Snårigt värre

Ibland känns denna sjukdom som ett snårigt snår av värsta sort. Ibland känns det som jag letar efter klargörande fakta för att öka begripligheten och kanske för att slippa acceptera att framtiden är oviss. Alldeles för många år kvar i arbetslivet utan att vara det minsta arbetsduglig.

När energin tar slut på två röda sekunder och jag måste lägga mig ner, vilket jobb skulle tillåta det? 

När min koncentrationsförmåga är mycket nedsatt och liksom mitt minne. I vilket jobb är inte dessa rätt viktiga egenskaper? 

Hålla flera bollar i luften - går inte
Ta tag i saker - mycket motigt
Svara i telefon - svårt fortf
Vara hjälpsam - jobbigt
Vara i större folksamlingar - enormt påfrestande
Höga ljud och skarpt ljus - vill jag helst undvika

Daglig verksamhet i ett rum med dov belysning?

Kommentarer

Eller stanna hemma och bli frisk innan du börjar jobba?! ;)
Känns som ett bättre alternativ än daglig verksamhet i ett rum med dov belysning!
Kram på dig!
Fröken F sa…
Att jag inte tänkte på det alternativet?!?! 😂😘 kram
Tant H sa…
Listan med svårigheter stämmer helt in på mig. Men jag är allt lite nyfiken på att försöka ändå.Det kanske går bättre än jag tror och funkar det inte är det ingen katastrof. Då får jag väl prova efter ett tag igen.
Jag känner inte för att vänta tills jag blir helt frisk för jag vet inte i dagsläget vad det innebär. Tycker att det är friskt att inte stå ut med det du har listat. Börjar jag stå ut med det så är jag väl sjuk igen.

Tycker det är behagligt att tillåta mig att tycka det är motigt att vara hjälpsam, att ha flera bollar i luften, att inte stå ut med mycket folk,höga ljud och starkt ljus. Tror aldrig jag vill gilla eller stå ut med det igen. Däremot vill jag få tillbaka mer energi, inte bli så energilös.






Fröken F sa…
Intressanta tankar Tant H. Det är bra att du inte är rädd för att misslyckas och att du känner dig stark nog att stå emot den "norm" som finns i arbetslivet där den där listan är självklar. Alla ska kunna det som står på listan annars är man udda liksom eller rent av egoistisk. Det är det jag är så rädd för att att inte orka stå upp för mina behov. Att tillslut "bli som den de förväntar sig att jag ska vara" och då börja stå ut igen.

Populära inlägg i den här bloggen

Personlighet

Kvällsångest

Dermatillomani