okej att stanna och njuta och bara andas. Och att ibland inte gå längre rundor när min hjärna säger till mig att passa på att gå powerwalk och långa rundan - när det inte passar sig och är direkt skadligt. Då går jag kortare och långsammare. Och jag gör det nu utan att få skuld och skamkänslor.

Jag har lärt mig att det jag tänker inte alltid är rätt eller sanning. Att jag ibland måste göra tvärt emot för att kroppen signalerar om något helt annat.

Jag lär mig så mycket eftersom jag numera orkar ta in ljudböcker igen. Senaste boken jag läste var En syster i mitt hus av Linda Olsson. Så bra om livet och föreställningar om andra människor och om vad som egentligen är sanning. Hon skrev något bra om att lägga fokus på att förstå sina egna tankar istället för att försöka förstå vad andra tänker. Den gillade jag. Den behövde jag. Jag trillar tillbaka ibland.

Jag har rest några dagar förra veckan och det var energi för själen. Jag har pratat mitt andra språk. Fantastiskt hur det kommer tillbaka när jag är på besök. En resa längs memory lane med ett stort smil på läpparna.

Hälsningar Fröken F

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Personlighet

Kvällsångest

Ångestpåslag