Min utmattning

Min utmattning tar idag inte längre all plats i mitt liv. Jag påverkas av den det gör jag och sviterna av den är verkligen signifikanta men den är inte hela mig, den upptar inte hela min vardag längre. Och det är galet skönt. 

Jag har ett skönt vardagslunk med familjeliv och återhämtning. Jag gör sociala aktiviteter och jag bokar av sociala aktiviteter. Jag tar dagar i sängen när det behövs och jag ödslar inte energi på varför det är som det är utan accepterar att det är som det är. Jag försöker heller inte kontrollera att det är som det är, utan acceptera att jag inte kan kontrollera att det är som det är. 

Hoppas ni hänger med på skillnaden. 

Livet händer och det är rätt lite vi kan kontrollera, det gäller att hänga med så gått det går. 

Just nu tecknas min vardag av kärlek i kubik, kärlek till min sambo, kärlek till min fina dotter och kärlek till min fina son. Kärlek till människor i allmänt. Ett förlåtande förhållningssätt. Lite manána manána, det mesta löser sig. Vi är här och nu och här och nu har vi det bra.



Kommentarer

Låter underbart och klokt. Alla behöver lite manána manána i sitt liv :) Och acceptans är guldskatten man inte visste fanns, som man inte visste man måste gräva genom skit för att finna. Men vilken guldgruva. Kör nån sorts 50 shades of acceptans här hemma just nu haha men gud vad det hjälper att försöka acceptera alla motgångar och inte köpa "nu borde det ha vänt" snacket från närstående.
Tant H sa…
Underbart,känner igen mig. Det som var stora saker innan utmattningen betyder inte så mycket längre. Livet går inte att kontrollera, men har ägnat så mycket tid och tankekraft till att försöka, suck.

Jag känner att jag blivit frisk på ett sunt sätt. Tar jag i för mycket får jag betala för det med trötthet och en känsla av energifattigdom. Men jag trivs med det, är bra för själen och ett mycket trevligare liv. Har börjat pysslat med olika kreativa projekt vilket jag inte gjort sedan barnen var små. Det är ett viktigt tecken på att jag har en behaglig lunk i livet.

Undrar hur du har det 27 april,passar det att vi kommer då? Kramar
Linnea sa…
Jag förstår hur du menar och det är väldigt fint att läsa! Det är ju en väldigt stor skillnad att uppleva att det ändå går att acceptera det som hör till utmattningen istället för att kämpa emot ❤ Stor kram

Populära inlägg i den här bloggen

Personlighet

Kvällsångest

Dermatillomani