Om Skuld/dåligt samvete och ev fortsatt sjukskrivning

Jag är sjukskriven till den 20 januari och min sambo börjar förbereda sig på att återgå till arbetet i viss mån, absolut inte till 100 procent. Jag mår bättre absolut. Men min energinivå är fortfarande inte full. Igår var jag hemma med minstingen ensam från 15:30-21:30 och det gick bra under tiden. Även om jag tryckte undan en viss panik, känner mig inte alls lika säker på min förmåga som jag gjorde med mitt första barn. Tänker en massa negativa tankar att jag inte stimulerar honom tillräckligt, att jag bara stoppar in bröstet så fort han låter, att jag är mer frånvarande och att han far illa av det. Samtidigt tänker jag att jag gör så gott jag kan. Igår satt jag på golvet med honom i nästan alla de timmar vi var ensamma och ja jag hade teven på, kollade på 3 säsongen av SKAM på svtplay. Men jag var närvarande också, lekte med en liten gris och busade. Men jag får honom inte att skratta som min sambo får. Jag bjuder på ett kort. Så glad för hans framsteg. <3 att han nu upptänkt vad han ska ha händerna till.

Elis håller i sin gris 😍🙏🏽

Det dåliga samvetet har också att göra med hur min dotter mått under det här året då jag spenderat mycket tid i sängen. en i nätverket sa att det att min dotter inte velat åka iväg till nätverket lika mycket berodde på att hon ville vara hemma och se efter mig. Så hade jag inte tänkt men det kan absolut vara så. Jag trodde det berodde på att jag var gravid och att hon var orolig för att gå miste om något och att hon på grund av graviditeten var extra mammig. Jag vet att släktingen inte menade att såra mig men jag började ändå känna skuld. 

Jag vet dock att jag är sjuk och inte kan rå för det. Men när det kommer till ens barn vill man ge dom guld och gröna skogar hela tiden även och att rusta dom för livet handlar om så mycket mer än att bara ge glädje och kärlek. Jag försöker ge dom tillåtelse till att känna och utrycka alla känslor och stärka dom i att hitta egna lösningar istället för att servera dom. Men i slutändan fixar jag såklart om det behövs.

Så tillbaka till början av var detta inlägg skulle handla om. 

När vet man att man är tillräckligt frisk för att börja friskskriva sig?  

Svara gärna hur ni tänker i kommentarsfältet.

Jag kan inte förbereda mig på att min sambo ska börja jobba 25%. Jag kan inte se hur det ska fungera.  Även om jag fixar mer så kräver jag också mer återhämtning. Jag tror inte bara jag är rädd för att han ska börja jobba, jag tror inte jag är redo. 

Men till syvenne och sist är det inte jag som bestämmer. 



Kommentarer

Om vi bortser från det vi inte kan påverka i vissa fall (som t.ex Försäkringskassan som plötsligt tycker man borde vara frisk eller om läkaren börjar backa) och utgår från att allt flyter på och du själv sätter tempot... Då har jag några tankar.

Man ska fundera på att friskskriva sig när man är sugen på en förändring. När man fått marinera en liten stund i känslan av att "shit vad bra det här känns" istället för att med dåligt samvete kasta sig in i framtiden bara för att man inte längre mår totalt ap-skit.

Känslan att vara lite rädd när man sätter i gång tror jag inte man kommer ifrån, men det lindras om man känner sig stark nog. Är man mest rädd, och änglig, och gör det för att "det borde vara dags nu"... då ska man nog fundera lite till.

Personligen tänker jag att du förtjänar marinera i det som funkar en stund till. Och sen när det börjar klia lite i dig att nääe nu är det kanske dags för en förändring... ja då är du redo för en liten förändring.

Men det finns inga "borde". Det är som det är, och ibland får man sitta still i båten och njuta av att inte må totalskit och brottas med det dåliga samvetet över att man går runt och mår bra helt plötsligt... Men det är precis det du jobbat för. Och förtjänar.

Och är det nytt så är det extra skört, så se till att det inte är alldeles nytt innan du ökar pressen på dig själv. Det är mina råd :) KRAM!!
Hej gumman! En fråga sommegentligen inte Hr med detta inlägget att göra men jag läste ett av dina tidigare inlägg att du har brusreducerande hörlurar? Hjärlper dom? Jag har bara öronproppar men känner att jag nog kommer behöva ta ytterligare ett steg mot aktiv bbrusreducering för att kunna jobba framöver, ljud sänker mig totalt! Vilka använder du och tycker dom är bra? KRAM
Fröken F sa…
Hej! De heter quiet comfort 25 bose och jag skulle inte överleva utan dem. Brusreduceringen är batteridriven så ska man använda dem mycket kanske det är bra med uppladdningsbara batterier. Kram
Tant H sa…
Ja, när vet man att man är tillräckligt frisk för att friskskriva sig. Funderar dagligen på den frågan, kommer det plötsligt eller ....
Jag ska arbeta 75% sedan den 3 januari. Steget från 50% till 75% känns enormt. Har hittills tagit semester en dag i veckan för att orka. Jag mår mesta tiden ganska bra så för mig är det inte mående det handlar om för tillfället, utan bristen på energi. Har ätit lunch på jobbet, mycket folk och prat vilket jag blir helt slut av.
Klientbesök går bra men orkar inte ha det varje dag.Mina behov av struktur och förutsägbarhet är livsviktiga för att jag ska klara av att arbeta. Har skrivit veckoschema till min chef om vilka arbetsuppgifter jag kan ha. Har jag besök ena dagen dokumenterar jag dagen därpå. Min arbetsförmåga är inte 75% men som sagt det är inte jag som bestämmer.Har nästa månad varit sjukskriven ett år, ska ansöka hos FK om förlängd sjukskrivning. Kan på inga villkor öka på tiden. Jag undrar mycket om jag någonsin kommer att få en arbetsförmåga på 100%. Tänker aldrig mer arbeta så mycket men så länge jag har denna enorma trötthet och energilöshet anser jag mig inte frisk och då ska man vara sjukskriven. Det är en annan sak om den dagen kommer då jag kan välja och själv bestämma att jag ska gå ner i tid.Min läkare vet vad det handlar om och tycker det är otroligt att jag kan arbeta så mycket som jag gör utifrån hur dålig jag varit.

Många kramar. Föresten jag tror att alla små barn tycker att pappa är roligare att leka med än med mamma. Mitt tvååriga barnbarn vill inte prata med mig i telefon bara med sin farfar. Han blir jätte tjurig om det inte är farfar som svara då han ringer.Men när han ska sova då är det jag som ska ligga brevid honom.
Maria sa…
Jag tror att man oftare går tillbaka för tidigt än att man är hemma för länge. Pressen finns ju där runtomkring. Från försäkringskassan, chefer. Jag tror på att känna in sig själv och ge sig själv den tid man behöver - det är ju bara du som kan veta hur du mår. Sen har man ju alltid rätt att backa. Försöker man och det inte fungerar så får man gå tillbaka ett steg. Ge det mera tid. Önskar dig lycka till!
Ja det var dom jag kollade på, och fick tips om! Hmmm kanske skulle satsa på ett par? Dom är rätt dyra men samtidigt - är man hjärntrött så är man. Och det verkar sååå skönt att kunna stänga ute alla ljud (och de ser ju coola ut på kuppen!). Tack! KRAM

Populära inlägg i den här bloggen

Personlighet

Kvällsångest

Dermatillomani