En mammas kärlek

Det här inlägget ska handla Kärleken till mina barn. Den kärleken är den renaste och mest självklara. Ibland är jag rädd för vad jag kommer ge mina barn, vad är det de kommer minnas som vuxna som ser tillbaka på sin barndomstid. Men för det mesta känns mammarollen som den mest naturliga i hela världen. Två händer i mina, era kinder mot min. Små små hjärtan som dunkar i närheten av mitt.

Jag försöker ge er mod och självkänsla. Jag försöker ge er ett språk för känslor. Ett hjärta av guld och godhet. Mod att kunna gråta, mod att vara sig själv. Mod att våga älska. Att vara närvarande.

Min kärlek till er har inga gränser. Den kräver inga motprestationer och inga prestationer alls faktiskt. Ni är mitt kött, mitt blod, ni har levat i min mage. Jag har burit er med omsorg och stolthet. Så kommer jag bära er resten av mitt liv i mitt hjärta. Med omsorg och med stolthet. Jag kommer berätta det för er, flera gånger om.

Kommer det en dag när ni funderar på barndomens frågetecken kommer jag finnas där för att hjälpa att bena ut dom. Jag kommer inte skuldbelägga er. Jag kommer inte ta det personligt. För jag vet att vår kärlek är äkta och vi har gjort så gott vi kan, jag har gjort så gott jag kan. Jag kommer fortsätta göra så gott jag kan. Jag kommer kunna ge er pusselbitar som saknas. Jag kommer kunna berätta om den tiden då jag var sjuk och hur det kanske blev för er. Eller andra episoder av ert liv som ännu inte har hänt.

Ni är mina allra käraste barn. Och min kärlek till er har inga gränser. Om jag en dag inte förstår mig på er - så kommer jag aldrig lägga skulden hos er. Och jag kommer aldrig ge upp er. Min kärlek kommer alltid finnas bakom ryggen på er. När ni står inför svårigheter kan jag hålla er i handen. Kanske fysiskt, kanske inte. Hur som helst så finns jag här för alltid. Så länge jag finns på denna jord och i livet efter detta ska jag se efter er - om ni tillåter mig.

Er mamma

Kommentarer

Så himla vackert. Det där kämpar jag också för, just samma mål, du lyckades dock sätta orden precis rätt på ett sätt jag inte själv lyckats formulera det. KRAM KRAM KRAM du är en toppenmamma!

Populära inlägg i den här bloggen

Inte i kontakt med känslolivet

Halvtid fram till oktober

jobb och framtid