Inte i kontakt med känslolivet

Pendlar mellan avstängdhet, stark ångest och nedstämdhet. Där avstängdhet är normaltillståndet. Väntar på en reaktion på allt som varit. Förstår av symptom i kroppen att avstängdheten inte ska förväxlas med att allt är bra. Tänker på vad jag fick lära mig under stressbehandlingen. Att vårt känsloliv är som en hand där fingrarna symboliserar de olika känslorna. Slutar man tillåta sig att känna en känsla så haltar tillslut även de andra. Fortsätter man så lever man tillslut avstängd med liten förmåga att känna känslor på riktigt, genuin glädje, ordentlig ledsenhet, brinnande ilska. Och jag tror jag skulle bli bitter. 

Jag får panik av att vara själv, när min sambo inte är hemma. Nu när han är hemma och avlastar kan jag ta hand om mig själv bättre igen & har inte känt mig galet trött eller nedstämd. Håller mig själv inom ramen som inte äventyrar min hälsa. 

Att han är hemma är en investering i vår familj så som en renovering av huset är. Och jag hoppas sjukskrivningen blir förlängd. Vi har träffat en psykolog tillsammans en gång och har bokat in två ggr till. Känns som en bra plan. Vi ska gå tillsammans det känns oxå bra.

Han är min anknytningsperson och det är med honom jag kan sluta vara avstängd så småningom. Sen har jag mina fantastiskavänner som kan bekräfta och som förstår mig. I relation till dom känner jag mig aldrig fel eller svår att förstå mig på. ❤️❤️. 

Har försiktig tillförsikt.

Kommentarer

Linnea sa…
❤️❤️❤️ Hoppas samtalen hjälper dig i allt det tunga. Styrkekram!

Populära inlägg i den här bloggen

Halvtid fram till oktober

jobb och framtid