Om att vänta på bebis

Jag var faktiskt inställd på att bebisen skulle komma i samma vecka som min förstfödda. Jag vet att det absolut inte fanns någon garanti för det. Nu är väntan så seg. När jag läser om tips så handlar det om att man ska leva på som vanligt och göra något varje dag. 

Men jag är också rädd för att åka iväg eller gå på längre promenader eftersom min sambo jobbar 45 min bort. Jag är inställd på att denna förlossning kommer gå snabbare än förra och är rädd för att inte hinna till det sjukhus jag vill föda på, det ligger ytterligare 40 min bort och åt motsatt håll som min sambos jobb. Jag ältar hur jag ska göra när det väl sätter igång och han är på jobbet. Därför tror jag väntan blir ännu mer olidlig. 

Jag vill inget hellre än att det ska sätta igång, men tänk om jag under en promenad får så kraftiga värkar att jag knappt tar mig hem eller om jag är på stan och inte kan ta bilen hem igen. Det gör att jag håller mig hemma, förutom dagis hämtning och lämning. 

Jag har sammandragningar, kraftigt tryck nedåt när jag står och går och ont i ryggen, men inget som håller i sig. Det kommer och går med för mycket tid emellan för att det skulle vara på gång. 

Allt är redo här hemma, vagnen står färdigbäddad i hallen, kläder är framplockade, sängen står vid min sida redo för bebis. Katten älskar att sova i babynestet nu, måste skaffa något liknande till henne. Men jag tror inte hon kommer trängas med bebisen sen. Blöjor, tvättlappar etc... amningskudde, väskan är packad och ligger i bilen, babyskyddet är fastsatt. Allt är klart, men bebisen kommer inte ut.... 

Gud vad vi längtar allihopa! 

Kommentarer

Vi är friska igen och P's utsättningssymptom är såååå mkt bättre han känner sig bättre än nånsin! Mao är vi backup darling! Bara ring!
Åh låter som en väntan om något :-) Klart du tänker på vad som händer om du går ut mm... Det är ju en naturlig skyddinstinkt - allt för att skydda bebis och din kropp. Men så fint av Mrs Catglasses att ställa upp! Det är ju perfekt! Så hinner din man komma ikapp på vägen i värsta fall. Åhhh är så spänd på lilla bebisen! Stor kram på dig!
Tant H sa…
Du vet plötsligt händer det. Sista veckorna upplevde jag som längre än de andra 8,5 månaderna. Men mycket snart är det över.Kramar
De sista veckorna tyckte jag också väntan var evighetslång. Försökte en massa knep, men inget fungerade, såklart. Han kom när han var färdig liksom! Vet att det är nästan omöjligt, men försök att vila och äta. Ladda upp, typ! Så har du nog snart bebisen hos dig! Kram!
Linnea sa…
ÅÅÅåååååh! Bebisen! Snart kommer den <3 Jag gick inte över långt med något barn (båda födda 4 dagar efter bf) men ändå...sista tiden öht. Att vara konstant beredd :-s Det går säkert finfint när det sätter igång! Massa pepp till dig superkvinna!!! :)
Fröken F sa…
<3 Tack allihopa, blir så rörd

Populära inlägg i den här bloggen

Inte i kontakt med känslolivet

Halvtid fram till oktober

jobb och framtid