Snårigt värre

Av -
Ibland känns denna sjukdom som ett snårigt snår av värsta sort. Ibland känns det som jag letar efter klargörande fakta för att öka begripligheten och kanske för att slippa acceptera att framtiden är oviss. Alldeles för många år kvar i arbetslivet utan att vara det minsta arbetsduglig.

När energin tar slut på två röda sekunder och jag måste lägga mig ner, vilket jobb skulle tillåta det? 

När min koncentrationsförmåga är mycket nedsatt och liksom mitt minne. I vilket jobb är inte dessa rätt viktiga egenskaper? 

Hålla flera bollar i luften - går inte
Ta tag i saker - mycket motigt
Svara i telefon - svårt fortf
Vara hjälpsam - jobbigt
Vara i större folksamlingar - enormt påfrestande
Höga ljud och skarpt ljus - vill jag helst undvika

Daglig verksamhet i ett rum med dov belysning?

Kommentarer

Tankar om utmattning sa…
Eller stanna hemma och bli frisk innan du börjar jobba?! ;)
Känns som ett bättre alternativ än daglig verksamhet i ett rum med dov belysning!
Kram på dig!
30 juli 2016 kl. 13:13
Fröken F sa…
Att jag inte tänkte på det alternativet?!?! 😂😘 kram
30 juli 2016 kl. 20:13
Tant H sa…
Listan med svårigheter stämmer helt in på mig. Men jag är allt lite nyfiken på att försöka ändå.Det kanske går bättre än jag tror och funkar det inte är det ingen katastrof. Då får jag väl prova efter ett tag igen.
Jag känner inte för att vänta tills jag blir helt frisk för jag vet inte i dagsläget vad det innebär. Tycker att det är friskt att inte stå ut med det du har listat. Börjar jag stå ut med det så är jag väl sjuk igen.

Tycker det är behagligt att tillåta mig att tycka det är motigt att vara hjälpsam, att ha flera bollar i luften, att inte stå ut med mycket folk,höga ljud och starkt ljus. Tror aldrig jag vill gilla eller stå ut med det igen. Däremot vill jag få tillbaka mer energi, inte bli så energilös.






31 juli 2016 kl. 16:42
Fröken F sa…
Intressanta tankar Tant H. Det är bra att du inte är rädd för att misslyckas och att du känner dig stark nog att stå emot den "norm" som finns i arbetslivet där den där listan är självklar. Alla ska kunna det som står på listan annars är man udda liksom eller rent av egoistisk. Det är det jag är så rädd för att att inte orka stå upp för mina behov. Att tillslut "bli som den de förväntar sig att jag ska vara" och då börja stå ut igen.
6 augusti 2016 kl. 11:15
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Inte i kontakt med känslolivet

Av -
Pendlar mellan avstängdhet, stark ångest och nedstämdhet. Där avstängdhet är normaltillståndet. Väntar på en reaktion på allt som varit. Förstår av symptom i kroppen att avstängdheten inte ska förväxlas med att allt är bra. Tänker på vad jag fick lära mig under stressbehandlingen. Att vårt känsloliv är som en hand där fingrarna symboliserar de olika känslorna. Slutar man tillåta sig att känna en känsla så haltar tillslut även de andra. Fortsätter man så lever man tillslut avstängd med liten förmåga att känna känslor på riktigt, genuin glädje, ordentlig ledsenhet, brinnande ilska. Och jag tror jag skulle bli bitter.  Jag får panik av att vara själv, när min sambo inte är hemma. Nu när han är hemma och avlastar kan jag ta hand om mig själv bättre igen & har inte känt mig galet trött eller nedstämd. Håller mig själv inom ramen som inte äventyrar min hälsa.  Att han är hemma är en investering i vår familj så som en renovering av huset är. Och jag hoppas sjukskrivningen blir förlängd. V
Läs mer

Halvtid fram till oktober

Av -
Jag skrev på för månadsanställning till 31/10 på 50 %. Som jag befarade ville chefen att jag skulle skriva på för 75% men jag stod på mig och beskrev hur jag tänker och känner. Att det är skillnad på att jobba 50% och välja att lägga på en växel än att jobba 75% och vara tvungen att lägga på en växel + ytterligare ett arbetspass till i veckan. Nu kan jag dra mig undan med gott samvete när jag är trött och landa i min 50% tjänst. Jag fick över henne på min sida. Ny diskussion kommer ske i samband med att tjänsten går ut i höst. Efter vissa arbetspass tar det 2 dagar för mig att komma ner i varv. Eftersom vi har ett barn i behov av särskilt stöd tar detta också kraft från oss föräldrar på så många plan. Han är väldens mest underbara lilla pojke och vi älskar honom precis för den han är. Men när orken tryter så händer saker som skapar ännu mer arbete. Imorse tvättade jag alla sängkläder igen för 2 ggr på en vecka för att avföring läkt från blöjan och han kladdat med den. Skönt uppvakn
Läs mer

jobb och framtid

Av -
Nästa vecka har jag samtal med chefen. Min månadsanställning löper ut sista juni men kommer troligtvis att bli erbjuden en tillsvidare tjänst. Jag trivs väldigt bra med att jobba halvtid och varje vecka balanserar jag på gränsen för vad som är bra för mig. För även om jag jobbar halvtid, blir det alltid lite mer och i engagemang ligger jag ändå på 100 %. Det fungerar för mig för jag får återhämtning de dagar jag inte jobbar. Jag är rädd för att ta diskussionen med min chef då jag nästan förväntar mig av henne att hon kommer  försöka pressa mig att gå upp i tid. Tillsvidare tjänster är alltid på 100 % och då ska jag i så fall tacka ja till hundra men sedan ansöka om att få gå ner i tid. Kommunen strävar efter att alla ska jobba heltid. Men jag kan inte det utan att på riktigt äventyra min hälsa. Trots att det gått 4 år sedan min krasch så måste jag sova på dagtid för att orka med. Har jag för mycket stimuli runt mig blir jag så trött. Jag kan inte ens sitta upp. Jag lägger mig under
Läs mer