God Jul?!?

Mina egna förberedelser inför julen har gått väldigt smidigt med pyssel och internet-shopping och mitt-i-veckan-på-förmiddagen-jul-shopping. Men någonstans på vägen gick jag in i gamla hjulspår för att organisera upp ett kaos som blev när 8 personer chattade om julens förberedelser.

 När ingen längre mindes vad som var bestämt och samma frågor kom om och om igen, fick det min irritation att pyra men främst min ångest att få fäste. Så jag gjorde ett evenemang istället. Men folk fortsatte chatten istället för att skriva och läsa i evenemanget - vilket jag blev onaturligt irriterad över, så mycket att jag faktiskt övervägde att radera konversationen/chatten för att tvinga folk att skriva i evenemanget istället. Sedan var det några som ordbajsade rejält så det plingade till hela fucking tiden i allas telefoner. 

Säg det kort och koncist har varit mitt motto länge.  

Om jag bara hållit mig på min kant och inte tagit något ansvar för att styra upp så hade jag inte blivit så irriterad och stressad. Nu verkar det som julklappsspelet får oväntade följder, några har köpt 2 presenter andra 1, Det var två från början men efter mängder med frågor (tjat i mina öron) om regler, spelet, hur många klappar man skulle köpa. Så blev det en klapp tillslut per person för att underlätta. Men det betyder att hälften köpt två och hälften köpt en. 

Och det är säkert mitt fel. Det känns alltid som mitt fel. Nu kommer det bli än mer tjat om det imorgon. Jag kommer få stänga in mig på toa och skrika det tysta desperata skriket och banka i den osynliga väggen. 

Men snälla ni lägg inte ansvar på en utmattad persons axlar- vill jag säga. Men jag vet att det var något jag själv tog på mig för att jag inte kunde stå ut med det mellanmänskliga kaoset, men jag har svårt att ta ansvar fullt ut...

Så nu har jag ångest, jag som haft sådan fin julefrid hela december. 

Suck.

Kommentarer

Tant H sa…
Gick i samma fälla. Slutade med att några blev helt utan julklappar i går, som väl var inget barn. Jag har känslan av att håller inte jag i saker och ting så blir det inget av något. Måste inse det motsatta, håller jag i saker och ting så blir det tok av allt. Hjärnan kollapsar.

Mitt beteende att vänta in i det sista med allt håller inte längre. Har varit ledig hela veckan före jul men först gör jag ingenting, sen gör jag ingenting och sen gör jag allt. Nu mera funkar inte det vilket blev en viktig läxa. Började drömma hemska stressdrömmar.

Ska försöka mig på att jobba 75% från 1 januari, känner press från försäkringskassan. Men är ytterst tveksam till att jag ska orka. Min sambo ska opereras den 3 januari så just nu försöker jag att inte tänka längre fram än till nyårsdagen. Tänker ofta ska det aldrig mer bli en vardaglig lunk utan en massa oro som inte går att påverka.

Många kramar
Det blev samma här, trots att jag gjort mitt bästa för att förhindra stressen. Slutade med att jag grälade med min man om julkvällarna och trots att vi firade hemma i min lilla familj, bara vi på julafton, så lyckades släkten lirka oss på besök på juldagen och sedan makens släkt annandag jul. Det var den julen: sittandes i bil med övertrötta ungar och rubbade rutiner. Det är ju jul fick jag höra. Som om det bör ingå. Men när man är jättetrött är rutinerna min käpp och rullstol, det som gör att jag överhuvudtaget känner det funkar. Ingen stor sak för en släkting som ser ett gråtande barn, men för mamman som får två kardborreungar klängandes på sig och inte minns om det ens sades en enda mening till en vuxen person och som skippade kaffet för magen gjorde så ont så hade jag LÄTT sluppit. Nu är skiten över är allt jag kan känna. Men på julafton var barnen glada, det värmer.
Fröken F sa…
Tant H - vilken bra insikt, den snor jag :) Jag känner igen den känslan - om inte jag då blir det inget... Men det stämmer nog inte... Inte alltid iaf. Och just nu blir det bara pannkaka när jag ska organisera saker eftersom jag inte kan det längre. Jag kan inte tänka i flera led.

Jag håller alla tummar och tår att din mans operation går bra. Hör gärna av dig och berätta. Det är skit när återgången till arbetet bestäms av andra och inte av personen som faktiskt är sjuk....

Mrs Catglasses - Fyfan säger jag bara för jul... alla höga förväntningar och alla magplask. Alla krav, både yttre och inre. Och så bråk med sin man på det... Tur att det är ett år kvar till nästa! <3

Populära inlägg i den här bloggen

Personlighet

Kvällsångest

Dermatillomani