Utmaning för den utmattade

Igår utmanade jag verkligen mig själv. Jag tog bilen, körde själv och i mörker den dryga halvtimmen till min jobbstad och gick på julfest med min enhet + 4-5 enheter till. Jag kom dit i bra tid men var väl i princip först på plats förutom festkommitten. Ingen la märke till mig så jag fick själv söka kontakt. Många tror jag inte ens reflekterat att jag varit borta i ett år. De hejade glatt. Andra visste och jag hade några fina genuina samtal. Festen inleddes med en quiz - och jag blev stressad men valde att inte vara så delaktig. Det var en stor utmaning för mig och det blev tydligt hur mina försvarsmekanismer väljer att arbeta nuförtiden.

Tacksam att jag längst ner i väskan hittade ett par gamla intorkade öronproppar som jag använde när någon allt för hög underhållning drog igång. Efter mat, prat och kaffe drog jag mig hemmåt. Nöjd med att ha kommit och umgåtts. Jag var där i ca 3 timmar. I bilen hem njöt jag av tystnaden, kände ett band av trötthet över ögonen och pannan. Började få känselbortfall runt munnen, tänkte är det så här det kommer vara framöver. Att jag kommer få huvudvärk, känselbortfall och så när jag ska börja jobba. 

Inatt vaknade jag vid fyra och kunde inte somna om trots att bebis somnade om, tillslut gick jag upp och tog två alvedon och satte på mig lurarna och lyssnade på spotifylista lugnande ljud för barn. Nästa ggr jag vaknade var kl 08 och jag hade sovit i en och en halv timme. Nu är klockan nio och jag ska snart gå upp. Jag får se hur denna dag blir. Vi ska på dotterns dansuppvisning och sedan får vi besök av släkt (vi kan vara oss själva med).

Hoppas ni får en fin lördag.

Kommentarer

Tant H sa…
Blir verkligen imponerad av dig. Är ingen enkel sak du gjort. Har också upplevt känslan av att många inte vet att jag varit borta från jobbet i nästan ett år. Kan tycka det är ganska skönt.Förstår att du blev helt slut efteråt.Men känns det inte samtidigt skönt att du tog dig dit?

Min sjukskrivning ordnade läkaren till, skrev ett nytt läkarintyg som FK beslutade att godkänna.Ska försöka arbeta 75% i januari,vet att jag inte klarar det fem dagar i veckan så jag kommer att ta en del semester.
Att arbeta 50% är helt lagom för mig, är helt slut om eftermiddagarna men det fungerar på jobbet.

Har fått en skada som gör att jag hela tiden tappar tråden. Hjärnan slocknar helt ner, vet inte vad jag ska säga det jag säger känns så betydelselöst så jag tappar helt bort orden , det blir helt tomt i huvudet.

Förhåller mig idag på ett helt annat sätt än tidigare, vägrar stressa, kommer sent på morgonen. Fikar en kort stund, har ännu inte ätit någon lunch på jobbet eller deltagit vid något APT. Ska jag orka så måste jag akta mig för mycket ljud och större sammanhang. Accepterar det och bryr mig inte om vad de andra eventuellt tycker och tänker.Begär inte att de ska förstå. Tar en dag i taget och ser tiden ann.
Många kramar

Fröken F sa…
Ja jag är glad att jag tog mig iväg. Man bygger upp murar genom att hålla sig borta. Gud vad jag känner igen det du beskriver med att hjärnan tappar tråden. Så är det väldigt ofta. Vad skönt att läkaren fixade till det!!! Och vad bra att du avstyrt julfirandet hos
Fröken F sa…
...dig så att du får gå bort och inte ta så mycket ansvar ❤ ser fram emot att träffa sig igen snart! Många kramar
Härligt att du kom iväg ändå och fick göra lite roligheter.

Jag åkte till jobbets julfest i fredags jag med, men vände hem efter första tallriken. Var väl där i 40 minuter bara innan jag reste mig och gick utan att säga något.

Tror jag hade kunnat klara det om jag inte fått så jobbiga besked från försäkringskassan den eftermiddagen.

Heja dig <3 Kram
Imponerande! Vilken kväll du hade och jag hoppas du idag mår ok! Kramar
Fröken F sa…
Linnea <3 <3 Heja dig du med. Läste om din pers nu. Kramar

Eva Tack! jag är stolt över att jag tog mig dit. Jag kan inte säga att jag hade kul men det var lite trevligt iaf.

Populära inlägg i den här bloggen

Inte i kontakt med känslolivet

Halvtid fram till oktober

jobb och framtid