Om att vänta på bebis
Jag var faktiskt inställd på att bebisen skulle komma i samma vecka som min förstfödda. Jag vet att det absolut inte fanns någon garanti för det. Nu är väntan så seg. När jag läser om tips så handlar det om att man ska leva på som vanligt och göra något varje dag.
Men jag är också rädd för att åka iväg eller gå på längre promenader eftersom min sambo jobbar 45 min bort. Jag är inställd på att denna förlossning kommer gå snabbare än förra och är rädd för att inte hinna till det sjukhus jag vill föda på, det ligger ytterligare 40 min bort och åt motsatt håll som min sambos jobb. Jag ältar hur jag ska göra när det väl sätter igång och han är på jobbet. Därför tror jag väntan blir ännu mer olidlig.
Jag vill inget hellre än att det ska sätta igång, men tänk om jag under en promenad får så kraftiga värkar att jag knappt tar mig hem eller om jag är på stan och inte kan ta bilen hem igen. Det gör att jag håller mig hemma, förutom dagis hämtning och lämning.
Jag har sammandragningar, kraftigt tryck nedåt när jag står och går och ont i ryggen, men inget som håller i sig. Det kommer och går med för mycket tid emellan för att det skulle vara på gång.
Allt är redo här hemma, vagnen står färdigbäddad i hallen, kläder är framplockade, sängen står vid min sida redo för bebis. Katten älskar att sova i babynestet nu, måste skaffa något liknande till henne. Men jag tror inte hon kommer trängas med bebisen sen. Blöjor, tvättlappar etc... amningskudde, väskan är packad och ligger i bilen, babyskyddet är fastsatt. Allt är klart, men bebisen kommer inte ut....
Gud vad vi längtar allihopa!
Men jag är också rädd för att åka iväg eller gå på längre promenader eftersom min sambo jobbar 45 min bort. Jag är inställd på att denna förlossning kommer gå snabbare än förra och är rädd för att inte hinna till det sjukhus jag vill föda på, det ligger ytterligare 40 min bort och åt motsatt håll som min sambos jobb. Jag ältar hur jag ska göra när det väl sätter igång och han är på jobbet. Därför tror jag väntan blir ännu mer olidlig.
Jag vill inget hellre än att det ska sätta igång, men tänk om jag under en promenad får så kraftiga värkar att jag knappt tar mig hem eller om jag är på stan och inte kan ta bilen hem igen. Det gör att jag håller mig hemma, förutom dagis hämtning och lämning.
Jag har sammandragningar, kraftigt tryck nedåt när jag står och går och ont i ryggen, men inget som håller i sig. Det kommer och går med för mycket tid emellan för att det skulle vara på gång.
Allt är redo här hemma, vagnen står färdigbäddad i hallen, kläder är framplockade, sängen står vid min sida redo för bebis. Katten älskar att sova i babynestet nu, måste skaffa något liknande till henne. Men jag tror inte hon kommer trängas med bebisen sen. Blöjor, tvättlappar etc... amningskudde, väskan är packad och ligger i bilen, babyskyddet är fastsatt. Allt är klart, men bebisen kommer inte ut....
Gud vad vi längtar allihopa!
Kommentarer