Nytt tema

Hahaha ja det var kul med en uppfräschning av bloggen, men inte när jag inte hittade hur jag skulle komma "in i bloggen" för att kunna skriva inlägg.... Nu går jag in via kommentarsfältet där jag klickar på lägg till kommentar och sedan på ikonen Blogger.

Är det någon som har ett smidigare sätt?

Idag var första tillfället av fem på TAKK, Tecken som stöd för kommunikation på habiliteringsmottagningen. Vi var där hela familjen och jag kan säga att det var mycket imponerande hur vår femåring snappade upp de olika tecknen. Vi hade faktiskt roligt tillsammans och det kändes enkelt och spännande. Vi lärde oss tecken som har med matsituationen att göra.

TAKK är bra för barns språkutveckling. Särskilt för barn som har svårt med finmotoriken som krävs för att kunna formulera ord. Ofta tecknar de barnen tidigare innan de kan kommunicera muntligt. När orden väl kommer brukar de allra flesta byta ut de mot tecknen. Vi får se hur det kommer gå för vår son men det känns fint att vara förberedda och vi tecknar redan nu med honom för att ge honom fler sätt att uttrycka sig på.

När jag kom ut från utbildning kände jag den bekanta hjärntröttheten komma krypande, den som jag inte känt på nästan ett år, eftersom jag inte varit i situationer där jag behövt anstränga mig så. Jag var som bedövad i huvudet. I bilen på väg till dotterns teaterlektion blundade jag lite och vilade så gått det gick med en halvt hysterisk bebis.

Tisdagarna kommer inte vara optimala för oss framöver. Men så länge TAKK utbildningen pågår kommer vi behöva maxa vår energi för att hinna köra dottern till teatern. Vi går en kvart tidigare för att inte behöva stressa som hundar. Men den inre stressen finns där ändå. Sedan återhämtning.

Efter att jag suttit och ammat i bilen köpte sambon kaffe till mig och sig själv och jag gick en promenad i ett vräkigt villaområde i närheten och sambon hängde utanför teatern och pratade med vår kompis vars son också går där. Solen sken, vinden ven och luftade varma fötter genom tyget på promenadskorna. Kaffe to go och brutna tak och rundade pelare... USA? näää, sörmländsk landsbygd.

Jag vill också berätta en anekdot om hur knäppt det kan bli när hjärnan inte kopplar lika fort som förut. Härom veckan var jag och min sambo på konsert och under föreställningen var jag tvungen att gå på toaletten. I ärlighetens namn hade jag så förbannat ont i hela kroppen av att stå i samma ställning så länge så jag det var nödvändigt att röra på mig mer än att flytta tyngd från en fot till en annan.

Jag såg skylten med toaletterna, herr, dam och handicap. Öppnade en dörr, klev in. Registrerade en pissoar till höger och små toaletter rakt fram. Före utmattningen hade jag givetvis vänt i dörren och insett att jag gått fel. Nu tänkte jag, det var modernt och fortsatte in i en av de små toaletterna.

Väl där inne började jag tänka lite mer och inser att jag nog (inte med full säkerhet) gått in i herrarnas istället för damernas. Jag börjar fundera på varför personalen inte stoppade mig som stod några meter från dörren. Jag börjar skämmas. Men herregud tänker jag. Tur att jag var/är ensam på toan. Väl ute i konserthallen igen så är det enda jag kan tänka på att jag gick fel och börjar känna mig lite äcklig. Som jag vill tvätta mig noggrant. Som om det är killbaciller på toan som är farliga... Ja ni hör hur det låter.....

I bilen hem berättar jag för min sambo som skrattar åt min tokighet och jag kan också skratta och äckelkänslorna försvinner för denna gång. Men känslan av att göra fel, att inte göra det som förväntas  sitter kvar. En lärdom blir tydlig - träna på att vara lite tokig. Träna mer på att vara lite "fel". Jag tänker på min mormor som verkligen kunde vara tokig men aldrig med mening att såra. Men herregud så hon kunde skämma ut sig, men jag tror inte hon gick och kände ångest för det. Hon viftade bort det.

Mer tillåtande attityd till mig själv framöver och utnyttja det dåliga minnet till att förlåta mig själv och andra. Släppa, acceptera och vara en lök. Länge leve löken!

Kram på er!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Inte i kontakt med känslolivet

Halvtid fram till oktober

jobb och framtid