Bästa medicinen

Att ha min sambo hemma på heltid har varit den bästa medicinen för mig. Nu är jag bland ljusare snår både känslomässigt och kroppsmässigt. Eftersom han gör det mesta där det krävs planering och passa tider orkar jag fler och fler påfrestande situationer. Jag har börjat yoga frekvent och märker enorm skillnad i kroppen, jag har inte lika ont. Jag blir oxå lugn och rensar skallen. Jag sover bättre. Nu är det inte jobbigt att komma igång. Nu längtar jag till nästa stund. Jag yogar oftast kl 22:30-23:10 ca men ibland även direkt efter en promenad. Känner mig starkare i bålen redan efter bara ett par veckor.

Igår kollade vi på en humorföreställning på tv med Lindström och ... ja nu står det still, Schyffert! Och jag skrattade så där förlösande och det kan jag säga det var länge sedan sist! Jag till och med nöffade. Den hade några höjdpunkter och då kände jag mig väldigt träffad. 

En stund med sambon skrattandes det gav positiv energi. En natt med bra sömn på det gjorde att jag orkade gå upp vid 8-tiden och äta frukost med min dotter. Lyssnade på theme songs från filmen trolls, dansade och mimade i köket. Sambon fick sovmorgon då vi 10:15 tog en kortare promenad och gjorde snögubbe innan vi gick in igen vid 11:30. 

Då tog sambon över båda barnen och jag gick och vilade/sov en timme. När jag kom upp gick han ut och skottade och åkte och handlade. Vid 14:30 tiden kom grannarna över på lek och fika. Och även om ljudnivån var hög och min hjärna vara på slow mode så fick jag positiv energi av att träffa dem.

Efter att de gick hem orkade jag med fin inspiration laga god mat. Blev verkligen en top tio rätt. Så gott! Kycking med zucchini, salladslök, paprika och mozzarella blandat med kokad färsk pasta. Mumsigt. 

Sambon hade egentid en timme innan han la dottern och jag kollade på handbolls EM. Nu är denna dag slut och jag ligger nöjd och trött i min säng. Jag är stolt att vi båda får till egentid med en 4 månaders och en 4, snart 5 åring, vi får båda återhämtning. 

Kram! 

Kommentarer

Så så kloka ni är som ser till att få återhämtningen!!! Tänk om jag hade förstått det i tid. Idag på bloggen skriver jag om att man kan stoppa i tid om man bara tar varningssignalerna på allvar. Skriver om KEDS-testet. Kram
Tant H sa…
Underbar läsning, otroligt hur bra ni får till det. Ett stort grattis.

Jag har fått ett extra bekymmer sjukkassan godkänner inte sjukskrivning längre, fick besked i fredags. Kommer att ta ut semester under december, sen vet jag inte hur jag ska göra. Klarar fortfarande knappt av att jobba 4 timmar om dagen fem dagar i veckan. Måste vila minst en timme varje eftermiddag. Heltid är omöjligt, rädd för att bli sjuk igen. Jag mår bra, men är så otroligt trött och har fortfarande jobbig kognetiv påverkan som gör mig helt slut. Vilan behöver jag även då jag är ledig, klarar inte att hålla mig upprätt en hel dag. Orkar inte tänka på hur jag ska göra framöver. Kommer att gå ner i tid men det känns inte som lösningen så länge som jag är som jag är.
Fröken F sa…
Tack Eva ja vi lärde oss den hådrda vägen! Tack för tipset ska läsa! Kram
Fröken F sa…
Tack Tant H! Men fy alla sjukskrivnas mardröm! Vad säger din läkare då? Går det att överklaga? Vad är deras motivering? Kram
Tant H sa…
Jag har telefontid med läkaren i morgon hoppas jag får mer klarhet efter samtalet. Ska begära att hon gör en komplettering i läkarintyget. Försäkringskassan har varit bra fram till nu.Har varit sjuk snart ett år och då ska man inte vara sjuk längre enligt deras regelverk. Klarar jag inte av att arbeta heltid så betraktar de mid som arbetslös och hänvisar till arbetsgivaren eller arbetsförmedlingen. Handläggaren undrade om Samhall kan vara en lösning.Jag har svårt att ta honom på allvar, problemet är ju att jag inte har arbetsförmåga 8 timmar per dag oavsett var jag arbetar.Det gick inte att få honom att förstå, han hänvisar hela tiden till regelverket. Sa att jag också arbetar med regelverk och att det är en anledning till att jag blev svårt sjuk och fortfarande har svåra sviter.Att arbeta med regelverk och inte se människorna maler sakta men säkert ner alla människor, både de som drabbas och de som arbetar med det.

Fick även reda på att är man sjukskriven på hel eller deltid över att år har man inte någon semesterlönegrund, vet inte, men det måste väl innebära att man inte har rätt till betald semester.

Beskedet jag fick från försäkringskassan har inte gjort mig piggare. Jag arbetar halvtid och måste fortsätta med det för jag orkar inte mer. Måste vila varje eftermiddag för att samla energi, får väl ta med mig en säng till jobbet. Det är helt sjukt, frisk och rask efter ett år som sjuk är det som gäller.
Vilket upplyftande inlägg! Så härligt med lite skratt och dans i livet. Tänk att det kan komma tillbaka även efter mörka och tunga perioder. Livet går upp och det går ner :) kram

Populära inlägg i den här bloggen

Inte i kontakt med känslolivet

Halvtid fram till oktober

jobb och framtid