Mamma och hjärntrött

Här om dagen hade min dotter namnsdag och fick således en pusselbok från tv-programmet Labyrint. Hon ville givetvis direkt öppna den och pyssla på. Jag satt med till en början med min sambo då sonen sov. Dem tre musketörerna hade mys. Sedan kom en uppgift där man skulle med hjälp av klistermärken ta sig fram i en labyrint. Och min hjärna bara:

___________________________ AAAAAAAH ___________________ förstår inte hur____ orkar inte ________ kan inte _________ vill inte_____________


Så jag avlägsnade mig försiktigt och plockade upp mobilen. Sambon och dottern löste det men jag fick ångest på en gång för hur ska jag kunna hjälpa min dotter med uppgifter och så småningom läxor när min hjärna blir overloaded av enkla pysseluppgifter. 

Jag har ofta jättesvårt att formulera vad jag ska säga, tappar ord och kan inte förklara vad jag menar. Vilket resulterar i onödiga konflikter ibland. Jag blir så irriterad på mig själv att jag inte har tillgång till min hjärna längre på samma sätt. Det är långt mellan tanke och ord vissa dagar vilket gör att det är svårt att konversera andra på ett lätt och flytande sätt. 

Jag minns ytterst lite av vad andra säger till mig. Särskilt om jag är stressad eller uppe i varv. Kan bara göra en sak i taget och är jag uppe i varv då kan jag bara göra det. 

Min sambo frågar ofta om jag minns saker, "kommer du ihåg..." och 9 av 10 ggr kommer jag verkligen inte ihåg något. Det är helt blankt. Det är tragiskt att de senaste åren av vårt familjeliv till stor del är utraderat ur mitt minne. 

Jag är så glad i mina brusreducerande hörlurar de får min vardag att bli lättare. Jag vill inte gå och hyscha min dotter hela tiden. Hon har vant sig vid att jag har på mig dom ibland. Ljud är väldigt jobbigt för mig och vissa dagar står jag inte ut med några ljud utöver människorna jag bor med. 

Hoppas dock att hjärnan återhämtar sig... Tills dess är det bara att acceptera läget. 

Hoppas ni får en fin lördag.

Kommentarer

Eva Svärd - Blogg om utmattningssyndrom sa…
Känner så igen känslan när man känner sig blank! Min bonuspappa pratade för ett tag sedan om när han låg på IVA förra sommaren för att han punkterat lungan. VA??? Vilken panik! När min man och jag satte oss i bilen hem så sa jag "Snälla! Berätta för mig vad som hänt! Jag har ingen aning om att han varit dålig!" En fruktansvärd upplevelse! Men så är livet. Min läkare säger att det kommer bli bättre och jag väljer att försöka tro på det. KRAM
Fröken F sa…
Ja man får försöka tro på det. Skönt att inte vara ensam om det iaf. KRAM

Populära inlägg i den här bloggen

Inte i kontakt med känslolivet

Halvtid fram till oktober

jobb och framtid