God Jul?!?
Mina egna förberedelser inför julen har gått väldigt smidigt med pyssel och internet-shopping och mitt-i-veckan-på-förmiddagen-jul-shopping. Men någonstans på vägen gick jag in i gamla hjulspår för att organisera upp ett kaos som blev när 8 personer chattade om julens förberedelser.
När ingen längre mindes vad som var bestämt och samma frågor kom om och om igen, fick det min irritation att pyra men främst min ångest att få fäste. Så jag gjorde ett evenemang istället. Men folk fortsatte chatten istället för att skriva och läsa i evenemanget - vilket jag blev onaturligt irriterad över, så mycket att jag faktiskt övervägde att radera konversationen/chatten för att tvinga folk att skriva i evenemanget istället. Sedan var det några som ordbajsade rejält så det plingade till hela fucking tiden i allas telefoner.
Säg det kort och koncist har varit mitt motto länge.
Om jag bara hållit mig på min kant och inte tagit något ansvar för att styra upp så hade jag inte blivit så irriterad och stressad. Nu verkar det som julklappsspelet får oväntade följder, några har köpt 2 presenter andra 1, Det var två från början men efter mängder med frågor (tjat i mina öron) om regler, spelet, hur många klappar man skulle köpa. Så blev det en klapp tillslut per person för att underlätta. Men det betyder att hälften köpt två och hälften köpt en.
Och det är säkert mitt fel. Det känns alltid som mitt fel. Nu kommer det bli än mer tjat om det imorgon. Jag kommer få stänga in mig på toa och skrika det tysta desperata skriket och banka i den osynliga väggen.
Men snälla ni lägg inte ansvar på en utmattad persons axlar- vill jag säga. Men jag vet att det var något jag själv tog på mig för att jag inte kunde stå ut med det mellanmänskliga kaoset, men jag har svårt att ta ansvar fullt ut...
Så nu har jag ångest, jag som haft sådan fin julefrid hela december.
Suck.
När ingen längre mindes vad som var bestämt och samma frågor kom om och om igen, fick det min irritation att pyra men främst min ångest att få fäste. Så jag gjorde ett evenemang istället. Men folk fortsatte chatten istället för att skriva och läsa i evenemanget - vilket jag blev onaturligt irriterad över, så mycket att jag faktiskt övervägde att radera konversationen/chatten för att tvinga folk att skriva i evenemanget istället. Sedan var det några som ordbajsade rejält så det plingade till hela fucking tiden i allas telefoner.
Säg det kort och koncist har varit mitt motto länge.
Om jag bara hållit mig på min kant och inte tagit något ansvar för att styra upp så hade jag inte blivit så irriterad och stressad. Nu verkar det som julklappsspelet får oväntade följder, några har köpt 2 presenter andra 1, Det var två från början men efter mängder med frågor (tjat i mina öron) om regler, spelet, hur många klappar man skulle köpa. Så blev det en klapp tillslut per person för att underlätta. Men det betyder att hälften köpt två och hälften köpt en.
Och det är säkert mitt fel. Det känns alltid som mitt fel. Nu kommer det bli än mer tjat om det imorgon. Jag kommer få stänga in mig på toa och skrika det tysta desperata skriket och banka i den osynliga väggen.
Men snälla ni lägg inte ansvar på en utmattad persons axlar- vill jag säga. Men jag vet att det var något jag själv tog på mig för att jag inte kunde stå ut med det mellanmänskliga kaoset, men jag har svårt att ta ansvar fullt ut...
Så nu har jag ångest, jag som haft sådan fin julefrid hela december.
Suck.
Kommentarer
Mitt beteende att vänta in i det sista med allt håller inte längre. Har varit ledig hela veckan före jul men först gör jag ingenting, sen gör jag ingenting och sen gör jag allt. Nu mera funkar inte det vilket blev en viktig läxa. Började drömma hemska stressdrömmar.
Ska försöka mig på att jobba 75% från 1 januari, känner press från försäkringskassan. Men är ytterst tveksam till att jag ska orka. Min sambo ska opereras den 3 januari så just nu försöker jag att inte tänka längre fram än till nyårsdagen. Tänker ofta ska det aldrig mer bli en vardaglig lunk utan en massa oro som inte går att påverka.
Många kramar
Jag håller alla tummar och tår att din mans operation går bra. Hör gärna av dig och berätta. Det är skit när återgången till arbetet bestäms av andra och inte av personen som faktiskt är sjuk....
Mrs Catglasses - Fyfan säger jag bara för jul... alla höga förväntningar och alla magplask. Alla krav, både yttre och inre. Och så bråk med sin man på det... Tur att det är ett år kvar till nästa! <3